Hej! Jag hoppar in i den här gruppen också om det går bra. Är 27 år och beräknad att få min efterlängtade IVF-bebis i början av januari. Sammanfattningsvis har min graviditet inte heller varit en enkel resa. Kämpar med min hyperemesis gravidarum - extrema graviditetskräkningar. Någon mer här som kämpar med det?
Vi får två men jag har redan gjort tre extra ul pga ivf och i samband med inläggning pga mina kräkningar.
Hur många UL får ni under graviditeten? Enl min barnmorska ingår det bara 1 här i vårt landsting..
När jag var i hemlandet gjorde jag ett, om 2 v har jag ett ytterligare (här i Sverige)
Jag oroar mig också för det. Jag är inte bra på att hantera smärta och har inte hunnit få annan smärtlindring än lustgas. Vad är din oro?
Jag tänker väldigt lite på graviditeten. Förutom detta eländiga illamående som inte släpper. Har kräkt 2 gånger idag bara. Någon mer som det inte släppt för ännu?
Jag har ju en som e 5 och en som e 7 så jag tror jag får lite hjälp . Framför allt dottern som e 7 längtar så! Däremot har man ju vant sig vid att inte behöva passa hela tiden så blir ju omställning att inte kunna sitta ner i lugn och ro ett tag!
Är det lergigan comp du tar? Jag tar 2-3 tabletter om dagen men ibland hjälper det inte ändå...
Idag ringde läkaren på Emmas ultraljud där jag gjort moderkaksprov och sa att hon sagt fel till mig innan och att labbet inte kunde analysera dna för att det var för lite dna. Jag förstår inte att hon kunde säga så fel. Mannen ringde upp henne för jag var för upprörd. Långt om länge fick han fram att det var hon som gjort fel och läst slarvigt.
Just nu vet jag varken ut eller in. Jag tänker inte utsätta mig för att ta om testet. Samtidigt är det fruktansvärt att inte veta om bebisen är frisk.
Undran!! Nu kräker jag med lite blod i. Både i förrgår och idag. Ska jag vara orolig? ?
Min bebbe började kännas i v 16+1 och första riktiga kicken kom några dagar senare. Vissa dagar känner jag skrutten nästan hela tiden och magen guppar av alla kickar. Andra dagar känner jag bara några småbuff. Är i v 19+3 nu. Tror att jag har "tur" som känner så mycket trots att jag har moderkakan i framvägg. Bästa känslan och jag ler nästan varje gång bebben buffas <3
Varit på första ultraljudet nu. Den läkaren hittade inga son helst fel. Fy vad jag e lättad. Nästa vecka kommer jag gå till det andra ultraljudet och vara mer lugn. Säger den överläkaren att allt ser bra ut då kommer jag vara ganska lugn. Idag gissade hon på flicka. Har en av varje så ännu mer oviktigt
Min bebis är en riktig liten kicker och sparkar loss varje dag. Det är så mycket lättare att stå ut med mitt envisa illamående när skrutten sparkar och magen växer.
Vi kollade inte kön och har köpt en hel del kläder. Tänker lite så att bebisar passar i alla färger :)
Det kändes inte som det fanns något hopp. Det jag vet är att det blir mer utredningar om inte fostervatten provet inte visar något.
Jag förstår inte heller att hon inte såg något. Det var ju också en läkare.