ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Nä. Jag har bett om remiss till ögon men då fick vi en läkartid på bvc där de lyste henne i ögonen och de ansåg den undersökningen tillräcklig för närvarande
Nä. Jag har bett om remiss till ögon men då fick vi en läkartid på bvc där de lyste henne i ögonen och de ansåg den undersökningen tillräcklig för närvarande
Jag vill förtydliga återigen för de som kanske (av förståeliga skäl) inte orkat läsa genom hela tråden.
Det som känns jobbigast att orka med är OVISSHETEN! diagnosen träning osv får vi ta när det kommer och det måste man ju orka vare sig man vill eller inte, men ovissheten är så tuff. Känns lite som det ligger på mitt ansvar att se hur hon utvecklas och signalera i tid så hon kan få bästa möjliga stöd och hjälp
Men hur är ögonkontakten i helt vanliga situationer? När man blir hissad upp i luften finns det liksom inga regler för hur man bör uppföra sig, det som händer då sker ju inte med någon avsikt. Samma sak med något man väldigt gärna vill ha men inte själv kan ta, det utlöser frustration och i frustration är det väl sällan som någon över huvud taget tar ögonkontakt. Inte vuxna heller.
Kan tillägga att ögonkontakten är avsevärt bättre på håll. Typ 70-100 cm ifrån henne ger hon en mycket längre kontakt. Ex om man sitter vid matbordet är det personen på andra sidan bordet som får enklastatt få längre stunds kontakt
Kerubmamman: tack för info! Bvc är tvärnej till ögonremiss. Jag har försökt både en och fem gånger men dom säger bara att ' doktorn lyste ju i hennes ögon och det såg normalt ut'
Och nog har hon säkert friska ögon på det sätter. Men en syn nedsättning kan du ju inte bedöma så.
Kanske skulle passa på att ringa till barnkliniken istället och be dem, innan hon fyllt ett och det krävs remiss även dit...
Nu är hon året.
pekar ibland med fingret oftast med hela handen, men liksom rätt ut i tomma intet. Inte så att hon verkar vilja visa saker eller så. En gång har hon pekat och tittat på lampan när jag frågat.
Hon gör något som man med vilja kan kalla vinkning. Hon liksom vevar vilt med ena armen.
Hon gör inget på uppmaning. Klappar inte händer vinkar eller liknande på uppmaning. Verkar inte förstå just nått man säger. Kollar efter pappa ibland när man frågar. Lampan ibland.
Det enda hon fixar är att komma när man ropar. Dyker det upp nått intressant på vägen glömmer hon dock vart hon var påväg.
Härmar inga ljud eller ord.
Kan inte säga nått ord alls. För några veckor sedan sa hon mamma, men har aldrig sagt det igen. Hon säger äda hela hela tiden till allt och inget. Inga andra ljud.
Hon använder sitt 'äda' för att få kontakt om man tex står med ryggen mot.
Vad tror ni om detta för en ettåring??
Just ja! Satt och lekte med henne häromdagen. Hon kastade en kloss i mitt knä och jag tog klossen och gömde i handen och sa 'haha jag tog klossen' och gav sedan tillbaks den och så upprepades det. Hon skrattade så hon kiknade. När hon gjort det några gånger så tog jag inte upp klossen. Då väntade hon, tittade på mig och tog sedan själv upp klossen och kastade den i mitt knä igen. Visade alltså verkligen att vi skulle fortsätta? är det någon form av beteende som talar mot autism?
Anonym ?: hon är ett år nu. Inte sju månader
Metervara: nu låter jag väl extra negativ, men 'äda' räknas väl inte som ett ord?? Det är ju mer bara nå ljud hon satt ihop själv... Och mamma har hon bara sagt en gång. Aldrig igen
Jag vet inte om du medverkar i orosstudien men den här tråden spär bara på din oro och jag tänker att du behöver sluta söka bekräftelse på kanterna. Det lindrar men bara för stunden. Jag förstår att det är jättesvårt men det blir en evig ältandekedja som du inte alls mår bra av.