Dottern på 6 år vill bo hos pappan.

Läxor i förskoleklass?

Generellt trotsar barn där de är trygga nog att göra det sen är dottern i en svår ålder så det i sig är normalt och inget som behöver betyda något utan det kan vara tvärtom. Sen vet väl alla föräldrar att barn oftast beter sig bättre borta (mormor, skola) än hemma?

Mår mamman dåligt behöver hon hjälp i första hand och inte bli av med barnet så att säga förrän det är allvarligare än "må dåligt". Soc bör kunna hjälpa henne med kontakt.

I övrigt håller jag med ovanstående.

Därför att det är helt och hållet tillåtet och naturligt att må dåligt. Det är tom så att man inte vinner något på att alltid försöka hålla en fasad av välmående. kort sagt är man inte olämplig bara för att man "mår dåligt".
Att göra det till en ursäkt att flytta barnet är, av den korta beskrivning vi fått av TS, visar att det inte är ok att må dåligt. OM det skulle vara så i verkligen, inte ok, skulle vi har måna tusen tvångsomhändertagna barn.

Självklart ska man i första hand försöka se till att få hjälp. Först då det är riktigt allvarligt överväger man annat men om det vet vi intet i det här fallet.  Att uttrycka det som att skydda från välmående är bara så fånigt att det inte är värt att bemöta ens en gång.

Ska ett barn flytta boende ska det ske i överenskommelse och inte godtyckligt.

Ja?
Två föräldrar som inte lever tillsammans.

Ja?
Med det som argument ska barnet bo kvar hos mamman såklart, barnet har ju inte förlorat pappan...

Vad mamman vill, varför eller hur våldsam hon är vet vi ingenting om, det är jäkligt onödigt att spekulera om det. Man vinner inga krig genom sagoberättande och hittepå...
Är det så att hon mår dåligt temporärt kan det vara ide att barnet bor mer hos pappan i en period. Det gäller oavsett om mamman har brutit benen och ligger på sjukhus eller om hon mår psykiskt dåligt.

Oavsett så ska barn inte avgöra var de ska bo. Det ska föräldrar göra tillsammans. Kan de inte komma överens måste de ta in extern hjälp som exempelvis familjerätten.

För barnens bästa ställer man väl upp på varandra istället för att se det som en chans att sno barnen med flest och mest hittepåargument? Men du ser ju allt sånt som curlande... Jag antar att du står rätt ensam i livet...

Jag antar inte att TS hittar på utan att han upplever det han skriver. Att du sen får det till att mamman bara vill behålla bidrag, inte tar hand om barnet etc är en annan sak och det jag syftar på när jag skriver spekulationer.

Så ja, utgå du från det TS skriver utan att lägga till så mycket, utan att dunka näven i bordet och deklarera "såhär är det" så blir det en mycket bättre diskussion för TS del.

I första hand tittar man på vad barnets bästa är, kortsiktigt såväl som långsiktigt. Den dagen man anser att man måste "kämpa" om boendet finns det all anledning att rannsaka sina motiv och varför man anser sig nödgad att kämpa.

Jag hoppas verkligen att du inte menar som jag uppfattar det du skriver: att man ska passa på att sno till sig boendet utan att säga något...

Du får anse det hur mycket du vill men en välfungerande vuxen "behåller" inte sitt barn utan att det har föregåtts med samtal och överenskommelse innan.

Att dra i håret är inte bra men det gör dig inte automatiskt till en olämplig förälder, att hålla jättehårt i armen är heller inget som gör dig olämplig per automatik. Att blåsa upp något tjänar du absolut inget på utan tvärtom, du framastår som mycket ovillig till samarbete och det ligger aldrig i barnets bästa.

Det är fullt tillåtet att må dåligt, fysiskt som psykiskt. Det är inget som per automatik gör dig mindre lämpad.

Kontentan är: hitta inte på saker som inte TS skriver...