ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Nån mer som har nån tanke eller erfarenhet runt detta att barn slutar 'lyssna'?

Jo hon 'blir sämre' när jag mår sämre. Svårt dock att veta vad som är hönan och ägget. Är hon sämre och jag ser det och blir mer orolig, eller är det jag som är sämre och hon känner det och agerar annorlunda? Eller förändras hon inte alls förutom i mina ögon?

Jag har ju kommit med i orosstudien. Annars är det inte så mkt. Träffat barnpsykologen nån gång men hon vill alls inte uttala sig ang dottern och gör mig om sanningen ska fram oftast mer orolig.

Sambon vill inte lyssna alls. Har en jättefin vännina men jag känner att jag tjatat med henne om detta i tio månader nu..

Andra ser inte riktigt det jag ser. De håller med till viss del ex gällande att hon inte förstår eller pratar pekar eller klappar händer. Sånt går ju inte missa att se. Även att hon är lite dålig i ögonkontakt men det är jag som tycker det är värst.

Tio mån kollen är snart

Jag ska börja jobba i augusti. Detta på inrådan av barnpsykologen som tycker det är viktigt att jag är hemma och jobbar mig igenom det här

Ja jag har tänkt tanken att byta, men vet inte om det finns någon som vill uttala sig om dottern ännu. Även om jag förstår att hon ser och tänker en massa hon inte säger

Jag har själv krävt att få komma till barnpsykologen. Jag hade förhoppningen att hon skulle ge ett utlåtande om dottern. Hon har iakttagit dottern och vi har pratat runt hennes problem, men nått utlåtande ger hon inte. Så utifrån deras syn sett så går jag nog där för min skull, men själv går jag dit för att få svar. Typ

Ja du kan ha rätt. Dessa känslor är så starka. Jag ropar på henne och hon rör inte en min att reagera och jag blir såsåså ledsen. Sedan sitter vi och läser en bok som kan låta och när ljuden kommer tittar hon på mig och skrattar och jag blir så glad jag nästan gråter

Jag försöker verkligen. Hela tiden. Ibland går det

Blal: vilka är tecken tycker du på henne? Vad gör att man bör kolla henne vidare??