BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jag googlade och hittade en sort. Kollade en gammal tråd här på familjeliv också och alla hade ätit samma, men dom hade inte haft några direkta biverkningar.

Men jag förutsätter att om finns det massa skumma biverkningar så lär jag ju få alla ;)

Jag har tänkt att jag ska prata med BM och höra vad hon säger. Vill nämligen helst ta medicinen så jag slipper eventuell produktion och gigantiska bröst.

Är på toppen humör idag! Har fått glada nyheter, för lääänge sen i tråden skrev jag att jobbet krånglade för mig och inte kunde ge mig klara besked ang min tjänst. Det var som sagt längesedan så tror ingen minns :P  . Har iaf jobbat som inhyrd på ett företag i över 7 månader och jag har väntat sen i sommras på besked om jag får vara kvar. Idag fick jag äntligen besked om att jag blir anställd av företaget och för dessutom mer i lön. Normalt sett går de flesta från bemanningsföretaget ner i lön när de blir anställda av företaget men för min del så går jag upp i lön. Blev riktigt förvånad och mycket glad :) De pratade väldigt väl om mig och mina idéer jag kommit med så det känns riktigt bra. De planerar även att ta in en vikarie för mig ganska snart så att den hinner sätta sig in i arbetet utifall att jag måste gå tidigare än planerat. I dagsläget finns dock ingen plan om när jag ska gå hem. Har BF 2/3. 

Imorgon börjar föräldragruppen och jag får gå utan maken men jag har lite mer koll på hormonerna nu så det känns okej även om jag tycker det är synd att maken missar det hela. Han tycker själv att det känns väldigt tråkigt. 

På onsdag har jag tid hos BM och hoppas att det är dags att lyssna på hjärtat. Förstått det som att ni är flera som gjort det redan men vi har inte gjort det alls ännu, men det är ju olika från landsting till landsting. Jag har dock fått sett hjärtat slå på RUL men skulle vara så häftigt att få höra. 

Ja du, det är spec.mvc jag går på!!! Så det finns inget bättre och det känns lite tungt.
Barnmorskan ringde faktiskt upp i em så vi pratade en kvart på telefon och efter det så kändes det bättre.

Läste hela din historia tidigare och det lät ju som det krockat en del, inget kul alls! Varför ringde BM? Kände hon också att det gått galet?

Jag kommer ihåg

Toppen att det löst sig så himla bra till slut efter mycket om och men

Det är häftigt att höra hjärtljuden tycker jag iaf. Jag ligger och fånler hela tiden och hade gärna legat där länge och bara hört på det "galloperande" ljudet.

Jag ska försöka komma ihåg att ta några bilder imorgon. Bra tips, next.uk! Kul! Vill köpa mer! Fast nu har jag nog egentligen fyllt hans garderob för ett är framöver redan...

Ligger jetlaggad och vaken i väntan på nästa sovtåg. Jag är så nyfiken på hur bäbisen utvecklas och hur mkt utrymme han har där inne, jag skulle vilja ha en livmoder-med-bäbis-modell utanför magen som utvecklades i samma takt så jag kunde se. Greppar inte riktigt! Ja, sånt ligger jag och tänker på.

Jag ska försöka komma ihåg att ta några bilder imorgon. Bra tips, next.uk! Kul! Vill köpa mer! Fast nu har jag nog egentligen fyllt hans garderob för ett är framöver redan...

Ligger jetlaggad och vaken i väntan på nästa sovtåg. Jag är så nyfiken på hur bäbisen utvecklas och hur mkt utrymme han har där inne, jag skulle vilja ha en livmoder-med-bäbis-modell utanför magen som utvecklades i samma takt så jag kunde se. Greppar inte riktigt! Ja, sånt ligger jag och tänker på.

här är min lilla mage i v.24... jämförde med en vän som är i v.34 och min ser större ut. Hjälp, var ska detta sluta! Men hennes bebis är iofs 18% för liten så det är väl inget att eftersträva så...

