Vi som planerar äggdonation hösten/vintern 2014-2015

Hej alla underbara tjejer, läser in mig på tråden efter att (än en gång) inte varit här ett tag.

Så mycket hopp och ljus jag läser om, håller alla tummar för alla oss. Tänk vad vi är duktiga på att ta nya tag och komma tillbaka med nytt mod!! Och mitt i detta så tänker jag som du Löparnörden, när ska jag kasta in handduken och vara glad och lycklig med det barn jag har. Ge upp syskontanken...Jag har inte ens kommit till ägget....kämpar på med att få slemhinnan att växa/inte blöda ut. Och ändå finns grubblerierna där... I morgon ska jag iväg och mäta slemhinnan. Igen. Håll tummarna, denna gång ny medicinering så hoppas på god tillväxt. Ibland tänker jag, att om jag blir så ledsen av varje misslyckat försök med slemhinnan- hur ska jag då kunna hantera ett misslyckat FET? 

Alla dessa år med att försöka bli gravid, misslyckanden o hormoner har påverkat mig oerhört o framför allt oss som par. Och dessvärre inte till det bättre. Jag är mer gråtmild o tycker inte att han frågar tillräckligt mycket och maken tycker att jag fokuserar så mycket att jag ibland glömmer bort "allt det andra"... Sexet är stendött för mig, just nu känns det befriande att en doktor kanske ska plantera in något så slipper jag DET momentet+ skuldkänslor för att känna så...Ibland känner jag mig oerhört ensam. Fast att vi är två. Det är ju ett j**a pusslande med tabletter, scheman o allt. Vi bor på ett litet ställe, har 3 timmars körning till närmaste gyn. Hur känner ni? Är jag ensam om emotionella berg o dalbanor? Tvivel mitt i all längtan? Hur gör ni alla fantastiska tjejer för att ladda om?

Kram

Hej alla goda tjejer, tack för att ni är så öppna med känslor o tankar. Så skönt att läsa att jag inte är ensam om dem... Nä, vi har ingen kontaktperson här i Sverige. Vi fick ett barn för ett par år sedan "av oss själva", en underbar gåva som kom på min 40-års dag. Efter det har vi själva bekostat IVF i Uppsala på Linnékliniken och det var dom som rekommenderade äggdonation då mitt AMH snabbt sjönk. Jag önskar jag hade haft en egen "lokal" gyn att gå till. Nu reser jag 30 mil för alla kontroller mm och det tar tid och är ett evigt pusslande med alla scheman för att få ihop det. Men, är så tacksam över att vi har möjligheten till detta "halmstrå". Vi bor i ett jättelitet samhälle där vi "sticker ut" lite. Inflyttade från storstaden, kör "eget" och är mycket äldre än alla andra småbarnsföräldrar. I Stockholm var vi "som alla andra", här håller jag samma ålder som grannbarnens mormor....

Myra, jag känner verkligen som du vad det gäller att "de inte läser hela mailet" etc. Ibland får jag svar på en fråga men lämnar andra obesvarade....Fick precis idag maila o dubbelkolla ang medicinen. De skrivit ut ett slags medicin men helt plötsligt började de skriva ett annat namn på något jag ska ta nu på måndag. Fick chocken...såg framför mig hur jag måste köra i illfart till närmaste storstad för att eventuellt kunna få fatt på medicinen innan måndag...Visade sig vara olika mediciner men samma innehåll...det som är deras vardagsspråk är för mig rena rama grekiskan...haha!

Igår var jag iaf iväg o mätte slemhinnan. Igen. För första gången nu sedan idoga   försök sedan i juni har den nu vuxit till sig. I bästa fall stannar den kvar o blöder inte ut som tidigare. Så, peppar peppar håll tummarna, jag ska till Riga i slutet av nästa vecka för FET. Första gången för mig. Ja, jag har ju varit där tidigare men alltid fått "vända om" pga dessa blödningar... Haha Löparnörden, det där med vinet ja, lovar att det blivit ett par glas i hotellbaren de där gångerna jag fått vända i deras dörr.... Rödvin vid kraftiga blödningar är ju medicin

Apropå det, ska på stor finmiddag ikväll. Nog kan jag väl ta ett par glas nu "innan"?

Vi har kört rätt öppna kort med vårt problem med barn nr 2. Vissa förstår inte vår sorg, tycker vi ska vara "glada o tacksamma". Andra säger "skyll er själva som väntade så länge"(fast på ett betydligt mer sofistikerat sätt...". ) Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om oss o våra val. Visst har vi pratat om att jag inte är en purung mamma (tur att karln är yngre ) men å andra sidan så är jag betydligt mer aktiv än andra mammor som är 15 år yngre. Inser detta när jag försöker locka med mig yngre mammor till slalombacken, badhuset mm m ungarna. De är alltid TRÖTTA o de klagar så förb*****t!

Hoppsan vilken uppsats det blev, helt oplanerat. Önskar er alla en fin lördag!
Kram på er!

Skönt att läsa att fler än jag blir snurrig/tycker att informationen är snurrig...jag visste inte ens vart jag skulle ta sprutan....stod där med öppen förpackning och googlade på var på kroppen jag skulle köra in den... 

