styvbarn

Tack för svar! Ok, då har det alltså inte endast med att göra att det är ett bonusbarn, utan något du oavsett barn känner rent generellt? Du tycker om din sambos dotter, månar om hennes väl och ve, men saknar den sista biten, att det känns naturligt med kroppskontakt. Det kan jag respektera, trots att det inte stämmer in på mig själv. Men vi är alla olika. Huvudsaken är att man behandlar barnen väl, så man ser att de må bra. Kroppskontakten får hon förhoppningsvis ändå. Men skulle du avvisa henne om hon kom och ville ha en kram?

Nej gud nej, jag kramar och klappar på henne och avvisar aldrig om hon vill vara nära. (Jag torkade henne i baken också när hon var liten) Det är bara det där med sängen som känns för intimt. 

Jag har iofs aldrig varit en speciellt fysisk person, inte den som kramas eller rör vid folk "i onödan". 

Jag har inga syskonbarn så det blir en hypotetisk fråga. Spontant gissar jag att jag skulle vara tveksamt inställd till att ha dem i sängen också. 

Tack och lov! Då behöver jag inte ligga sömnlös inatt och grubbla över det hehe..Ditt bonusbarn har en jättefin bonusmamma! Det är jag fullständigt övertygad om.

Tack, jag gör mitt bästa  Jag måste säga att det blev väldigt mycket lättare att vara styvmamma efter att jag fick egna barn. Det är svårt att leva sig in i det där att barnen alltid är närvarande, om inte fysiskt så psykiskt, när man inte har egna barn. När sambons dotter var hos sin mamma var hon liksom "bortblåst" ur mitt medvetande medan sambon tänkte på henne väldigt mycket (mest pga att det inte funkar så bra hos mamman). Skulle jag vara ifrån mina egna barn veckovis hade det varit svårt att tänka på något annat. Det inser jag nu när jag själv är förälder. 

"Av erfarenhet blir man vis" säger man ju. Då gäller det naturligtvis den egna erfarenheten, och inte andras. Du har nu fått din, och förstår på ett annat sätt din sambos saknad efter sin dotter. God Jul om vi inte stöter på varandra igen i nån tråd här.

En egen säng till din man och hans barn är väl en bra idé? Det är ju trots allt bara två nätter i veckan, och barnet är ju fortfarande litet. Eller en egen madrass på golvet bredvid er säng?
Jag förstår mer än väl din önskan att ha en barnfri säng, det vill jag med, men det går ju att lösa så att alla blir nöjda. 

Visst går det att lösa! Under förutsättning att ts kan tänka sig sova två gånger i veckan utan sin sambo bredvid sig. Man vet ju inte hur hon ställer sig till det. En egen madrass på golvet till det lilla barnet är ju ingen lösning, om det är kroppskontakt pappan vill ha med sitt barn.

En egen madrass på golvet är lätt att "glida" ner på och ge barnet närhet och kroppskontakt och sen enkelt kravla sig upp igen och sova bredvid sin sambo när barnet väl sover djupt och tryggt tänkte jag :)

Bara läst TS..

Faktum är att jag anser att det är en sådan sak du inye kan säga då mkt om... föreslå absolut men inye tvinga.. alla ettåringar ÄR inte redo att sova i egen säng.

Å andra sidan behöver du naturligtvis inye dela säng med hans barn om du inte vill :)

Några förslag då ;)

1. Ni har kvar barnet i er säng de dagar barnet är hos er.

2. Ni skaffar eget rum till barnet med egen säng. När ni har barnet sover pappan i barnets rum och du i ert sovrum.

3. Ni skaffar en skön extrasäng som du sover i när barnet är hos er.

4. Ni skaffar en säng till barnet och ställer den bredvid er säng på pappans sida. Då får barnet sova hos er men i en egen säng.

Min bonus delade säng ungefär tills hon var 2,5 år tror jag. Sedan fick hon eget rum o dov i egen säng men kom in vid behov. När hon blev omöjlig att dela däng med (hon är som en virvelvind) så la vi en madrass på golvet bredvid vår säng.

Vårt äldsta gemensamma sov delvis i vår säng delvis i egen säng bredvid vår tills han var strax över tre. Under oroliga perioder sover han där fortfarande. Den yngsta sover i vår säng om jag sover där annars är han duktig o sover i egen säng bredvid vår.

Aha du tänkte så! Jag tänkte mer att pappan kanske ville ha den här kroppskontakten även när barnet sover, och inte bara som ett sätt att söva på om barnet vaknar till.

Sen finns det många som har svårt att sova med barn som är alldeles inpå. Som får nattsömnen förstörd av att de inte ligger still, utan far runt i sängen under sömnen. Andra tycker att det är det goaste och mysigaste som finns att ha en liten mjuk barnkropp intill sig. Vi är alla olika.