BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Det är rart med barn! Jag är evigt tacksam för att sonen var en väldigt lugn unge när vi fick dottern och hon hade kolik och han bara var 19 månader. Han har aldrig varit en sån som stoppat grejer i munnen, aldrig klättrat på bord eller i fönstren.. lider med dig, men det BLIR bättre! Idag är de bästa vänner när de är 7 och 5,5 och även om det var tufft att ha dem tätt så skulle jag inte velat ha det annorlunda :)

Å va jobbigt! Kan ni diskutera avlastning igen? En lägre arbetsprocent på barnens pappa? En mor/farförälder en dag i veckan?

Au pair? Man måste få andas också!

Vi har ju fyra barn totalt, i blandade åldrar, och det kan bli extremt intensivt ibland, men långt ifrån som det verkar vara för dig!

Vi har också väldigt sällan barnvakt tyvärr. Båda våra föräldrar är friska och krya, två av fyra är nyblivna pensionärer, men trots detta träffar dom sina barnbarn ca 1 timme varje eller varannan vecka. Att få hjälp en timme eller två kan väl vara ok nån gång ibland, men att få barnvakt med övernattning existerar inte.

Dagens mor- och farföräldrar har så jäkla fullt upp med sig själva så dom har inte tid med barnbarnen. Annat var det när jag var barn, jag var med mormor typ jämt.

Nu har jag gått på mammamageträning i 8 veckor och delningen på mina magmuskler har gått från 2,5 cm till 0 cm, med en mycket stark botten - alltså de inre magmusklerna. Jag älskar när man kan se resultat! Magfläsket har också minskat så pass att man ser att jag har muskler också ;)

Det började när hon fick smaka äpple så då tog vi bort det och utslagen försvann. Testade med äpple igen och utslagen kom tillbaka men sen har de inte försvunnit trots att vi är noga med att inte ge något med äpple:/ tycker ju att det BORDE vara något hon reagerat på i matväg men samtidigt äter hon ju knappt något, det är fortfarande max 2-3 skedar OM vi ens får i henne något. Knepigt..

Såhär ser "blåsorna" ut. De hon fick först, två stycken i pannan, är fortfarande kvar efter över 2 veckor. Nu har vi hittat en på ryggen, en på axeln, två på tummen och en på lillfingret. Kan säkert finnas fler som vi inte hittat

Jag är rätt nöjd över att Selina inte tar sig fram än, fast jag står förstås samtidigt och hejar på henne när hon försöker krypa.

Tycker hon fastnat lite nu. Hon ställer sig på alla fyra och står och gungar men kommer inte iväg. Känns som att det är länge sedan vi sa att nu är det nog snart på gång men det händer liksom inte. Hon försöker resa sig upp också så fort hon har något att ta tag i men orkar inte dra sig upp riktigt, det är som att rumpan är för tung :P

Det är ju som sagt lite både och. Skönt att veta att hon sitter där man sätter henne men samtidigt längtar jag efter att hon ska börja krypa fram nu. Kanske framförallt för att jag minns stressen från omgivningen när våra andra barn inte kröp förrän de var 10 månader.

Ja första advent vill man ju ha det klart men med dop dagen innan och förberedelser inför dopet dagen innan det så går det ju inte den helgen. Sambon vill hemskt gärna vara med och julpynta så det får helt enkelt bli nästa helg när han är ledig :)

Idag vräker det ner snö och imorgon har jag lovat dottern att baka lussekatter så att pynta nästa helg känns kanske inte allt för konstigt;)