Myra, jag tog en spruta som heter Procren. Efter lite googlande och sms:ande med kliniken, körde jag in den någon centimeter brevid naveln. Jag tog den på eftermiddagen. Reflekterade inte ens över tiden...om du funderar-maila eller ring dem idag!!!

Genom att läsa om alla våra resor mot samma mål, inser jag mer och mer att vi har olika vägar dit. De flesta av oss verkar ha olika behandlingsformer och mediciner. Jag är sån überkontrollmänniska, vill alltid ha stenkoll och veta "varför". Inser mer o mer att just i detta fallet, kommer jag nog aldrig få reda på varför sprutan tas en, och inte flera, gånger. Ej heller varför medicinen ser ut som den gör för mig  och på ett annat sätt för er...det är nog bara att flyta med och lita på att de vet vad de gör. Trots bristfällig information...men det är sååååå svårt att släppa kontrollen Helst av allt vill jag styra upp alltihopa. Snickra ihop  mallar till alla som kommer till dem, strukturera upp mm haha är jag såååå svensk, eller???

Önskar er alla en bra start på denna veckan!
Kram på er

Åh tjejen, stor styrkekram i cyberrymden till dig! Jag förstår dig så väl och lider med dig. Vi hade vår väg så tydlig o klar....två barn snabbt....jag såg en sån tydlig bild....syskonkärlek, tvillingvagn, två på raken när man är "på gång", vänner med samma "tajming" mm mm Jag har en barndomskamrat, jag tycker så mycket om henne så missförstå mig inte. Men hon fick barn samtidigt som vi med en "mindre väl vald man"(om man får säga så) Deras relation kantades, och kantas, av svartsjuka, uppbrott och återförening och allmän kaos. Hon klagade KONSTANT över hur jobbigt det var med bebis. När HON, av alla, kom o berättade att de väntade bebis nr 2.....ja då brast det för mig....tårarna sprutade och jag tyckte livet var orättvist....

Löparnörden, vi kämpar på lite till. Vi får inte ge upp. Inte nu. Gå och jobba  och försök tänka att maken får njuta av all det härliga en stund. Snart kommer du vara hemma med bebis igen. Vi bestämmer oss för det, något annat är otänkbart.

Swede; det är superpositivt att du börjar med Estrofem igen! Snart så....

Alla vänner här, när ni kommer plussa- snälla bombardera tråden med detta så att alla vi som inte plussar fortsätter hoppas o tro på detta alternativ! Låt oss få följa med när magen växer o få en släng av glädjen, överge oss inte

Säger det IGEN, vi får inte tappa modet NU!! Men varför är det så svårt att få tag på läkare som vill hjälpa till? Jag kör 30 mil för att komma till en hjälpsam läkare. Galet! Varför??

Jag har kört Estrofem NÄSTAN konstant sedan i juni + annat som jag knappt vet vad det är... Sista tiden har jag varit sjukligt trött...så fort jag sätter mig ned på rumpan, slumrar jag in. Oavsett vart jag är.... Har ni känt detsamma?  Känns inte så bra att vara så trött i kroppen INNAN FET i slutet av denna vecka...

Styrkekram till oss alla!

Förfärligt trist att läsa, så svårt att ta in...det där budskapet man får...som man aldrig någonsin borde få ta emot Omge dig med nära och kära!

Kram

Jag äter probiotika, de ska inte ätas när man är gravid/ammar. Jag äter dessa nu under behandlingen.  Vad gäller vitaminer under själva behandlingen, det borde väl vara bra? Rent generellt gäller, att om man planerar att bli gravid så bör man börja äta folsyra 1 månad innan graviditeten. Så om du inte äter, börja. Det tar tydligen ca 1 mån för kroppen att tillgodogöra sig folsyran.  

Håll tummarna, nu åker jag iväg för FET 

Kram

Hej alla tjejer, hemma nu från fet. Äntligen, 3:e ggn gillt så kunde allt fullföljas. Och, självklart funderar jag- när kommer symptomen? Har tappat kroppskontrollen med alla hormoner så tyckte mage o tuttar var ömma o uppsvällda innan

Jag vet ju att frysta embryon har sämre statistik än färska, men hoppet och drömmen är det sista som överger människan!

Kram

Nu glömde jag det viktigaste! Blir så oerhört tacksam om ni har tips på läkare att gå till för blodproven som ska göras för att fastställa ev graviditet. Stockholmstrakten.

Tack Löparnörden! Var på väg att skriva en uppmuntrade rad till dig igår men somnade.... Vill minnas att det är idag du börjar arbeta? Ett stort LYCKA TILL!! Om du är liiiite som jag var, så kanske det känns både pirrigt och roligt?! Jag hoppas dina kollegor tar väl hand om dig och att du får en mjukstart Haha kan vara svårt minnas alla systemens lösenord

Njut av att gå och jobba och veta att det finaste du har är hemma och har det underbart ihop. Och du, jag fick en sån aha-upplevelse av att hinna träna en kortis på lunchen, vara färdig när jag "kom hem" och IBLAND mötas av färdiglagad middag på bordet Helt plötsligt blev det vardagslyx

Ha en sån rolig dag du kan på jobbet!