Eveluskan: Jag har fått tid tillförlossningen imorgon kl 11. När jag förklarade mitt "problem" lät det som att de inte hört om det förr, men här i tråden är vi ju åtminstone tre som upplever samma sak. De vill främst kolla att jag tömmer blåsan tydligen. Jag återkommer efter morgondagens undersökning. :)
Kerstinsmide: exakt så känns det för mig också, att det liksom stramar el spänner. Men kissnödigkänslan lyser med sin frånvaro!
kerstinsmide: Förstod det! ;) Själv kan jag inte citera alls med min mobil-app. Hoppas folk ser att jag skriver till dem ändå. :)
Inatt vid ca 3:45 vaknade jag till o kollade som vanligt till Olivia. Brukar peta på henne för att se att hon andas, men inatt var hon helt livlös. Flög upp o började skaka hårt i henne i den lilla sängen vi har till henne som står bredvid mig, och ropade samtidigt på sambon som även han flög upp. Efter några sek märkte jag att hon rörde på sig och andades, hon bara fortsatte sova helt oberört. Vi var helt i chock. Kan de sova så djupt el hade hon slutat andas? Efter det fick hon mat o sen sov hon mellan oss o jag hade en hand på henne hela tiden så jag kände att hon andades.
Pratat med syrran nu på morgonen och hon berättade att det hänt hennes ena son också, och på BVC sa de att de små kan sova som i dvala och att det var det som hände. Sjukt otäckt oavsett.
kerstinsmide: trots flera timmar på förlossningen gav det inte mkt info. Efter div undersökningar sa de att avsaknad av kissnödighetskänslan kan bero på avdomnade alt avskurna nervtrådar som troligtvis kommer reparera sig så småningom. Annan orsak kunde vara att urinblåsan töjts ut, vet inte riktigt vad det skulle ha för betydelse och jag iddes inte fråga heller då vi väntat i över 1,5 h på läkaren och jag hade ingen mat el amningsnapp med mig, var hyfsat stressad och irriterad! Tur man har en snäll unge som knappt pep trots avsaknad av mat! Kunde aldrig tro att besöket skulle ta 4 h, men nu har jag lärt mig att gardera mig för dylika situationer!
...jo förresten, ska få remiss till en uroterapeut. Vete katten vad jag ska få hjälp med där. Blir intressant!
Efter nattens händelse har jag nu ångest inför kommande natt. Fattar inte hur jag ska kunna slappna av och sova. Har fram tills nu varit rätt så lugn vad gäller oro för psd, men det lugnet känns långt borta nu.
Är ni lika nojiga som jag? Om inte, hur gör och tänker ni för att släppa oron?
2 bebisar i min närhet har drabbats av psd så jag misstänker att jag är påverkad av det.
Tycker också det är jättesvårt, särskilt om det även blåser lite mitt i värmen. Olivia har haft en soldräkt från pop på sig idag, med korta ärmar och ben, samt solhatt. Tunn filt som åker på och av eftersom mamman inte kan bestämma sig...
Hur har ni det i värmen alla fina mammor? Här håller vi oss inne i vårt svala hus, vi är inte vana vid värmen än, haha! Men ikväll när det svalnat lite ska vi ta en promenad nere vid hamnen. Hoppas på behaglig sjöbris!
Edbertsson: Klart du får, välkommen!! :)