BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Usch för att må dåligt!

Jag har ingen vetenskaplig fakta för det men jag vet ingen som fött barn när de varit riktigt sjuka. Känns som att kroppen väljer sina tillfällen. Eller har någon annan hört typ... "Gud, förlossningen startade mitt i magsjukan" eller "jag kunde inte andas lustgas för jag hade lunginflammation"

Med tanke på hur folk älskar smaskiga förlossningsberättelser så borde man ju hört någon sådan kan man tycka.

Krya på dig :)

Har en bekant som var tokförkyld innan förlossningen men inte kände av det ett dugg när det väl drog igång utan den kom tillbaka först några dagar senare. Kroppen är ändå rätt fantastisk

Om du inte har alltför långt till förlossningen så skulle jag åka in för en koll iom blödningen, om du är orolig dvs. Annars kan det ju vara skönt att stanna hemma och vila.

När har du bf?

Hej!

Jag har inte varit så aktiv i denna grupp den senaste tiden, men jag har följt er hela vägen från start.

Nu behöver jag dock få gnälla av mig lite så jag passar på här ;)

Jag har bf 23/3 och förra veckan fick jag åka in akut till förlossningen pga riktigt smärtsam värk i magen. Värken var konstant, men det visade sig på förlossningen att jag hade regelbundna sammandragningar med några minuters mellanrum samt att smärtan blev värre när de kom. Jag fick bricanyl för att stoppa sammandragningarna eftersom läkaren inte ville att jag skulle föda 5 veckor för tidigt. Jag hade inte öppnat mig något men de var ändå oroliga att det skulle dra igång. Sammandragningarna lättade men dessvärre försvann inte smärtan och det visade sig sen att jag även har fått njurbäckenvidgning så jag fick spasmofen och då lättade smärtan en del. Sen dess har jag varit hemma och har känt molvärk på samma ställe från och till, ibland gör det något (läs mycket) ondare men jag har ändå valt att inte ta några mer spasmofen då jag har fått för mig att det egentligen inte är så bra under graviditet. Tänker att jag sparar dessa till nästa riktiga anfall.

Idag var jag hos bm och pratade lite om hur jag ska göra med jobb fram till bf. Hon sa att man inte sjukskriver någon när det bara är 4 veckor kvar utan då får man plocka föräldradagar. Hon ignorerade dessutom att mitt blodtryck var ganska högt och viftade som vanligt bort min huvudvärk med att jag borde se till att dricka mer... Njurbäckenvidgningen kommenterade hon att "det händer en del" och att man får "räkna med lite krämpor" under graviditeten.

Jag har verkligen inget emot att jobba de sista veckorna som är kvar då jag har massor att lämna över till min vikarie, men när det blir såhär och man inte blir tagen på allvar så känns det skit rent ut sagt. Ska man behöva vara halvt döende för att överhuvudtaget få hjälp som gravid?

Usch, det blev ett långt gnällinlägg men det var välbehövligt från min sida :)

Hur gör ni andra med er partner/den som ska följa med? Antar att er partner jobbar? Min man jobbar i Norge och har strax under 2 tim hem. Han kör lastbil, så det kan ta någon timme till innan han kommer hem om han är ute och kör. Min mamma som ska passa barnen har 2,5-3 tim hit, om hon är i skolan (vardagar). Annars om kan hon vara här på 20 min ca.

Ska er partner vara ledig ifrån jobbet nära bf, eller har partnern nära hem ifrån jobbet och kommer hem när det är dags? Jag funderar på att försöka hitta någon som kan köra mig till sjukhuset om det är vardag. Min man har mycket närmare till sjukhuset än hem till mig, så egentligen kunde vi mötas där. Har drygt 1,5 tim till förlossningen hemifrån. Det innebär att det kan ta 4-5 tim minst, innan vi är på sjukhuset om jag ringer min man vid första värk.

Har bara två igångsättningar bakom mig, så har inte stressat upp mig något större över detta ännu. Förlossningarna har tagit 24 tim och 12 tim, så barnen har inte stressat ut direkt.
Är i v 34+5, så hinner tänka ett tag till. 

Det kom just en droppe ofärgad vätska från min ena bröstvårta!