Dottern på 6 år vill bo hos pappan.

Nej, barnet skall inte behöva ta ansvar för att välja mellan er. Det är ni vuxna som måste prata er fram till en bra lösning för barnet ev tillsammans med familjerätten i samarbetssamtal. Kan ni inte komma överens får du lämna in en stämning om boendet .....

Läxor i förskoleklass?

Generellt trotsar barn där de är trygga nog att göra det sen är dottern i en svår ålder så det i sig är normalt och inget som behöver betyda något utan det kan vara tvärtom. Sen vet väl alla föräldrar att barn oftast beter sig bättre borta (mormor, skola) än hemma?

Mår mamman dåligt behöver hon hjälp i första hand och inte bli av med barnet så att säga förrän det är allvarligare än "må dåligt". Soc bör kunna hjälpa henne med kontakt.

I övrigt håller jag med ovanstående.

Mina barn gör som oss föräldrar. Mår vi dåligt så mår barnen dåligt och är vi glada så är de glada. Varför är det en dålig idé att låta den välmående föräldern ta hand om barnen? Det normala är väl att föräldrar hjälps åt och är man frisk och har ekonomiska förutsättningar, varför vill du då skydda barnet mot något så bra?

Om det där är sant så ska din dotter absolut inte bo hos mamman. Det där rubriceras troligen som misshandel och i sådana fall bör du nog överväga en polisanmälan.

Därför att det är helt och hållet tillåtet och naturligt att må dåligt. Det är tom så att man inte vinner något på att alltid försöka hålla en fasad av välmående. kort sagt är man inte olämplig bara för att man "mår dåligt".
Att göra det till en ursäkt att flytta barnet är, av den korta beskrivning vi fått av TS, visar att det inte är ok att må dåligt. OM det skulle vara så i verkligen, inte ok, skulle vi har måna tusen tvångsomhändertagna barn.

Självklart ska man i första hand försöka se till att få hjälp. Först då det är riktigt allvarligt överväger man annat men om det vet vi intet i det här fallet.  Att uttrycka det som att skydda från välmående är bara så fånigt att det inte är värt att bemöta ens en gång.

Ska ett barn flytta boende ska det ske i överenskommelse och inte godtyckligt.

Nu är de ju två föräldrar.

Ja?
Två föräldrar som inte lever tillsammans.

Barnet har ju inte förlorat någon bara för att föräldrarna inte kunde hålla ihop. Så fortfarande två föräldrar.

Förstår din tanke och känsla. Du vill att barnet ska få må bra, stöd och möjlighet till lugn och ro. Försök prata med hennes mamma och ställ om möjligt frågor där hon själv kan öppna sig och berätta hur det fungerar i deras vardag och hur hon hanterar det. Att sedan barnet ev är på väg att flytta och byta skola kan ju i sin tur leda till ökad turbulens då hon hamnar i en ny miljö. Trasiga kläder känns ju inte heller särskilt kul. Hur ser ditt sociala nät ut, kan du få avlastning av din familj?

Barn agerar ut alla sina känslor hos den förälder de är tryggast. Med det vill jag säga att du kommer få samma "problem" med din dotter om hon istället bor hos dig. Dvs din dotters beteende hos mamman är inget alarmerande som borde innebära flytt till dig för den sakens skull.

Vidare kan du hjälpa din dotter ekonomiskt. Köp lite kläder och så. Bidra till aktiviteter. Ta det den vägen istället. För jag tror sällan en 6-åring bör bestämma själv var denna ska bo. Barnet vet inte vad en permanent flytt innebär. Det barnet uttrycker kan istället vara att hon känner av att det är jobbig för mamman och vill komma undan detta.

Ang dra i håret. Det kan stämma eller så gör det inte det. Utgå ifrån att det är dotterns version på en incident som egentligen kan ha sett ut på andra sätt. Att myntet har en sida nr två. När det handlar om sådana anklagelser som kan få allvarliga konsekvenser måste man alltid vara kritisk. Såvida det inte handlar om ren oro. Då ska du agera och det direkt! Barn har livlig fantasi. Senast igår sa mina flickors kusin med tårar i ögonen att hennes pappa var död. Pappan satt i rummet intill.