Galna biomammor. Hur går det för barnen?

I vårt fall är dottern lika galen som mamman (hatisk, projicerar sina känslor, tar inget ansvar för relationer utan allt är ALLTID någon annans fel, de är störst bäst och vackrast osv). En äkta mini-me.

Sonen har en annan slags personlighet, han är mer easy-going men jag tror att han blir förstörd mellan all curling och orimliga krav från mamman. Tyvärr.

Jag tycker synd om dem och min man som blev misshandlade av henne, både fysiskt och psykiskt. Tyvärr är hon väldigt manipulativ så hon har lyckats att få barnen dit hon ville, men jag tror inte att någon mår bra där utan det ska vara en massa drama hela tiden. Ja ja. Inte mitt problem egentligen. Men tycker synd om de oskyldiga runt omkring henne.