• Alexi

    Hur/när blir barn bättre på att äta grönsaker?

    Har två barn på 3 och 5 år som är ruskigt dåliga på att äta grönsaker, så jag känner att matintaget inte blir särskilt balanserat. Det blir mycket kolhydrater, framför allt och mycket energi (kalorier) i allt de äter.

    Femåringen äter gurka och morot. Och äpple, någon gång banan, och sen jordbuggar och blåbär och vindruvor. Thats it.

    Treåringen äter gurka, morot och majs. Äpple, banan, jordgubbar och blåbär, vindruvor.

    De ratar blomkål och broccoli, paprika, tomat, squash, lök, sallad, rädisor och allt sånt som vi vuxna äter regelbundet. Frukter som många tycker om som melon, hallon är också helt ointressanta. 

    Vi vuxna äter som sagt grönsaker av ett antal sorter var och varannan dag och försöker äta nyttigt. Men barnen äter helst makaroner med ketchup...

    Blir det bättre med åldern?

  • Svar på tråden Hur/när blir barn bättre på att äta grönsaker?
  • Baktakt

    Jag skulle bli "köttian", sa jag, när jag var liten. Hatade allt som inte var kött, mjölk, godis, glass, äpplen, jordgubbar eller kakor. Idag kvarstår enbart avskyn för kronärtskockor och broccoli.

    Tjat hjälpte inte ett jota på mig. Jag gick hellre hungrig. Men det löste sig efter hand. Jag kom på att man dels kunde missa en massa godsaker om man inte smakade, dels att det blev lite pinsamt hemma hos vänner och - sedermera - pojkvänner.

  • Baktakt

    Jag skulle bli "köttian", sa jag, när jag var liten. Hatade allt som inte var kött, mjölk, godis, glass, äpplen, jordgubbar eller kakor. Idag kvarstår enbart avskyn för kronärtskockor och broccoli.

    Tjat hjälpte inte ett jota på mig. Jag gick hellre hungrig. Men det löste sig efter hand. Jag kom på att man dels kunde missa en massa godsaker om man inte smakade, dels att det blev lite pinsamt hemma hos vänner och - sedermera - pojkvänner.

  • Alexi
    Baktakt skrev 2014-06-30 22:17:11 följande:

    Jag skulle bli "köttian", sa jag, när jag var liten. Hatade allt som inte var kött, mjölk, godis, glass, äpplen, jordgubbar eller kakor. Idag kvarstår enbart avskyn för kronärtskockor och broccoli.

    Tjat hjälpte inte ett jota på mig. Jag gick hellre hungrig. Men det löste sig efter hand. Jag kom på att man dels kunde missa en massa godsaker om man inte smakade, dels att det blev lite pinsamt hemma hos vänner och - sedermera - pojkvänner.


    Bra att det löste sig! I vilken ålder började det vända? Vi jobbar mycket på att framför allt femåringen ska smaka så det har hon blivit bättre på men hon tycker ju aldrig om något nytt av det hon smakar på i grönsaksväg...
  • Afla

    Vet bara hur det var för mig, och för mig vände det i sena tonåren. Har själv tre barn, och mellanbarnet är väldigt skeptiskt till allt grönt/rotfrukter, hoppas det vänder för henne innan det vände för mig :)

  • pigglet

    Här har det varit tvärt om - de har ätit allt när de varit yngre och sedan "smalnat av". Värst är mellanbarnet, från att ha älskat alla frukter och grönsaker som yngre (så till den grad att vi tjatade om att hon inte fick ta så mycket grönsaker utan måste äta lite mat också), har hon gått till att äta endast majs, konserverad ananas, pink lady äpplen och banan.
    Otroligt frustrerande!

  • EliseHjalmar

    Vi blir helt enkelt aldrig nöjda

    Vår snart treåring äter bara frukt och bär, INGA grönsaker. När han var runt året gillade han gurkstavar, majs, tomathalvor men nu går det absolut inte. Han är tre i augusti, 89 cm lång och väger 12 kg, vilket han vägt snart ett år. Ska till Bvc men lillasyster imorgon och då fråga hur vi ska tänka kring sonen. Han är smaaaaal. Hur är er barn?

  • Alexi

    Våra barn äter bra och mycket när de äter mat de gillar. Som sagt älskar de makaroner med ketchup. De är normalviktiga men vi oroar oss alltid för risk för övervikt då vi vuxna har det. De är mycket förtjusta i glass och kakor mm och där kan minsann det smakas även på totalt okända sorter...

    Så om maten vore mer balanserad vore det så skönt.

  • EliseHjalmar

    Alexi: vad glad jag blir att ni tänker på era barns mathållning och är extra uppmärksamma eftersom ni är överviktiga själv. Tycker det allt för ofta syns att överviktiga föräldrar inte bryr sig/har kunskap/ork att måna om barnen, som väldigt låg ålder redan utvecklat fetma. Stackars barn- så oskyldiga och kan såklart inte själv påverka vad dom stoppar i sig :'( fram för fler Alexi-föräldrar!!

  • lövet2

    De har varit mellan 8 och 15 år gamla. Ingen av dem har direkt gillat grönsaker som små. Tyvärr har vi en 15-åring som jag börjar ge upp hoppet om. Han börjar nog aldrig gilla vare sig frukt eller grönsaker. Hans äldre syskon är däremot alldeles galna i alla möjliga sorters grönsaker ...

  • Alexi

    Elisehjalmar: Tack! Det är oerhört viktigt för mig och jag har funderat på det sen långt innan jag fick barn hur jag, med mina mångåriga problem med ätbeteenden och övervikt ska kunna undvika det med dem. Men har inte hittat någon säker metod ännu tyvärr.

