ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Ts, jag förstår att det är en mycket jobbig situation du befinner dig i, och det är jättebra att du får hjälp för din orosproblematik.
Jag skulle, som en del tidigare nämnt, ändå rekommendera dig att söka mer och fördjupad hjälp.
Jag har följt tråden en längre stund och är ganska övertygad om att du har en fullt normal unge. Risken med att ständigt hålla ett öga på dottern, ständigt oroa sig, ständigt leta tecken, i all välmening, för att du oroar dig för att missa något, är att du inte är den bra och kärleksfulla modern du vill vara.
Du är rädd för att slappna av för att du då kanske skulle kunna sopa något under mattan och missa något avvikande hos dottern. Den känslan kommer inifrån dig och inte från dottern.
Jag önskar så att du pushade för fördjupad hjälp. Som barn till en förälder med en liknande problematik hade jag önskat att min förälder hade sökt och fått ordentlig och ickestigmatiserande hjälp så tidigt som möjligt.
All heder till dig TS som försöker. Det är mycket viktigt att du får stöd och är ärlig i samtalen så att du faktiskt får hjälp på riktigt.
Jag vet att det är svårt när någn ifrågasätter ens världsbild och i synnerhet på ett forum där ingen har träffat dig i verkliga livet, men försök att undersöka möjligheten att problematiken kommer från dig, inte från dottern.
Du verkar ansvarstagande och mycket mån om att vara en bra och varm mor. En del i det ansvarstagandet skulle kunna vara att öppna upp för tanken på att din första tolkning av barnets tillstånd är fel och att den felaktiga tolkningen ligger till grund för ditt beteende idag. Fundera på det i alla fall, och kanske ta upp det med en kompetent läkare.
All lycka!
Nej det är inte alls lika viktigt att hålla koll JUST NU. Det är inte bra varken för din dotter eller dig att du håller på & övervakar & letar tecken som du gör nu, & det säger jag i all välmening. Du håller på att missa hennes första tid & framsteg för att du letar efter nåt som allra, allra oftast inte går att se vid så här låg ålder. Det finns inga tydliga tecken hos din dotter & du missar att njuta av henne!
När de blir större så missar man inte autism, jag lovar. Njut av tiden NU & sluta leta tecken.
Upplever tyvärr att dottern blivit knepigare i ögonkontakt igen.
Kortare i blicken.
Tycker också att hon blivit sämre på att kolla upp när hon håller på med något och dela upplevelser med oss. Tex om hon äter något gott och får mer. Då tittar hon bara ner i tallriken ich fnissar glatt och börjar äta. Bekräftar på inget sätt med oss.
likadant när hon får låna telefonen ibland. Då skärmen slocknar ger hon den direkt till mig för att jag ska tända den igen. När hon får tillbaka den skrattar hon glatt ned i telefonen men ger inte mig en blick