Om man inte vill ha barnen?

Så om jag inte vill att barnen ska bo här mer än varannan helg. 
Men andre föråldern vill ha varannan vecka. 
Hur gör man då? 
Är det familjerätten som bestämmer åt oss då?
Vill ha gemensam vårdnad men inte varannan veckas boende.
Andre föräldern vill ha vv men inte hos mig bara varannan helg.
Kan det beslutas om familjehemsplacering då varannan vecka??
Låter helkonstigt...
Kan tänka mig enbart umgänge men det önskar jag regelbundet.
Aldrig hört om just denna situation så vet ingenting om vad som kan hända. 

Håller verkligen helt med - låter helkonstigt. Hur kan man bara komma på tanken på en sådan lösning, familjehemsplacerade varannan vecka. Skulle de bo på tre ställen? Tänk på barnen och inte bara på dig själv! Har man skaffat barn får man ta sitt ansvar, så enkelt är det. 

Nu är det ju då inte det bästa för barnen att bo hos mig varannan vecka. 
Det är anledningen. 
Det är inte alltid för barnens bästa att bo hos just de som är föräldrarna/vårdnadshavarna. 

Kan så vara, och det är väl god självinsikt om man inser det, men flytta runt på tre ställen, vad tror du det blir för uppväxtmiljö för barnen. Redan varannanvecka-lösningen är många gånger jobbig för barn. 

Men hur ska vi göra då?
Det är ju därför jag frågar om andra vet något om hur vi ska lösa det.
Jag vill ju heller inte ha vv för barnen, det är andra föräldern som vill.
Och hen vägrar liksom vh nu.
Jag tycker inte det är bra för barnen. 
Men om hen fortsätter vägra vh blir det väl vv ändå om familjerätten tycker det låter bra...eller så tvingar de andra föräldern till heltid förutom vh. Eller så rekommenderar de annat boende varannan vecka...:-/
Det får de bestämma om de som är objektiva och bättre förstår detta med det bästa för barnen i just vår situation. 

Jag ber dig att tänka ur barnets perspektiv. Min pappa ville inte ha varannan vecka när mina föräldrar skiljde sig. Det beslutades att det skulle bli varannan helg. Han avsade sig också vårdnaden.

Trots att jag hade, och fortfarande har, en enormt fin och nära kontakt med min mamma så har jag under hela uppväxten känt mig sviken av pappa. Att vilja åka till pappa för att visa något som man har gjort i skolan eller bara för att man har lust, har alltid mötts med orden "Nej, det är inte min helg nu. Du får vänta tills nästa." Har något annat kommit emellan, typ att han varit tvungen att jobba, så har man fått höra att nej, nu går det inte att ses heller. Jag har alltid känt det som att jag har varit satt på undantag av min far och under gymnasietiden mådde jag otroligt dåligt över det.

Idag har jag hyfsad regelbunden telefonkontakt med pappa. Han kan inte alls se det hela ur mitt perspektiv. Jag hade ju det så bra hos min mamma och han bodde ju i så liten lägenhet och dessutom arbetade han så mycket. Ja, jag hade det bra hos min mamma och ja, han arbetade mycket - men inte fan brydde jag mig om att han hade en liten lägenhet. Jo, jag brydde mig om att jag inte fick ha en egen säng hemma hos honom. Det rullades ut madrasser och jag tog med mig egna sängkläder. Jag kände mig aldrig, aldrig välkommen där och det har satt spår i mig långt upp i vuxen ålder.

Du som vill ha varannan helg kommer att få varannan helg. Den andra föräldern får kliva in och ta veckorna. Om denne inte vill, så blir kanske barnen familjehemsplacerade på heltid då de kanske anser att ingen av er är en fullgod vårdnadshavaare.

Men så får de inte göra. 
Det ska till allvarliga missförhållanden för att ta ifrån de biologiska föräldrarna vårdnaden om de vill ha det.
Och det är inte frågan om det. 

Nej, men vill DU inte ha barnet i veckorna och den andra föräldern inte heller vill det, då ÄR det något som är fel.

Det som är fel är att det blir synd om barnen att bo varannan vecka! 
Pga omständigheterna som jag inte tänker gå in på här av olika orsaker. 
Hade det passat så visst!  Men nu gör det inte det tyvärr...
Andra föräldern vill visst ha barnen i veckorna men varannan har jag skrivit redan.