Inlägg från: Anonym (helt sluut) |Visa alla inlägg
  • Anonym (helt sluut)

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Måste få uppdatera och få lite ny input när oron varit helt galen några dagar.

    Ögonkontakten, lätt att fånga och hon söker själv ögonkontakt, men den är ganska flyktig.

    Sättet hon använder den på är ganska dåligt i mina ögon. Förslagsvis om hon vill ha hjälp med att titta i en bok sträcker hon boken mot mig men söker sällan ögonkontakt då. Hon tittar oftast på boken eller i golvet.

    När hon vill bli upplyft sträcker hon armarna mot mig och gnäller men även då tittar hon oftast rakt fram i mina ben. Ibland tittar hon upp en kort stund.

    Om hon ser något som ligger på bordet tex sträcker hon sig mot det och gnäller. Tittar inte upp utan bara på det hon vill ha.

    Hon pekar inte, har bara gjort någon enstaka gång, men hon följer pftast min pekning.

    Förstår en del man säger, men förhållandevis lite. Kan tex inte hämta något på uppmaning eller peka på något. Men leker hon med en docka och jag sägee ' ge dockan en puss' så gör hon det.

    Älskar att leka tittut. Tar gärna filt el liknande och gömmer sig själv och då ska man fråga vart hon är. När hon då tittar fram söker hon ögonkontakt.

    En annan favvolek är att låtsas ge mig något för att sedan rycka undan det och skratta just när jag försöker ta saken.

    I övrigt har hon ett hemskt humör. Gnäller öronen av mig mest hela dagarna. Hon gnäller så fort hon inte har 100% uppmärksamhet.

    Hon är också hysteriskt tjurig och får väldiga utbrott om hon tex ser min telefon och inte får den.

    Väldigt reserverad mot folk hon inte känner som försöker ta kontakt, men kan blåstirra länge på någon i bussen tex. Så länge att folk ibland börjar skruva på sig.

    Snälla vad ska man tro??????

    Hon är dryga året nu

  • Anonym (helt sluut)
    Arbetsmyran76 skrev 2015-04-30 18:45:36 följande:

    Ja hon har autism. Vad ska du göra nu?

    Ett autistiskt barn söker inte uppmärksamhet för de har inte behov av kontakten, de är nöjda med att sitta för sig själva och rada upp saker i räta rader etc

    När börjar du jobba igen?


    I september/oktober

    Min oro grundas i ovissheten
  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (helt sluut) skrev 2015-04-30 19:24:15 följande:

    I september/oktober

    Min oro grundas i ovissheten


    Arbetsmyran76 skrev 2015-04-30 18:45:36 följande:

    Ja hon har autism. Vad ska du göra nu?

    Ett autistiskt barn söker inte uppmärksamhet för de har inte behov av kontakten, de är nöjda med att sitta för sig själva och rada upp saker i räta rader etc

    När börjar du jobba igen?


    Oj klicka lite fort.

    hur var det hade du ett barn med autism? Känner du igen beteendet? Eller avsaknaden av nått beteende?
  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (Mej) skrev 2015-04-30 19:40:53 följande:

    Har ni vart på 1 års kontroll än? Vad sa de isf? Misstänker de något? Frågade du? Låter fortfarande helt normat det du beskriver.


    Japp varit på ettårskontroll och manglat sköterskan med mina frågor och funderingar. Hon håller inte med mig. Säger att det ser hon på dotterns blick.

    Jag har stort förtroende för bvc gällande allt utom autism. Hört av så många andra att bvc missar sånt.
    Arbetsmyran76 skrev 2015-04-30 19:42:38 följande:

    Jag har ett bara med Asberger och ett med autistiska drag. Nej din tjej är mer lik min 2 årig och grannens tvååring. Men mina äldre barn har Adhd oxå. De har båda haft sjukt

    Mkt utbrott, svårt förmedla önskemål/intentioner på ett ickespråkligt sätt (typ peka), inte brytt sig vem som passat dem så länge det händer många nya roliga saker, intensiv ögonkontakt som små...


