Kpax skrev 2015-04-22 19:23:21 följande:
Vi pratar ju mycket om nätterna, men hur har ni det på dagarna? Det kanske ändrats mycket för er precis som för oss, men just nu ser det ut ungefär så här :
Det blir morgon klockan 9 eller 11 (innan dess är det natt för Josefin, hon somnar om direkt efter mat). Hunden behöver gå ut någon gång mellan 11 och 13, och då krävs det ofta flera försök innan Josefin antingen fortsätter sova när jag lägger henne i vagnen, eller finner sig i att ligga där vaken. Ibland är det stört omöjligt, och då tar vi bärselen, och då sover hon tills jag tar av mig den.
Dagtid somnar hon väldigt sällan vid amning, och vaknar isf när jag reser mig. Hon kan somna i bärselen eller eventuellt i famnen om jag går och gungar henne eller studsar på pilatesbollen.
Hon äter ungefär varannan timme, däremellan sover hon i ganska korta perioder, är vaken och glad ibland, men ofta ganska missnöjd. Hon kan inte ligga själv mer än ett par minuter.
Runt 20-21 ökar missnöjesintensiteten, och det är rätt jobbigt fram till 1-4 när hon gör natt. Mycket gråt, och ofta är det bara i bärselen hon är tyst (hon somnar).
Är det här normalt? Blir det bättre? Kan jag göra något för att underlätta för oss?
Här finns det ingen tydlig morgon eftersom vi ammar mest hela natten men kliver väl upp nån gång mellan 4-5.30
Resten av dagen går mest åt till att bolla runt med de äldre barnen, skjutsa och lämna och hämta olika tider, hinna med allt här hemma de ytterst få minuterna jag kan lägga ifrån mig Selina, och till sist börja "nattamningen" vid 18..
Ikväll är jag bitter som FAN på sambon! Igårkväll hade jag PRECIS fått S att somna efter sisådär 4timmars amning och vaggning, när de äldre barnen börjar tjata om fika. Han tyckte att det var viktigare att han fick äta först trots att det tar typ 5min att fixa något åt dem.. så det slutade med att jag klev upp och försökte fixa fika med en hand medan S hängde på andra armen och då vaknade hon förstås och så fick jag börja om. Ikväll hade jag också precis fått henne att komma till ro och somna när äldre dottern tippar omkull hela bordet och det flög dricka och yoghurt över hela henne och över hela rummet.. Och han vägrade städa upp så det var ju inget annat att göra än lägga ner S och ställa sig och storstäda med resultatet att S vaknade förstås och nu får jag kämpa igen för att hon ska somna. Han säger inget men ibland får jag känslan av att han tycker att jag "latar mig" när jag sitter och ammar hela kvällarna. Att jag sen inte sover på natten och att jag inte ens kan äta ETT mål om dagen i lugn och ro, det tror jag han glömmer:(
Nu tänker jag i ren ilska beställa den där alldeles för dyra mobilen jag tittat på så länge, BARA för att jag är värd det!
