Lejonhierta skrev 2014-11-10 13:11:01 följande:
Var på bm-kontroll idag.
Kändes inte så bra, men nya bm känns mycket bättre än den jag bad få utbytt. Dock har jag ju inte träffat denna bm innan och då kändes det lite olustigt att få en barnmorskestudent som skulle hålla i besöket. Hade en del saker att ta upp som jag nu struntade i, kring mitt mående för det kändes inte bra och jag har tyvärr inga goda erfarenheter i bagaget av vården. Förutom bemötandet kring mina blödningar i den här graviditeten och då av gynakuten och alla berörda läkare.
Studenten var även väldigt grön och behövde mycket stöttning av bm i vad hon skulle göra och fråga. Jättetrevlig men det kändes helt enkelt inte alls bra, för jag vill bygga lite förtroende för den jag ska gå hos framöver.
Mitt Hb är fortfarande skit trots dubbel dos järntabletter och ligger på 103, vilket beror på mina blödningar -trodde dom.
Har även samlat på mig en hel del vätska i kroppen och har ont i mina ben trots stödstrumpor och åderbråcken jag fick förra grav gör rejält ont -liksom foglossningarna. Syntes på vågen att jag har vätska för jag har gått upp 8 kg sedan hälsosamtalet i v7.
Hjärtljuden var bra och hon snurrade och vred på sig inne i magen så tog en stund att hitta dom. Men 145 låg dom på.
Mitt sf-mått är dock högre än översta kurvan, de räknar ju hela fullgångna veckor så mitt mått är 25 cm för v.22.
De ville ha samtycke för att komma åt mina övriga journaler exvis vårdcentral etc. men jag sa nej. Där blev det diskussion men svarade bara att pga tidigare erfarenheter kring min bindvävssjukdom så har jag lågt förtroende för sjukvården. Hon tjatade en stund men jag sa nej. Räcker med gynjournalen och sa att jag faktiskt tog illa vid mig när förra bm redan på hälsosamtalet diskuterade mina tidigare förlossningar/missfall/gynbesök utan att kollat med mig vad jag tyckte var ok.
Fick dock tid till läkare pga sjukskrivningen för blödningarna 24/11 och ny bmtid 8/12.
Trots att mötet egentligen gick bra så känns det inte bra och nu känner jag mig mest ledsen. Trött, ont och ledsen. (men just det problemet som poppar upp med känslan att inte vara trodd osv kom tillbaka. Men så fick jag slåss i många år mot sjukvården innan man faktiskt upptäckte min ovanliga bindvävssjukdom, jag var 28 då jag fick diagnosen och sjukdomen är man ju född med.) Sånt vill jag inte älta med en massa extra folk som det blev idag. Dessutom så av mina fyra barn så har ju inte bm + förlossning riktigt varit top noch, utan de har missat ganska viktiga saker, vilket faktiskt höll på att kosta första barnet livet redan på förlossningen)
De pratade också om föräldrautbildning, som numera är öppna föreläsningar och inte föräldragrupper som det var då jag gick med första barnet. Sa att njae tror inte jag behöver gå det och frågade sambon hur han såg på det hela eftersom det är hans första barn. Nej sa han, undrar jag något så kan jag få svaret hemma sa han. Då tjatade dom om det. Grejen är ju att de pratar inte om kejsarsnitt och det måste jag ha, så vad har vi för nytta att gå och lyssna på en föreläsning om vaginal förlossning och smärtlindring. Jag har fött 4 barn under narkos pga min sjukdom samt har ett gäng operationer utöver det, så där finns inga frågetecken om smärtlindring.
Känner mig bitchig och otacksam idag och besöken hos bm som jag från början ändå såg fram emot känns som ett nederlag och kontrollerande tvång och inte den glädje jag hoppats på.
Usch vad tråkigt att det inte känns hundra. Jag hade också velat gå föräldrautbildning men precis som du säger så är den inte alls anpassad för oss som ska göra kejsarsnitt. Eftersom jag också ska göra kejsarsnitt så kändes det lite snopet att det inte finns liknande förberedande grupper/föreläsningar för oss som ska ha det. Jag saknar verkligen information och mental förberedelse inför ingreppet och utan nätet hade jag inte haft en susning om vad som väntar.
