Fortsättningstråd för oss med BF i April 2014 med första barnet

Jag har precis som många andra blivit sjuk. Feber och kraftig förkylning. Börjar fundera på om jag kommer orka ta hand om Sixten en hel dag imorgon om jag mår såhär. Har någon annan varit med om det? Finns det nåt man gör på försäkringskassan så att man inte tar ut föräldradagar ut det står att man är sjuk istället. Har bara fått för mig att det finns nåt sånt. O då ska väl sambon va hemma också för att ta hand om Sixten. Tar han ut föräldradag då? Inte lätt det här..

Igårkväll testade vi välling för första gången, det gick inte alls. Han gallskrek så fort flaskan kom i närheten. Ikväll testade vi igen för vi tänkte att han kanske var för trött igår. Han tog några klunkar o sen va det samma sak.. Känns jättetrist då jag verkligen hoppats på vällingen och att han kanske kunde börja sova bättre på natten. Ser att många andra barn sover i princip hela natten medan Sixten vaknar kanske 5ggr.. Känns deppigt just nu. Någon annan som har ett barn som vägrar välling?

Det lät ju lite värre måste jag säga. Men jag känner precis som du att jag vill sluta amma. Eller iaf dra ner ordentligt på det men det blir ju svårt om inte barnet vill. Sixten äter iaf puremat och gröt så man får väl va glad för det antar jag.

Jag förstår hur du menar men man känner nästan: Hur ska ungen hinna sluta amma innan jag ska börja jobba igen? Som det är nu.. Och jag känner inte så mycket för att amma mer nu. Har liksom gjort det på heltid i 6 månader. Nu vill jag ha min kropp tillbaka och kunna ha på mig vad jag vill osv.

Vi testade att mata honom med sked ikväll. Då åt han faktiskt vällingen. Sen hällde vi över lite i en flaska o det tog han med. Men vi pressade inte honom till det utan det fick räcka. Får prova lite då och då så han vänjer sig vid smaken. Sen kanske man ska fundera på flaskan med som ni skriver.

Sen tänkte jag på en annan sak. Var det inte nån som skrev att de va trötta på sin kille. Jag känner så nu. Känns så tråkigt. Han hjälper till hemma o gör allt sånt men det känns bara som att jag tröttnat på honom. Vet inte hur man ska göra men jag vill inte att det ska ta slut utan lär nog kämpa på. Kanske är det bara för att man inte får någon egentid längre och man är så fokuserad på Sixten.

Just nu stör jag mig mest på honom. Känner själv att jag tjatar o surar.. Vill inte va så men rår inte för det..

"Skönt" att höra att fler har liknande tankar(inte att ni har problem såklart men att man inte är ensam).

Jag har ju som sagt en sambo som tar hand om sonen och tar mycket ansvar så det är inte det hos oss. Snarare att han är för ansvarsfull på många punkter. Han tjatar hela tiden om ekonomin o att vi måste spara. Jag får typ dåligt samvete så fort jag köper nåt pga det. Sen tycker jag att han är allmänt tråkigt. Vi är väl rätt olika vilket i början var bra men nu börjar visa sig kanske. Han dricker inte(låter säkert perfekt, men det är inte så kul när man ska hitta på nåt), han gillar inte o resa och vill helst sitta hemma o spela tv-spel.

Ni andra verkar ju ibland ha motsatta problem med killar som festar o inte bryr sig så jag förstår om ni har svårt att sätta er in i vad jag menar.

Det där med att man har så mycket kärlek till barnet har jag med tänkt på. Att man fokuserar så mycket på det att man missar sin sambo/man. Tror det kan va en anledning till våra problem.

Vi sa igår att när vi flyttat och har min familj nära så ska vi låta någon passa Sixten så vi kan gå ut o äta eller gå på bio typ. Tror det kan va en början iaf.

Jag är 26 och sambon 25.

Vi ska söka förskoleplats i december. Vi kommer ju flytta till både nytt län och ny kommun så vi kan inte ansöka om plats än. Man får inte det innan barnet är folkbokfört i kommunen. Så det är bara att vänta.. Det är lite oklart när Sixten ska börja än för nu när vi flyttar har inte jag nåt jobb kvar. Så hittar jag jobb kanske han börjar tidigare o hittar jag inget drar det iväg lite. Men tanken är väl att han ska börja i september nästa år.

Ja det är så i min hemkommun iaf och logiskt så borde det vara så överallt. Är ju inte konstigt egentligen. Förstår ditt problem! I vår nya kommun har de 4månaders garanti på dagis så han lär ju få en plats iaf. Får se bara om det blir där man vill.

Jag funderar lite om det kanske inte är bäst med småbarnsavdelning och inte blandad ålder? Jag har själv gått barn och fritid så jag har ju en del erfarenhet även om jag inte jobbar med det nu, och jag tyckte det va så lugnt o mysigt där. När det är större barn också så blir det så stimmigt för de här små..

Vi har samma problem med jobbet också. Vi jobbar inte 60h men däremot jobbar vi båda i butik = 10-18 +ev pendling(vet ju inte vad jag går för jobb än). Känns inte kul att ha en liten 1,5åring på dagis till 18.. men vad gör man?

Ooh!! Grattis! Vad roligt!:) Det gick snabbt! Men som jag sett att du skrivit sen så har de ju mycket utbyte av varandra o jag ville nog ha rätt tätt innan jag fick barn. Nu skulle jag kanske vilja vänta till han är 1år men sambon vill vänta 2år iaf. Vi får se. Kanske kompromissar vi som med sonen, han ville 3-4år frammåt och jag typ nu så det blev ett och ett halvt år senare:)

Måste fråga er andra om ni använder kudde till era barn i spjälsängen? Vi tog bort den när han började vända sig i sängen. Han har den istället i vår säng där vi har koll på honom. Men nu börjar jag känna att han borde fixa att ha det även när han sover själv. Sen är det så himla "naket" i hans säng nu. Han har ju inget täcke för det står "från 12mån" på det, och ingen kudde. Bara en tunnare filt. Han blir så varm så mer behöver han inte. Vi har så varmt i vår lägenhet också. Hur har ni det?