Kräver jag verkligen för mycket

Men är det inte ganska tydligt att du har rätt i det? Spelar det någon roll, när han ändå fortsätter bete sig så här? Jag antar att du talat med honom om detta? Hur har du tänkt ändra på hans beteende?

Jag tycker personligen att det är självklart att man hjälps åt med hushållet, och du jobbar lika mycket som honom.
Ett sätt är ju att han är föräldraledig nu så han får se vad det handlar om. Annars är det ju bara att börja ställa krav.
Ett minimum är att han fixar sina egna matlådor och frukost, att han tex diskar när du tvättar osv. Gör schema med hemmets arbetsuppgifter om det är svårt att dela upp annars.

Nästa sak är att dela på sömnen. Bara för att du jobbar i hemmet och han på en annan arbetsplats innebär det inte att han har rätt till mer sömn än du. Dela uppvaken med barnen, tag tex varannan natt. Ni får var sin sovmorgon på helger. Semestrar delar ni självklart också på sovmorgnar.

Du har lika mycket rätt till att hitta på egen aktivitet utanför hemmet som han om du har lust med detta, så om han går till gymmet efter jobbet är det självklart att han antingen får göra det hälften av dagarna, och du åker iväg resten av dagarna efter att han kommit hem, eller att ni bägge åker varje dag, efter varandra (efter intresse givetvis).

Han fortsätter så här för att det är bekvämt och du låter honom hållas.
Vill du ha en ändring får du ta tag i detta och se till att något händer, för han kommer inte automatiskt ändra sig.

Precis. Lösningen är att Ts omgående säger till honom att han får vara föräldraledig efter jul samt att hon börjar arbeta heltid då och försörjer familjen. Då får han upptäcka hur det är.

Instämmer het och hållet.

K o m m u n i k a t i o n
Ni måste prata med varandra. Hade varit ännu fiffigare om ni hade gjort det och kommit fram till hur ni ser på föräldraskap, era värderingar och prioriteringar innan ni fick barn. Men gör det nu iaf, så kan det bli bättre.

Självklart måste pappan komma in i matchen direkt nu och agera som en förälder för barnen genom att ta ansvar både för sig själv, för era barn och för dig.

Vi var överrens om båda barnen. Klart jag inte lagar olika maträtter det skulle inte funka. Men lagar middag sen äter ju jag å stora vid 17. Han kommer hem mellan 18-19.30 beroende på arbetstider ( kör buss) plockar fram middag till honom på en tallrik som jag sätter i mickron så han bara kan starta å käka. Sen får jag ju plocka disken efter honom. Han höll på bryta ihop när jag låg på bb med minsta i 7 dygn. Då gjorde han inget hemma & dom åt alla mål ute. Då insåg han hur krävande & hur lite äldsta Sov. Då lovade han att hjälpa till hemma. Vilket han gjorde i 2-3 v sen va vi tbx på ruta 1 igen. Efter ett tag blev det ett jätte bråk om detta & då hjälpte han till med disk & tvätten än en gång i 2 v. Så han glömmer ju jävligt fort. Å jag känner att jag går på knäna som får sova 2-3 timmar / dygn sen 17 månader tbx

Behöver du verkligen att vi berättar för dig vad du redan vet TS?

Han låter dig ta hand om allt för du låter honom komma undan med det.
Sätt ner foten, kräv inte att han ska hjälpa dig kräv att han ska göra sin del.
Efter jobbet ska ni dela lika på allt gällande barn och hushållssysslor.

Låt honom ta fram middagen själv, lägga på tallrik och värma. Och han kan plocka undan sin egen disk. Sluta vara hans tjänare och sätt ned foten ordentligt. Varför tillåter sig folk att leva såhär...

Ytterligare en SMD, med andra ord. Jag fattar inte att det kan finnas så många dörrmattor. Var har alla kvinnor tagit vägen.

Jag frågar dig samma sak som jag frågade en annan TS för någon månad sedan:
Vill du vara en dörrmatta eller en människa? Ställ lite krav, på honom och på dig själv. Om han inte äter, blir sur och det går ut över dig och barnen så GÅ UT när han håller på. Åk till mormor eller något, och säg att ni kommer hem igen när han har ätit något. 

Varför lagar du middag flera gånger? Låt han äta rester från barnens middag. Duger inte det får han väl laga middag själv. Så kan ha göra så det räcker till lunchlåda också, två flugor med en smäll. 

Boka en kort resa en helg, typ en kryssning eller en spa-dag med en väninna, så du kommer ifrån och han får vara pappa en eller två dagar. Eller tusan, bara dra ut på stan ett par timmar en lördag. 

SLUTA SOPA BANAN FRAMFÖR HONOM SAMTIDIGT SOM DU GNÄLLER OM ATT DU MÅSTE GÖRA DET! DU VÄLJER HUR DU VILL ATT LIVET SKA SE UT OCH DU VÄLJER HUR DU SKA BLI BEHANDLAD!

Vet inte om någon man har svarat på det inlägget men nu gör jag det! Jag kan bara beklaga, troligtvis har du fått ett stolpskott på halsen. Med snedvriden kvinnosyn från sitt hem. Om du har brutit ihop och talat om för honom hur du känner, men budskapet inte går fram så vet jag inte hur du ska hantera honom!? För när min fru meddelar hur stressad hon är så pratar vi om det och hjälps åt att reda ut det. För jag märker att hon går in i kvinnofällan själv då och då.

Nu är våra barn större och vi får sova för det mesta. Men när dom var små så kunde jag ta barnen och dra ut på stan i en timme eller två så frugan fick göra vad hon ville. Tydligen räckte den lilla stunden för att hon skulle få ladda om batterierna.

Sedan måste du sluta "curla" med mannen, du får inte göra saker som han kan/ska göra själv. Kan han inte acceptera att han ska ta ett vuxenansvar hemma så är det kanske lättare att bo själv... för dig alltså!

Sedan är det en sak till... blir det inget knulla hemma, hur reagerar han då? Med tanke på hur han beter sig nu så skulle inte jag vara förvånad om han söker ett prassel på stan för att han inte får vad varje utvilad man behöver! Se till att han byter några blöjor några nätter i veckan, så orkar inte han heller bry sig om de sexuella drifterna.

Som sagt- dela på föräldraledigheten. Kanske er enda chans.

Varför curlar du honom? Jag hade hellre bott själv än att bo med någon som honom