BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Nu hänger jag inte med, vad har din mammas usaresa med din förlossning att göra? Men det kanske bara är jag som inte uppskattar hela släkten rännandes första veckan.. Har t o m haft besöksförbud utom för pappan + syskon på BB vilket jag tyckt varit jätteskönt..

Inser när jag skriver att jag kanske är lite udda på den punkten? :)

Jag ser inte heller riktigt kopplingen men det är nog för att jag helst vill ha så mycket tid som möjligt i början där det bara är vi tre (jag, maken och barnet). Lite för att det är nytt för oss båda och då vill jag att vi ska ha en möjlighet att själva få in känslan för det här nya som jag verkligen inte kan föreställa mig och att komma på hur det ska funka för oss. Men så har vi mina svärföräldrar som bor en bra bit ifrån så när de kommer på besök så stannar de minst över helgen och eftersom de, sen vi flyttade till hus, har bott hos oss så känner jag att det känns lite mycket så tätt inpå. Särskilt som jag inte alls vet hur jag/vi kommer må (mest jag med ev förlossningsskador, problem med amning och allt som kan dyka upp)

Med mina föräldrar så kommer de inte förrän vi säger till alternativt vi åker till dem. Med mina svärföräldrar så vet jag att de kommer så snart de kan (erfarenhet från min mans syskon när de fick barn). Men det kan vara att barnen inte sagt till och min make är helt på det klara med att han måste säga ifrån om de får för sig att komma ner samma vecka som BF. Jag vill som sagt gärna komma hem från bb och få bo in mig innan vi blir 'invaderade' ;)

Men alla är olika och alla är definitivt inte som jag :)

Jag ser inte heller riktigt kopplingen men det är nog för att jag helst vill ha så mycket tid som möjligt i början där det bara är vi tre (jag, maken och barnet). Lite för att det är nytt för oss båda och då vill jag att vi ska ha en möjlighet att själva få in känslan för det här nya som jag verkligen inte kan föreställa mig och att komma på hur det ska funka för oss. Men så har vi mina svärföräldrar som bor en bra bit ifrån så när de kommer på besök så stannar de minst över helgen och eftersom de, sen vi flyttade till hus, har bott hos oss så känner jag att det känns lite mycket så tätt inpå. Särskilt som jag inte alls vet hur jag/vi kommer må (mest jag med ev förlossningsskador, problem med amning och allt som kan dyka upp)

Med mina föräldrar så kommer de inte förrän vi säger till alternativt vi åker till dem. Med mina svärföräldrar så vet jag att de kommer så snart de kan (erfarenhet från min mans syskon när de fick barn). Men det kan vara att barnen inte sagt till och min make är helt på det klara med att han måste säga ifrån om de får för sig att komma ner samma vecka som BF. Jag vill som sagt gärna komma hem från bb och få bo in mig innan vi blir 'invaderade' ;)

Men alla är olika och alla är definitivt inte som jag :)

Ja, jag vill också gärna få komma hem i lugn och ro innan det kommer folk.

Förra gången kom vi hem från BB på julafton och egentligen hade jag helst bara varit hemma då, men det blev ändå att vi åkte till min dotters farmor på julaftons eftermiddag så det blev väldigt rörig hemkomst kände jag då. Sen på juldagen sade vi ifrån om besök, vi behövde få vara själva och vila.

Denna gången vet jag att våra föräldrar kommer vilja komma direkt, men dom är lätta att ha och göra med så dom kommer inte komma förrän vi säger ok. Däremot har jag kluvna känslor till syskonen, både på BB och när vi kommit hem. Och med syskonen menar jag ju min mans två barn... Känner mig hemsk som ens tänker så.

snö 81:
Jag funderar också om det där med syskonet, om det blir just vid påsklovet vi får bebisen, om min son ska vara hos sin pappa då så det blir full fokus på bebisen första tiden och vi kan sova då bebisen sover osv. Är sonen hemma blir man ju tvungen vara vaken även om bebisen sover för att han inte ska måsta sitta ensam vaken och så man kan hålla normala rutiner för honom.

Samtidigt som jag tror det skulle vara enklare att han är hos sin pappa eller mormor/farmor just då så vill jag inte känna att jag väljer bort honom för att det kommer en bebis, man får hemska skuldkänslor. Dessutom borde ju han få lära känna sitt syskon, känna sig delaktig och viktig.

Man är helt klart kluven som du säger, skuldkänslorna över att "välja bort" är inte å leka med måste ja säga.

Är svägerskan hennes egna dotter? Förhoppningsvis förstår hon skillnaden mellan att besöka sin dotter samma dag och att svärdottern inte vill samma (utan isf att det är hennes egna mamma som kommer). Men det låter tufft. Hoppas det går bra för det är inget bråk som man vill ha som nyförlöst och tror inte ens att pappan vill ha det bråket heller.
Jag har kompisar som tog emot besök på bb. De tyckte det var bra för då var det kort tid och sen var besöken avklarade (trodde de, men jag tror de fick ännu fler besök så fort de kom hem) men det beror ju på hur man är som person.
I värsta fall så kan ju din sambo ta med sig barnet till besöksrummet och så slipper du men jag hoppas du får det lugn som du och din familj behöver och att svärmor respekterar det.

Jag hade blivit förbannad om någon trotsade besöksförbudet och riskerade att smitta mitt barn när hon skulle hälsa på sitt barnbarn. Fattar verkligen att du blev arg, bra!

Hej alla kloka medgravida!

jag är i vecka 24 nu och har redan börjat få kraftiga sammandragningar så fort jag gör nåt minsta ansträngande. Och då menar jag minsta... jag har ca 400 m att gå till bussen när jag ska åka till jobbet och på den lilla biten får jag stanna 2-3ggr varje gång bara för att stanna och andas och slappna av magen som drar ihop sig! det känns som det är alldelles för tidigt för att få sammandragningar. är det någon som vet?

Jag har försökt läsa på vårdguiden och där står typ att sammandragningar är vanligt från halva graviditeten och framåt typ. Men det står inte i vilken omfattning.
Det är inte så att det gör jätteont men hela magen krampar och det känns ytterst obehagligt, och om jag inte stannar och slappnar av så börjar det göra ont. Det försvinner dock ganska snabbt om jag står still o bara andas en stund.
Min sambo har blivit jätteorolig och låter mig inte röra en fena hemma.

Men hur vet man vad som är normalt och inte ? Det känns som det är lite väl tidigt att få så starka sammandragningar ?

Det kommer bli väldigt långa 3,5 månad om jag ska hålla på såhär redan från nu!!

i övrigt har jag inga problem, inte ont, blöder inte eller så..

Någon som har liknande eller kan dela med sig av erfarenhet från tidigare? Detta är mitt första barn så man har ju ingen aning om vad som är normalt och inte!

Har samma. Mest på kvällarna efter att jag jobbat hela dagen. Då det var som värst hade jag först jobbat och sen hade vi åkt till Hornbach för att handla. På hornbach märkte jag till slut att det gick inte mer. Gjorde för ont och var obehagligt. Å andra sidan slapp jag bära in allt vi köpt för det gjorde maken innan han gjorde i ordning en kopp te till mig :) Vid sådana tillfällen så känner jag att jag fått vinstlotten när det gäller make ;)

Känner igen mig så. Problemet är att jag vill ju inte se mig som handikappad (eller någon som utnyttjar situationen) så jag försöker göra mer än vad jag egentligen borde. Svårt det där med gränser. Tur han stoppar mig och tar över när det behövs. Det är fantastiskt att de ställer upp så mycket!