    Tack!
  • Anonym (helt sluut)
    Arbetsmyran76 skrev 2015-04-30 20:08:26 följande:

    Syrrans 5 åring har autism. Han är sen i talet - pratar som en 3 åring nu, sparkas slår skriker extremt mkt fram till för ngt år sedan då språket förbättrats ngt, klarar inte förändringar alls, behöver mkt förberedelse, äter bara vissa saker, intresserar sig för ngr specifika saker som mkt av pratandet handlar om, möter sällan blick ngn längre stund, hälsar inte alltid spontant.


    Precis så som du beskriver honom tänker jag mig att dottern är i femårsåldern!!

    Minns du hur han var kring dryga året?

    La ni märke till något då och vad?
  • Anonym (helt sluut)

    Först och främst och mest är det ju ovissheten och den gnagande jobbiga känslan att något är fel.

    Sen funderar jag såklart mkt på framtiden. Förskola skola jobb boende osv.

    Men värst är ovissheten.

    Verkar hon autistisk eller inte? Eller kan de vara nå annat? För nått är fel. Det är tankarna som hela tiden snurrar

  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (Förstår) skrev 2015-05-01 08:23:40 följande:

    Jag förstår men ändå inte riktigt. Ovissheten är ju en stor del av oro men i kombination av att man bygger upp ett slags skräckscenarium. Om autismen i sig inte hade spelat någon roll för dig hade inte ovissheten varit så svår. Det är därför jag undrar vad som skrämmer dig så mycket. Vad är det du tänker kring framtiden?


    Jag tänker att dottern aldrig ska kommunicera med oss. Att vi aldrig ska få ordentlig kontakt. Att vatdagen ska bestå av ständiga vansinnesutbrott, gnäll gnöl och skrik.

    Att hon ska gå på särskola, aldrig kunna klara sig själv, kunna få ett jobb eller flytta hemifrån på egen hand och skaffa familj osv.

    Att hon inte ska få några kompisar.

    Att de äldre barnens liv ska få en dramatisk ändring med en strikt inrutad tillvaro som inte får innehålla någon spontanitet eller förändring för då får lillasyster ännu mer utbrott.

    Att de äldre barnen ska bli retade för sin annorlunda lillasyster.

    Är också en smula självisk och tänker på hur det blir för mig och sambon med ett autistiskt barn i huset.

    Hur folk ska stirra på oss när vi är ute med henne.

    Hur folk ska stirra när hon låser sig och bara står och slriker inne på ica och vi inte kan kommunicera med henne och lösa situationer
  • Anonym (helt sluut)
    Arbetsmyran76 skrev 2015-05-01 13:44:01 följande:

    Första året - utbrott dygnet runt, sömnrubbningar.

    Men dit barn kommunicerar ju redan?

    Skilj på gnäll och utbrott från hel -

    Min 2 åring och grannens unge gnäller massor och vill ha som de vill men min systers 5 åring och min äldsta med AS hade sjukt högljudda å långvariga utbrott som små


    På vilket sätt kommunicerar hon tänker du?
  • Anonym (helt sluut)

    Jag har inte tänkt på det så. Pinsamt nog. Hon är ju väldigt duktig på att uttrycka vad hon vill/inte vill.

    'Problemet' är ju dock att det mesta sker utan ögonkontakt eller med flyktig sådan. Det är det som oroar mig. Det som känns autistiskt.

    Idag har jag dock för första gången på mycket länge tänkt en liten stund att allt kanske är i sin ordning. Var och besökte mitt jobb. Ca 10 pers i fikarummet när vi var där. Dottern drog igång en hel show, log mot var och en, lekte tittut bakom en pelare med en, 'pratade' en liten stund med en annan. Vinkade när en av dem lämnade rummet mm.

  • Anonym (helt sluut)
    Regndamen skrev 2015-05-05 09:39:03 följande:

    Om ditt barn hade den ögonkontakt som förväntar dig att hon ska ha hade det varit mer troligt att något är fel. Glor du folk i ögonen hela tiden när du pratar med dem?


    Nja jag både håller med och inte. Visst har man själv inte gärna alltför lång ögonkontakt med folk lite beroende på, men jag jämför ju henne med andra jämnåldriga, och inte några normer jag själv hittat på, och hon har kortare ögonkontakt än de andra
Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka