Min lilla har nu börjat peka. Ibland med fingret och oftast med hela handen. Hon pekar mest uti tomma intet dock. IbIbland kan hon tex sitta själv på golvet med ryggen mot mig och peka rakt ut och säga nått ljud. Brukar dom börja så innan dom använder pekning på riktigt.
Igår busade vi på bussen och jag tog hennes mössa och la på mitt huvud då skrattar hon och pekar på mössan så lite grand har hon ju pekat på riktigt?
Ja min lilla flicka (nu 16 månader) pekar fortfarande rakt ut i luften när hon vill ha något som hon inte ser. Inte alltid så lätt att förstå, men kan t.ex. vara att hon vill ha något att dricka men det finns inget glas på bordet. Då pekar hon rakt ut och säger typ 'eh, eh, eh!!!' Ibland gissar jag rätt, då blir hon överlycklig och klappar händerna. Ibland förstår jag ingenting, då blir det antingen frustration med skrik och tårar, eller så bara glömmer hon bort det. Eller ger upp kanske :)
Så för dig har inget förändrats? För dig är hon fortfarande et autistiskt barn?
Tankarna Jag tycker att din flicka är välbättregt duktig och helt enligt tidtabellen, lite tidig om något. Och detta trots att hon verkligen kämpar i uppförsbacke eftersom hon har en mamma som granskar, dömer och blir ledsen av hur hon är, vad hon gör och inte. Du sitter ju och tittar på henne och känner dig gråtfärdig över att hon enligt dig inte är normal, det i sig är förstås jobbigt för ditt barn och jag känner mig helt förskräckt (om än tyvärr inte förvånad) över att vuxenpsykiatrin så sällan lyckas ha ett barnperspektiv med i sina insatser för föräldrar som mår dåligt.
Jag tycker att du fått för lite och för dålig hjälp och det blir ju då till viss del på din dotters bekostnad.
Den här orosstudien, ger den dig något?
Är det någon med barn som fått autismdiagnos som kommer ihåg hur barnet var vid ett års ålder? Såg ni något markant avvikande då eller upplevdes barnet 'normalt'?
Det vet TS om, men har en oro kring detta som är svår för henne att släppa! ( men hon jobbar på det )
Men du verkar inte ens förstå hur autism ter sig, känner du överhuvudtaget ngr barn med denna diagnos?
Mitt barn har autism. Inget avvek vid 1-års ålder, inte heller vid 18 månader. Det började märkas vid ca 2-2,5-års ålder, men inget klart utfall på screening. Diagnos sen vid 3 efter utredning på vårt initiativ. Även nu krävs det att man "kan" autism & ser honom i en större barngrupp för att verkligen se det.
Jag upplever fortf att hon gärna tittar bort vid ögonkontakt på nära håll. Typ 30-40cm.
Hon pekar mycket nu, mest ut i luften, men tittar aldrig tillbaka mot mig för att 'bekräfta'. Det ska dom väl göra?
Hon är också väldigt alvarsam, har ganska långt till skratt. Tex skrattar hon knappt när man kittlar henne.
Hon ler aldrig mot folk hon inte känner, hur mycket dom än försöker locka fram ett leende. Däremot har vi i familjen inga problem att få leenden.
Hon har fattat detta med att vinka, omän hon inte alltid vill såklart.
För nån dag sen var vi på lunch hos en vännina med en jämngammal son.
Dottern och pojken satt och lekte på golvet och började räcka en liten boll mellan varandra. Gjorde det säkert sju åtta ggr på rad. Är det turtagning? Fixar autistiska barn sådant?
Hon är för övrigt väldigt intresserad av andra barn, i alla åldrar.
åhhhh, tankarna bara maler och snurrar....
Jag jobbar massor med min oro och har mycket hjälp på den biten. Men man får ju ändå inte sopa bort allt och skylla på oron. Är ju lika viktigt att hålla ett öga på dottern så hon ska ha möjlighet till hjälp och stöd