Känner mig inte så uppåt angående viktnedgången idag.
Var och handlade utan barnen igår vilket iofs var skönt och hittade en del fint till dem. Men provade också kläder till mig och det var inte kul. Fick gå upp minst två storlekar än min vanliga för att kunna klämma mig ner i dem, vilket gör att en bra deal på ett snyggt plagg inte längre känns som en bra deal då jag hoppas inte vara så fet för alltid. Dessutom är det på något sätt extra deprimerande när man ser något snyggt som i vanliga fall förmodligen sett smickrande och trevligt ut på, men istället när man provar ser man mest ut som en strandad valross, och även de brallor som gick att knäppa klämmer fram två läskiga valkar av den plufsiga magen...
Antar att man får se det som att det bara kan bli bättre åtminstone. (Fast det är såklart inte sant, det kan alltid bli värre när det gäller vikt antar jag... 
)
Jag har anmält mig och Isak till spädbarnsmassage. Jag hade tur och fick sista platsen. Sex gånger för 350 kronor, inkl fika, via Svenska kyrkan. Nån som varit på det?
Invägning imorse och hade iaf nästan klarat målet och gått ner 400 gram! Ny vikt 86,7 kg.
Hittills har jag använt dom där saltvattenspipetterna på Linnea när hon varit täppt och det har funkat efter en stund. Hon blir mest täppt på natten. På dagen snorar hon lite ibland så jag gissar att när hon är upprätt en del kommer det ut innan det hinner täppa till, men på natten blir det väl kvar och blir en täppa.
Tyvärr får man bara föräldragrupp med första barnet i Botkyrka där jag bor, så det blir ingen föräldragrupp för oss. Men jag börjar fundera lite på en visit på öppna förskolan. Sonen går ju på dagis men har tänkt ha honom hemma måndag eller fredag ibland och att vi då kan gå till öppnis. Men sen har det ju varit så mycket röda dagar o grejer så han har ändå behövt vara ledig och då är ju inte öppnis öppet.
Ibland känns det svårt att vara förälder. Ska man följa barnet eller är det bättre att barnet hänger på? Idag fick han hänga på för vi skulle fixa ny diskmaskin (vad smidigt att den håller på att ge upp när man har betydligt lägre inkomst... 
), veckohandla och fixa lite saker på claes olsson och apoteket. Skrik på media markt. Jag ammade i bilen medan mannen var på CO. Sen fick mannen köra något extra varv med bilen medan jag var på Ica och började handla. Men eftersom jag glömt plånbok hemma var han tvungen att ta med ett skrikigt barn in i affären. Apoteket hoppade vi över. Hela utflykten resulterade i att H inte fått sin långa förmiddagslur och var därefter så övertrött att han bara skrek i panik när jag skulle söva honom i vagnen. Så ingen långpromenad idag utan tillbaka till soffan och där har han till slut lyckats somna på mig. Vågar inte flytta honom nu när han äntligen kan sova (trots mannens oväsen med skruvdragare och dammsugare)
Linnea är ganska stark, kan absolut hålla upp huvudet när hon ligger på magen och titta runt i rummet iaf 10 minuter eller så innan det börjar doppa ner lite. Man behöver egentligen inte stötta nacken annat än om man bär henne horisontellt. Hon är 8 veckor.
Men brorsan var mycket starkare ändå, han höll huvudet rakt upp nästan innan vi kommit hem från BB. Han började rulla runt från mage till rygg runt 6 veckor. Linnea har inte vänt sig själv än, har era? Hon kan rulla om hon får ligga på ens mage så att hon får lite "medlut" och bara behöver skifta vikten lite för att välta över, det tycker hon är jättekul och skrattar. Men hon har inte lyckats vända sig på en platt madrass eller så själv än.
Dom är verkligen så söta när dom ler. Sån ren, oförställd glädje 
Åh vad jag känner att jag blev irriterad på min barnmorska. Var precis på efterkontroll, allt såg bra ut, men hon började med att ta upp den där kurvan man får från förlossningen och säger "du verkar ju ha haft en snabb o fin förlossning". Jaså, tänker jag, försöker förklara att den inte var så bra som hon ser på pappret men hon envisas med att säga "om man ligger mellan dom här två går det i normaltakt o din ligger ju lite ovanför". Jo, alltså den gick rätt snabbt (5 timmar aktiv förlossning), men det slutade ju med att jag hade en barnmorska liggandes över mig pressande på magen, en i vardera ben och sen en läkare mellan benen som slet ut ungen med en sugklocka... O när han väl kom ut hamnade han ju på neo i c-pap, men det hade hon nu inte orkat ta reda på... Kännet mig bara så besviken, när hon varit så bra under hela graviditeten men så ointresserad nu efteråt... Fick inte ens chansen att prata om förlossningen, utan hon konstaterade bara att det var en normal förlossning, även fast min förlossningsbarnmorska sa till mig att det räknades som en förlossning med komplikationer...
Hur tänker ni andra angående badkläder?
I år tror jag att jag får kapitulera och ha baddräkt, som jag inte haft sen jag var barn. Inte så mycket för att jag blivit tjock och sladdrig, gissar att folk ändå inte bedömer en på samma sätt som en 19 åring när man 30 år gammal dyker upp med en bebis och ett småbarn på beachen.
Men jag är ju helt tigerrandig på magen en bra bit upp över naveln och än så länge är det rejäla breda bristningar i en skrikig lila kulör. Det ser faktiskt helt vansinnigt ut, tror inte folk kommer att kunna låta bli att glo på det även om de kanske sympatiserar med orsaken.
Men samtidigt vill jag inte köpa en baddräkt som jag inte kommer kunna ha sen om jag förhoppningsvis går ner sen. En bikini är ju lite mer anpassningsbar, baddräkten ska ju sitta tight på magen.