BIM September 2014
Jag vet att jag tidigare sagt att jag aldrig varit gravid. Att vi haft oskyddat i 7 år.
Egentligen har jag ingen anledning att tala om detta men känner att jag vill hellre vara ärlig och rak. Saken är ju den att jag glömmer ofta vad jag berättat och inte; jag var inte jätteaktiv här förut och då blir det som att jag blir "privat" av mig på nytt.
2011, november. Jag och min kille hade det väldigt tufft relationsmässigt efter att ha varit tillsammans i 3 år. Vi planerade barn redan då men jag fick panik och avslutade vår relation. Jag mådde extremt dåligt och när jag varit nedstämd och konstig i humöret i nån vecka tycker min syster att jag ska ta ett gravtest. Jag tycker det är slöseri med pengar och vill inte. Den kvällen sväljer jag tabletter för jag vill inte leva. Jag behöver inte magpumpas, jag vaknar dagen efter. Då bestämmer jag mig spontant för att ta ett test. Jag sitter hos min syster och skriker rakt ut när testet visar starkt plus. Jag tror först det beror på min överdos dagen innan. Jag gråter förtvivlat. Mitt ex vill inte behålla och jag kan inte bestämma mig. Men 3v senare får jag mf.
Jag träffar en annan kille, som jag söker tröst hos. Jag tror ju att jag har svårt att bli gravid eftersom jag och mitt ex ändå hade oskyddat sex under alla dessa tre år. Så jag har oskyddat igen. Och blir gravid.... Jag tänker först behålla. Men en vecka senare får jag panik och ringer för att göra abort. Det var ett jobbigt, hemskt, vidrigt och avskyvärt beslut som jag skuldbelägger mig för varje gång mensen kommer.. Detta var mars 2012 i v6.
I början på 2013 började jag och mitt ex prata igen. Efter några månader bestämde vi oss för att försöka igen. Och här står vi idag på vårat 5e riktiga försök och letar bostadsrätt. Idag har jag även tagit blodprov samt urinprov och odling på VC.
Det känns som att jag straffas för min omogenhet och okunskap som 20åring...
Men.. Jag vet också hur lätt det är att säga och en helt annan sak att göra. Jag har också en abort i bagaget och visst slår tanken mig. Antingen att jag blir straffad nu eller att jag kanske har svårt att bli gravid och den där förra gången var lika otrolig som att jag skulle vinna 18 miljoner på lotto och därmed en engångsföreteelse. Men ja. Jag slår bort det så gott det går!
En annan likhet för oss är förresten att vi gjort slut med och nu blivit tillsammans igen med den tilltänkta pappan till vårt framtida barn. För oss var det i januari 2010 som det blev för mycket och vi gick skilda vägar efter 6 år tillsammans. Dock varade uppbrottet bara ett halvår. Vi var också inne på barn och hade egentligen tänkt börja försöka april 2010. Efter att vi blivit tillsammans igen råkade jag bli gravid ganska direkt så vi vågade inte riskera det vi just hittat tillbaka till. Trots att det råkade bli just i april och därmed ett BF i januari som vi så gärna ville ha..
Fine, lite bitter är jag allt. Hah.
