Ligger här och funderar. Vad händer egentligen med alla barn som "galna" biomamman lyckats få vårdnaden om?
Inga påhopp nu utan jag vänder mig till dem i just denna situation. Alltså pappor och bonusmammor som fått se resultaten på barnen.
Varför skulle en mamma vara galen för att hon ser till sitt barns bästa ur sin synvinkel. Hade föräldrarna levt ihop hade de ändå fått kompromissa men oftast tar pappan en biroll medan kvinnan drar hela familjelasten.
När hon sedan tröttnar på en man som inte tar ansvar skiljer hon sig. Den dagen mannen hittar en ny kvinna börjar han engagera sig för att impa på den nya flickvännen. Det är vad jag har sett hos de som skilt sig både hos släkt, vänner och kollegor.
Som sagt i trådstarten så undrade jag om de fallen där biomamman faktiskt har problem. Det finns sådana fall likväl som det som du ovan beskriver. ^^
Så låt oss hålla den röda tråden här. :)
Varför måste mamman vara galen? Det går ju inte ens uttala sig så om om det hela rent allmänt. Alla har ju sin egna historia som oftast inte är den andra lik och även 2 sidor av myntet. Hört många både pappor och mammor kallat den andra för galen på ett eller annat vis då de inte haft barnen så mycket själva. Men det finns alltid två sidor av myntet och det är sällan folk berättar om sina egna brister i sammanhanget.
S
S
I vårt fall är dottern lika galen som mamman (hatisk, projicerar sina känslor, tar inget ansvar för relationer utan allt är ALLTID någon annans fel, de är störst bäst och vackrast osv). En äkta mini-me.
Sonen har en annan slags personlighet, han är mer easy-going men jag tror att han blir förstörd mellan all curling och orimliga krav från mamman. Tyvärr.
Jag tycker synd om dem och min man som blev misshandlade av henne, både fysiskt och psykiskt. Tyvärr är hon väldigt manipulativ så hon har lyckats att få barnen dit hon ville, men jag tror inte att någon mår bra där utan det ska vara en massa drama hela tiden. Ja ja. Inte mitt problem egentligen. Men tycker synd om de oskyldiga runt omkring henne.
En bekant sörjer, som vuxen, all den tid hon missat med sin pappa, pga hennes galna mamma, som undanhöll barnen deras pappa.
När mamman dog, först då vågade hon ta kontakt med sin pappa och har nu en fin kontakt med sin pappa.
Ja, jag tror att barn bär med sig det hela livet om en mamma (eller pappa) undahåller kontakt med den andra föräldern utan orsak.
Det jag också vet, har två fall i bekantskapskretsen, där mamman gjort allt för att pappan och barnen inte ska ha en bra relation, att barnen kan bryta med den föräldern som har hindrat umgänge.
Barnen har brutit helt med mamman och har endast kontakt med pappan