Enlängtan skrev 2014-11-23 09:48:41 följande:
Jag måste "gråta ut" litegrann.
Alltså, jag vet inte ens vart jag ska börja men jag HATAR i princip min sambo nu - låter kanske hemskt men jag är så jävla trött på honom.
Hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag varken köpt hus eller skaffat barn med honom, missförstå mig rätt jag ångrar inte pigan för en sekund hon är min största kärlek och utan henne hade mitt liv varit grått.
Förra veckan var jag och Pigan sjuka, förkylda/snoriga/hostiga och jag hade sprängande huvudvärk och jag skötte pigan som vanligt. I veckan började sambon bi förkyld och sen kommer hans standardreplik "host host jag är så hiiiiiimla sjuk och feber har jag också, jag känner det" bad han kolla tempen och det var ingen feber då, dagen efteråt fick han dock det - så han orkade inte göra nånting.
Jag har lagat mat/bakat/städat fast vi varit hängiga och detsamma har jag fått göra i veckan.
Pigan fick ju feber igår natt och jag tog henne (som vanligt) den natten, hela dagen igår och även inatt och nu på morgonen hör jag att han kliver upp före mig (sover i separata rum, annars får jag noll plats i sängen och därmed noll sömn) och pigan är vaken så ber han ta henne efter att jag tempat, gett alvedon och bytt blöja och säger att hon behöver få lite att äta och något att dricka då svarar sambon att han måste få äta först. Jag anser att de små går först för de förstår inte vad "vänta" är och så menar han att jag ska roa henne tills han ätit klar, själv får jag nästan aldrig äta utan ett barn i närheten och kan inte se varför han inte kunde ge pigan lite puré och vatten samtidigt som han äter?!
Efter tjat hämtar han pigan och jag tror jag ska få sova en stund men nej då sätter han henne i gåstolen och ger han henne en leksak som låter och spelar (högt) så jag inte kan sova iaf...
Jag blir förbannad och sen brakar 3:je världskriget lös - tycker det är så jävla fruktansvärt respektlöst att aldrig ge mig möjlighet till återhämtning, helt ärligt jag får inte ens duscha utan att han kommer in på toa med pigan. Jag funderar seriöst på att försöka hitta annat boende dock har vi sån grym bostadsbrist här så det är omöjligt, jag vill inte att pigan ska behöva höra bråk och ha en mamma som är arg hela tiden för att hon få plocka och fixa när jättebebisen i huset inte orkar eller inte fattar att göra saker.
Matade pigan själv istället (som vanligt) och nu vilar hon en stund, 39 graders feber på morgonen huvva
Förlåt att jag spyr galla här, men har ingen annan jag kan anförtro det här åt.
Jag har förstått ett tag nu att du har det kämpigt och just undrat över hur det går. Har ju läst hur din lilla flicka är "bunden" till dig dels pga av amningen men också för att hon är rättså mammig... Rätt? Som mamma vill vi ju finnas där hela tiden för våra små, närhelst de behöver oss. Då är det lätt att man till slut vänder ut och in på sig själv. Detta är kanske en dum fråga, men har du försökt prata med honom på skarpen. Satt dig ner och med eftertryck förklarat hur det är? Kanske hjälper det med att drämma i ordentligt och förklara att om det inte blir en förändring så flyttar du och lillpigan? Och hjälper inte "hotet" så gör slag i saken. Flytta eller kör ut honom, om så bara för ett tag bara för att markera. Usch, jag förstår verkligen att du har det jobbigt. Du gör ett grymt jobb som mamma åt ditt lilla hjärta! Många kramar!