Jessica 868 skrev 2014-09-09 21:26:26 följande:
Va kul att vi har bf samma dag det är jätte spännande. Min första är född 2009, så det känns också som jätte länge sedan.
Jag mådde lite illa i början av graviditeten. Sen var det toppen. Mår lite sämre nu när magen är som störst, halsbränna, lite foglossning, ont i bäckenet men det är absolut ingenting som hindrar min vardag och det är jag glad över. Man blir ju lite extra trött pga dottern på 5 som är mycket busig nu när hon börjat tappa tålamodet. Det tar för långt tid. Men nu vet hon att det är 5 veckor kvar ca, så vi längtar massor hela familjen.
Jag börjar dock känna mig mer nervös ju närmare jag kommer bf dagen. Min första förlossning var bra, gick fort och det gör jag gärna om. Är rädd gör att denna ska bli värre, komplikationer eller kejsarsnitt. Konstigt att man kan vara så nojjig när man redan varit med om det. Men jag tror man jämför för mycket med hur det var första gången.
Hur var din första förlossning?? Är du nervös eller rädd denna gång?
Trevlig kväll.!
Vet du vilket kön bebis har?
Själv bär jag på en rejäl grabb:) rejäl vet jag dock inte men det känns så :P
Ja tålamod har man inte i mängder precis nu..
1 månad kvar nu, tror dock jag kommer få tidigare.. Haft så extremt mycket sd sedan tidigt i graviditeten och de senaste veckorna är de så starka att jag ha svårt att andas normalt igenom dem. Sen tycker jag han var så märkligt tidig med att börja sparka. Jag ha videoklipp från v .17 då man kan se utanpå hur han kickar :)
Har du nån känsla om du kommer få innan eller gå över?!
Angående förlossning. Är du rädd att du inte ska lyckas ha "samma tur" med en bra förlossning till? Bm brukar väl säga att "andra förlossningen är enklare" ?!
Jag ha varit lite nojjig med att jag tror han kommer vara en stor gosse när han vill ut, och varit rädd att jag ska spricka. Men försökt tänka om där :) positiva tankar istället. Tro det kan bli ett kejsarsnitt denna gång, han ligger i tvärläge, känns som han inte kommer lägga sig rätt utan isf dippa ner med rumpan. Så förbereder mig mentalt att det kan bli ks
Min första förlossning var jag bara 17 år. Hela förlossningen gick bra, dock hade jag havandeskapsförgiftning så flickan var så liten och orkeslös vid utdrivningsskedet att två barnmorskor hängde på min mage under mina krystvärkae, hjärtljuden sjönk, ks var nära men jag lyckades klämma ut lilla plutten på 2910g :) jag upplevde förlossningen som mycket smärtsam, önskade Eda med det blev aldrig någon Eda. Jag var för "duktig/snäll/försiktig/blyg" för att göra väsen av mig så jag ringde aldrig på den klockan.
Denna gång, med 10 extra år på nacken, känns mycket bättre :) mer skinn på näsan, vet vad jag vill och vad jag kan kräva och vågar höras ! Så så sätt känns det bra inför förlossningadagen :)