    Dock blir jag oerhört förvånad när jag ser överviktiga föräldrar som också har tjocka barn, när man vet hur jobbigt det är att vara tjock borde man ju göra allt för att undvika det hos sina barn. Undvika att lära dem tröstäta, vara hyfsat noga åtminstone med deras kost osv. Får väl se om tio år hur det verkar gå...

  • EliseHjalmar
    Alexi skrev 2014-07-01 08:05:57 följande:

    Elisehjalmar: Tack! Det är oerhört viktigt för mig och jag har funderat på det sen långt innan jag fick barn hur jag, med mina mångåriga problem med ätbeteenden och övervikt ska kunna undvika det med dem. Men har inte hittat någon säker metod ännu tyvärr.

    Dock blir jag oerhört förvånad när jag ser överviktiga föräldrar som också har tjocka barn, när man vet hur jobbigt det är att vara tjock borde man ju göra allt för att undvika det hos sina barn. Undvika att lära dem tröstäta, vara hyfsat noga åtminstone med deras kost osv. Får väl se om tio år hur det verkar gå...


    Jag tänker exakt så också, varför utsätta sina barn för samma?? Och jag vet vad du menar med att ge en sund inställning till mat. Jag har vuxit upp med en mamma som INTE gett mig en bra syn på mat, och kroppen. Hon har alltid pratat "fult" om dom som är överviktiga, och hon har alltid själv haft och förmedlat vidare dåligt samvete när man unnar sig ngt. Jag kämpar med detta dagligen för att mina barn ska se mat som en naturlig del av livet. Vi gör inga stora saker av att så fort man ska mysa ska man äta ngt, vi säger fredagsmys på fredagarna men det handlar minst lika mycket om att vi badar ihop, sätter igång musik lite högre, dricker bubbelvatten med en limeskiva i osv.... Att vi faktiskt MYSER, inte ÄTER.

    En kollega berättade för mig att på hennes barns skola pratar man om maten som kroppens bensin. Och bra och dålig bensin typ. Svårt att sammanfatta här men det var massa bra saker som jag försöker ta till mig. Jag kommer också på mig själv, framför allt i början av mammatiden, att när min son blev ledsen så var jag ALLTID när att säga "ska vi ta lite russin?" (Eller vindruvor/riskaka el likn). Även om vi fortfarande aldrig gett honom ngt onyttigt, så hade jag tänket att mat skulle trösta honom. NEJ NEJ NEJ NEJ!!!!! Det är ju just det jag vill komma ifrån
  • Alexi

    Ja jag tänker ofta tanken på att ge barnen något gott som tröst men är oerhört noga att inte göra det. Först tröst och lugn, sen kan vi möjligtvis fika eller så.

    Och vi pratar också mycket om mat som kroppens bensin, bra liknelse!

  • Marione

    Våra barn (7,5 och 10 mån) äter en del grönsaker men inte alla. Men vi försöker uppmuntra dem att äta mer av de som de faktiskt äter, samt ibland att man kan smaka nya grönsaker. Vi försöker att inte göra det till en stor grej, så att det inte ska bli laddat mellan oss. Men även vi önskar oss en större bredd på urvalet av grönsaker

    Mina barn är normalviktiga, men pappan bär på övervikt. Så vi är båda väldigt måna om att inte ge dem en övervikt som start på livet. Vi försöker även att se till att barnen rör sig i vardagen och där föregå med ett gott exempel. Tex går vi ofta till affären och handlar istället för att ta bilen och liknande.

    När vi pratar om mat pratar vi aldrig om vikt. Men däremot om vad som gör kroppen glad och vad som gör knoppen glad. Att godis och liknande är roligt och gott men att det inte är något som kroppen behöver för att växa och bli stark. Därför äter vi det inte varje dag utan endast en dag i veckan.

  • Baktakt
    Alexi skrev 2014-06-30 22:20:29 följande:

    Bra att det löste sig! I vilken ålder började det vända? Vi jobbar mycket på att framför allt femåringen ska smaka så det har hon blivit bättre på men hon tycker ju aldrig om något nytt av det hon smakar på i grönsaksväg...


    Jag minns inte, men tror att det kom efterhand från högstadiet.
  • EliseHjalmar
    Marione skrev 2014-07-01 10:11:10 följande:

    Våra barn (7,5 och 10 mån) äter en del grönsaker men inte alla. Men vi försöker uppmuntra dem att äta mer av de som de faktiskt äter, samt ibland att man kan smaka nya grönsaker. Vi försöker att inte göra det till en stor grej, så att det inte ska bli laddat mellan oss. Men även vi önskar oss en större bredd på urvalet av grönsaker

    Mina barn är normalviktiga, men pappan bär på övervikt. Så vi är båda väldigt måna om att inte ge dem en övervikt som start på livet. Vi försöker även att se till att barnen rör sig i vardagen och där föregå med ett gott exempel. Tex går vi ofta till affären och handlar istället för att ta bilen och liknande.

    När vi pratar om mat pratar vi aldrig om vikt. Men däremot om vad som gör kroppen glad och vad som gör knoppen glad. Att godis och liknande är roligt och gott men att det inte är något som kroppen behöver för att växa och bli stark. Därför äter vi det inte varje dag utan endast en dag i veckan.


    Så gör vi med, aldrig vikt eller tjock/smal, utan om magen blir glad eller ledsen. När det väl handlar om socker (vilket dom typ aldrig äter) pratar vi bara om magen ledsen och tänderna/tandläkaren.
Svar på tråden Hur/när blir barn bättre på att äta grönsaker?