Ingen bebis 2015 heller. Jag har seriösa tankar om att sluta försöka för det är inte ens roligt längre. Jag trodde verkligen på denna månad då tempen var så hög och stadig. Men icke. Vi har nu passerat ett års försök och vi kommer inte få någon hjälp förrän jag gått ner i vikt. Så jag får "glatt" vänta till minst nästa år. Ha det bra allihop.
Ni kan ta bort mig. Lycka till ni andra.
Hejhej! Jag ville bara kika in och heja på er<3 jag läser en massa av vad ni skriver och hoppas så jäkla för er alla!
Vi fick häromdagen reda på att vi tydligen ska ha tvillingar. Helt galet.
Vet att jag hoppat ur tråden och kanske inte "förtjänar" att sitta här och ventilera tankar, men jag har ingenstans att prata av mig annars.
Vill börja med att säga att jag håller mina tummar för er som så tappert kämpar, jag tänker på er allihopa nästan dagligen. Ni förtjänar era fina plus och jag önskar att det snart är er tur.
Idag fick min fina vän sin lilla pojke. Jag drömde ju om att få ha mage samtidigt som henne, att våra bebisar skulle bli bästisar. Vem drömmer inte om det? Jag trodde att jag åtminstone skulle bli gravid under tiden hon var det, men nej. Så blev det inte..
12 månaders försök har nu passerat och jag känner lite både och. Jag vill inte ha mer schema-sex och jag orkar inte med allt testande som ändå bara visar negativt. På ett sätt har jag accepterat det och valt att inte längre bry mig om ägglossning längre. Bara hålla koll på bimdagen eftersom att jag hatar överraskningar (haha).
Men jag är så frustrerad. Jag vill bli gravid NU. Men då slås jag av tanken att jag orsakar min egen olycka - jag väger för mycket. Iallafall i bmi mått mätt. Jag vet att jag bär omkring på några extra kilon men det är även dessa kilon som sätter stopp för utredning. Nu har ju jag inte pratat med någon bm men tänkt göra det efter sommaren då kliniken är stängd över sommaren.
Men jag lever även med sockerberoende. Och det är, trots motivation, jävligt svårt att gå ner i vikt. Detta blir som en ond cirkel svår att ta sig ur. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga..
Tack för att jag får ta plats här. Kram på er allihop. <3
Du är alltid välkommen att skriva här tjejen <3
Förstår dina tankar. Jag och min syster blev ju gravida typ samtidigt men jag fick ju mf. Hennes underbaring blir 3 veckor idag. Men jag får ju gosa hur mycket jag vill med honom men det är ju såklart inte samma sak.
Jag har också sagt att jag skiter i äl-test osv men när väl flytningarna kommer så MÅSTE jag bekräfta med ett test fast att jag vet att det är positivt. haha lite sjuk är man allt!
Ja det där sockerberoendet alltså. Jag har äntligen lyckats ta mig ur mitt. Det krävdes 1 månad helt utan socker. åt sen gottis en helg och sen på nästa gottisfria månad. Nu vill jag knappt äta något gottis då jag har en bröllopsklänning som snart ska beställas och vill hinna gå ner så mycket jag kan nu.
Hoppas du snart får den hjälpen du förtjänar vännen!
Tänker ofta på dig och saknar dig här i tråden!
stor kram <3
Jag kan knappt tro att det är sant! ÄNTLIGEN! Jag är så lycklig att jag skakar, gråter och skrattar på en och samma gång! Ett fint blått streck som dök upp på en gång! Åååh <3
Tack! <3 Tror det blev 7:e eller 8:e försöket för oss, och jag tror att det var Bisolvonmetoden som vi har att tacka för hjälpen! :)
Någon som ser något? Tycker mig ana något svagt. Svårt att fånga på bild. Bara på ÄL+7 idag och med emurin.
Vad roligt att tråden fortfarande är igång! Jag har inte varit inne på Familjeliv på ett par månader och hade nästan 700 inlägg att läsa i den här tråden, det tog sin lilla tid. Hehe. De andra trådarna jag är med i orkar jag inte läsa igenom, men här vill jag gärna hänga med. Här är det mest spännande.
Grattis till er som plussat!
Jodå, det tuffar på. Jag skulle ljuga om jag sa att jag njuter av varje sekund, men jag försöker att inte känna efter så noga. Några krämpor här och där får man räkna med i vecka 31.
Hur är det för dig? Förstår då jag läst igenom att hoppet dalat lite på sistone, men känns det som att det är på uppgång? Jag minns hur arg jag kunde vara just när mensen kommit och att jag tänkte flera gånger att jag inte orkar mer, men så när ägglossningen närmade sig så steg hoppet tillsammans med LH. Alternativt att jag kom på någon ny metod.