Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Återigen. Hur orkar man med detta? Jag kan ju inte sova, inte äta, panikångest varje vaken sekund. Hur är det möjligt att överleva detta undrar jag. Jag kan inte ens vara social för att all energi går åt att tänka, tänka, tänka. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill bara hoppa framför ett tåg och försvinna men vilket trauma lämnar jag inte till mitt barn?
Jag har inte ens råd att handla julklappar. Förstår ni vad sjukt? Jag orkar inte mer.
Julklappar är inte viktigt för mig. Men jag har svårt att låta bli tanken att ett barn inte ska få julklappar. Eller ja, kanske det går att ordna, en del jättebilliga sådana.
Jag är tacksam för det jag har. Tro mig. Jag vet inte bara hur jag ska klara mig levande ur denna situation.
Nu kommer de där Jag vill dö nu tankarna. Och jag vill verkligen det. Är bara för feg.
Jag vill inte leva med denna ångest jag har varje vaken sekund. Jag klarar inte detta.
Har du varit i kontakt med budget- och skuldrådgivare eller VC som många har tipsat om tidigare? Har du vänner och bekanta att prata med? Hur ställer sig din sambo till situationen och hur du mår? Känns som att du skulle må bra av att prata med någon både för ekonomin och för ditt mående. Gör inget förhastat, speciellt om det finns barn med i bilden. Trasiga ekonomier går att reda ut och du tjänar ju inte dåligt heller. Din ångest går också att få hjälp med om du bara orkar att sträcka ut din hand och be om hjälp. Kronofogden är inte hela världen, hellre hamna där än att du går under av allt.
Skuldrådgivare har jag kontaktat. De kan inte hjälpa. Eftersom det i praktiken går att betala tillbaka med en mycket ansträngd budget. Men för att komma dit behöver en del smålån tas bort.
Sambon vet en del men inte den delen jag orsakat. Vänner skulle aldrig förstå.
Pratat med några släktingar men ingen har pengar.
Det är inte förhastat att vilja dö. Det är orken som tar slut. Ingen läkare kan hjälpa med det.
Är man stressad som du är pga av skulderna, tar kroppen och hjärnan stryk som fan, det är därför du funderar på att dra en orange landstingsfilt över huvudet och lägga dig i kylskåpet.
Läkare har lyckopiller, de kommer inte göra dig rikare, men de hjälper kroppen att få tillbaka den kemiska balansen du sabbat med din stress. Så småningom ser du att det finns annat i livet än bara skulder och eftersom du verkar ha ställt in dig på att ta ett par hundår så verkar det ju finns det ju en plan för framtiden.
Jag tror inte det är fel om du gör en lista på alla amorteringar som ligger upplagt och stryker dem en efter en när du betalt dem. Varje streck kommer kännas som en seger.
Jo. Fast vägen dit är lång. Det finns skulder att lösa för 50000-60000 innan den planen kan läggas. Jag vill ta livet av mig men kan inte det samtidigt. Är för feg att göra det och för att skada andra. Jag skakar mer eller mindre hela dagarna. Äter inte, dricker inte och hamnar nog snart på sjukan på grund av andra skäl eller hjärtinfarkt. Jag vill inte mer.
Skuldrådgivare har jag kontaktat. De kan inte hjälpa. Eftersom det i praktiken går att betala tillbaka med en mycket ansträngd budget. Men för att komma dit behöver en del smålån tas bort.
Sambon vet en del men inte den delen jag orsakat. Vänner skulle aldrig förstå.
Pratat med några släktingar men ingen har pengar.
Det är inte förhastat att vilja dö. Det är orken som tar slut. Ingen läkare kan hjälpa med det.
Har du funderat på hopbakslån hos bluestep? Där fick jag hjälp med det när banken sa nej.
Sök hjälp!! Nu,idag! Du måste få piller som drar upp dig så du kan andas igen och orkar ta tag i det här. Inget blir bättre om du hamnar på psyket eller akuten för att kroppen sagt stopp.