Bebis vägrar vagn, sele och sjal - jag kommer inte ut!

Kommer han upp ordentligt med huvudet i manducan? Dragkedjan ihopdragen? Lite lurig ålder där när de är lite för korta för att komma upp ordentligt. Närmare halvåret så är det tillräckligt långa för att ha armarna utanför. Har du testat på ryggen? I sjal kan du testa att bära framåtvänt i buddha-position. Ska du ut och rasta hundar så antar jag att det är rätt stillsamt, kanske i skogen eller park eller liknande. Inte lika bekvämt som bärare, men många små gillar det. Jag har burit mina inne så.

Tar han emot napp? Det har lugnat ner mina små i sjalen. För övrigt så får du väl välja det sättet där han skriker minst, och stå ut en stund med att han är missnöjd. Han far inte illa av att sitta missnöjd i vagnen eller sjalen en stund när hundarna ska ut. Det är mer jobbigt för dig som får höra honom skrika =/ Det går över!

Ellie: Den tanken har slagit mig - att be någon i närheten om hjälp med promenader. Det kanske är den enda lösningen. Anledningen till att jag inte har gjort det än är för att det är kamphundar jag har och det känns inte bra att släppa iväg dem med vemsomhelst. Men jag kanske måste försöka leta upp någon som verkar vettig för det jobbet iallafall.

Nej, inga leksaker i vagnen. Det gjorde honom bara hyper och till sist slog det över och han blev otröstlig istället.

Hemma bär jag honom i famnen eller bara löst i sjalen (med armarna fria). Då accepterar han det ett tag så länge jag är i rörelse. Sitter jag still så ska han vara fri i famnen eller ligga på en filt/på soffan.

Jo, jag vet att det inte är för evigt men jag ser hur hundarna lider (och jag med då jag är van att röra mig mycket).
Men det kanske är som du säger... Att leja bort hundpromenaderna och bara fokusera på hur jag ska bära honom under en tid.

Tack!

Testa på ryggen också. Vissa barn trivs bättre på ryggen när de är aktiva.

Trivs han i babyskyddet? Kanske kan ha sån vagn och sätta fast det på den?

Om du har barnet i sele eller sjal så att han känner din närhet och trygghet så tycker jag att du helt enkelt får låta han skrika den lilla stund det tar att kissa hundarna. Inte optimalt kanske men förhoppningsvis så går den här fasen över snart.

Kanske vill barnet sitta framåtvänd i sele? Jag vet att detta förslag är lite kontroversiellt då den positionen dels inte är ergonomisk och dels menar vissa att barnet får för mycket intryck. Men desperate times...

nevermind: Att låta honom skrika är inte ett alternativ. Det har jag redan konstaterat i mitt ursprungliga inlägg.

scanmia: Jo, jag har provat det. Ibland har det fungerat men långt ifrån alltid. När det väl fungerar så finns ändå rädslan där för att han ska vakna när vi väl är ute för då skriker han tills jag har tagit mig hem och kan plocka ur honom. Jag skulle önska att han gillade att hänga med i selen/sjalen men det verkar han inte göra. Han kan ju ändå se sig omkring lite (speciellt i selen) men det verkar inte hjälpa ett dugg.
Djupa knäböj när jag ska plocka bajs är inte ett problem. ;) Jag ser det som extra träning.
Tyvärr så har jag aldrig ammat. Det fungerade aldrig då jag genomgick ett urakut snitt och han började matas med kopp varannan timme eftersom han var så himla liten. Så att amma i sjalen är heller inget alternativ. :/

Flickan med kråkan: Jag ska prova att dra ihop dragkedjan. Han är ju ändå ganska stabil i nacken så det kan fungera. Jag ska även kolla upp hur man sätter ungen i buddahposition i sjalen. Han verkar gilla bäst att sitta utåtvänd även i famnen så det KAN fungera. Tack!!

En blå giraff: Nej, tyvärr. Napp har han alltid ratat. Och tro mig, jag har försökt. Det vore skönt med en "ljuddämpare" ibland. ;) 
Som det är nu så har han ju varit missnöjd i sjalen när hundarna ska ut eftersom att...de MÅSTE ut. Och ja, det är otroligt stressande men jag har ändå tyckt att det har varit bättre att han har varit missnöjd nära mig än i vagnen (av någon anledning). Det blir ju dock inga promenader att prata om utan mest ut, kissa och sedan in igen. Men det är väl så att jag får acceptera det. Hundarna får sina långa promenader på kvällarna som det är nu. Det är värre när jag ska till BVC och MÅSTE gå en bit med en skrikande unge i sjalen. :/

Så där var min son 4år och vi vart galen för vi hade oxå två hundar som behövde ut jag la han i ligg vagnen och till slut så fan han sig i situationen att i bland måste man kunde gå och sjunga för han å så. sen gick jag där det inte fanns så mycket folk.

Jag känner igen mig.... Sonen vägrade vagn i 7 månader och gick med på sjal/sele bara om det var sovdags. Efter att han vaknat hade man 10-15 min på sig att ta sig hem innan det blev skrikfest. All vaken tid ville han bli runtburen på armen och inget annat, man fick inte sätta sig ner eller gud förbjude lägga ner honom någonstans. Han sov f ö bara om han blev buren eller fick amma. Jag kan fortfarande bli gråtfärdig när jag tänker på den tiden, det var både psykiskt och fysiskt så oerhört tungt. Sover ditt barn i selen? Kan du tajma in hundrastningen med sovstunderna? Leja ut rastningarna till någon annan låter annars som en bra ide, du slipper känna stress över att hundarna inte får sitt och du kan gå ut när det passar sonen.

Men utan spädbarnsinlägg så ska dragkedjan vara ihopdragen med ett så litet barn. Har du inte det med ett så litet barn så förstår jag att han protesterar .

"Buddha" ser lite festligt ut, men ergonomiskt för barnet, och jag har i alla fall haft glada galoscher på det viset. Man behöver ju inte åka kollektivtrafik eller gå och trängas på en stormarknad med liten framåt .