Hon ringde för att berätta att provsvaren var klara som vi tog några timmar tidigare pga mitt Hb, på så vis uppfattar jag henne som seriös vs den bm jag bytte bort. Men när hon ändå ringde så pratade vi lite till, om pressen vi upplever nu och att ingen vet eller just nu kan ge oss besked mer än att bäbis verkar må bra. Men hon trodde inte det räcker med bara ett ultraljud till. Sen pratade vi om placenta accreta, då vi är i riskzonen, men hon menade på att det kan man inte se på ultraljud utan bara ev få en föraning om. Så det känner jag att jag behöver ta upp på nästa besök igen, för finns misstanken så ska man gå vidare med fler undersökningar och Växjö verkar inte ha den praxis. Alltså ser man inte till att vara så förberedd som man kan. Förklarade också för henne att det är jobbigt för mig med ultraljuden då läkarna inte ger raka besked och det bottnar i att jag har stor ultraljudsvana på häst vilket medför att jag ser ganska snabbt och kommenterar och frågar läkaren direkt när jag ser något jag uppfattar som ev avvikande. Detta har resulterat i att överläkaren vänder bort skärmen så han får titta själv innan jag får titta och det är stressande, samtidigt som de blir stressade när jag säger saker som de själva är osäkra på.. ond cirkel ;) grejen är väl också att det är sambons första barn och mitt femte, han är lugn och trygg då jag är det, vilket medför att jag biter ihop en del. Han vet också att jag inte är den som hetsar upp mig i onödan när det kommer till allvarliga saker, går inte i mitt jobb och man måste psykiskt tåla extremt mycket att jobba med det klientelet jag gör. Så det blir oxå en fälla, men den hade bm listat ut, att jag biter ihop och behåller lugnet för att lugnet ska fortsätta råda.

Tyvärr har jag bara en nära vän att bolla detta med öht och givetvis jobbar hon natt, så vi går nu om varandra mest hela tiden. Mina andra vänner tampas med egna bekymmer och är inte så mottagliga, den ena är ofrivilligt barnlös och klarar inte graviditetsdiskussioner öht. Nästa har sonen blivit allvarligt sjuk så hon åker in o ut på sjukhuset och den jag bollar bäst med hade en lång uppläxning på att nu får det räcka med barnafödande för min del osv osv. Bottnar givetvis i oro med tanke på sjukdom och nu graviditetskomplikationer, men nu råkar jag vara den som har mest baskunskaper om båda delar samt att jag gärna bestämmer sådant i samråd med min man och sjukvården,att få rent ut höra att man är dum i huvudet pga att man vill ha ett barn utöver de som redan finns och att det bästa vore att operera bort livmodern nu tycker inte jag vare sig är omtänksamt eller passande att häva ur sig även om personen valt att inte skaffa barn själv. Även min mamma som jag inte har så mycket relation med tyckte det är lika bra de tar livmodern. Hallå det är inget jag vill diskutera med andra än min man o sjukvård och ett beslut jag vill fatta själv oavsett om vi funderar på fler barn eller inte. Antar det sägs i bästa välmening, men det blir lite fel.

så det känns både ensamt och pressande just nu... Tror bm kanske snappade upp lite av det även om vi inte gick in på min livmoders varande eller icke varande eller ej heller nämnde bristen på stöd i min omkrets. Blir väl så då man är den starke i gänget, den som alla är vana att gnälla och gnata till, den som fixar allt själv. Men känns lite som: vem ska trösta knyttet, typ.

Usch, låter jobbigt att det är så, för det blir ju en stress att inte veta om du ens får gå hem 60 dagar innan. Men sjukskriva dig kan du ju alltid göra, gäller bara att läkaren skriver ett bra intyg, för graviditet är ju ingen sjukdom och ibland är inte relaterade besvär det heller enligt vissa på försäkringskassan, suck.