Bebis vägrar vagn, sele och sjal - jag kommer inte ut!
Jag börjar bli desperat och vet varken ut eller in!
Mitt föräldraskap började med en mardröm. Jag var sjukskriven och isolerad (sängliggandes)
i sju månader pga Hyperemesis gravidarum (extrema kräkningar).
När min son sedan föddes och illamåendet försvann så blev jag som pånyttfödd.
Jag var ute och promenerade flera timmar varje dag till dess grabben blev ca 1,5 månad och bestämde
sig för att han inte alls var sugen på att ligga i vagnen. Jag är inte den som tänker låta mitt barn ligga och
skrika så jag accepterade detta ganska fort och köpte mig en Manduca bärsele.
Nu kunde vi vara ute och promenera igen till en dag då han inte ville vara i selen heller!!
Mitt sista alternativ var en bärsjal (som han hade ratat tidigare då jag försökt).
Detta gick också relativt bra under några promenader men sen blev det skrik och gråt i den också.
Nu vet jag inte alls vad jag ska göra. Till problemet hör att jag även har två hundar som måste komma
ut om dagarna. Mannen tar ut dem på morgonen kl 6 innan han åker till jobbet men sen måste jag få ut dem
åtminstone två gånger under dagen innan han kommer hem igen runt kl 17.
Jag har ingen släkt som kan hjälpa mig (de bor 40mil bort) och egentligen bara en vän som ställer upp
när det krisar och hon har två egna barn att ta hand om. Dessutom jobbar hon om dagarna.
På BVC får jag bara höra att det är "en fas" men det hjälper ju varken mig eller jyckarna.
Dessutom har denna "fas" varat i drygt en månad nu. Borde det inte gå över snart isåfall??
(Grabben är knappt 4 månader i skrivane stund.)
Vad ska jag göra? Går det vänja honom vid sjalen/selen på nåt sätt? Finns det någon som haft nåt liknande
problem? Hur har ni kommit runt det?
Hundarna måste ju ut! Och jag med för den delen innan jag blir alldeles deppig och ledsen.
Pojken mår väl också bra av frisk luft, tänker jag?
Men jag kan ju inte gärna bära honom på armen samtidigt som jag ska hålla i två koppel.
Tips?! Någon? :(
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-04-07 14:58
Korrigering: Den här "fasen" har hållit på i drygt 2 månader, inte en.
Jag känner mig helt instängd och isolerad från omvärlden. Jag har inget stort behov av att träffa en massa människor eftersom jag vet att min son är väldigt lätt överstimulerad men både han och jag mår ju bra av att komma ut i friska luften.
Jag känner att jag inte kan vara en bra mamma när lägenhetens väggar bara krymper inpå mig. Alla råd och tips tas tacksamt emot. Stora och små! Snälla! :(
: