Bebis vägrar vagn, sele och sjal - jag kommer inte ut!

Erizajo: Ja, han är vänd mot mig i vagnen och har alltid varit. Har ansett att han är för liten för att vara vänd bort från mig. :/

Purlan: Jag har provat att både fälla upp i liggvagnen så att han kan kika ut. Jag tänkte att det kanske kunde vara det han saknade. Dvs att se något annat än suflfetten i vagnen. Men det hjälpte inte. Han skriker som en liten gris oavsett. Har även tagit fram sittdelen som är lite öppnare så han slipper ligga i en "låda" men det har heller inte hjälpt. :(

Selfish Geene: Jag är villig att anpassa mig i mångt och mycket när det gäller min son men en sak som ingen människa skulle acceptera är att vara inlåst i sitt hem 24 timmar om dygnet.
Dessutom så finns det saker som jag måste iväg på som t.ex BVC-besök för kontroller och vaccinationer.

Jag är förskräckt eftersom att jag aldrig någonsin har hört talas om någon vars barn inte har velat bli buren. För som sagt, jag kan mer än gärna skippa vagnen och har inga problem med att bära honom vart jag än ska. MEN jag klarar inte av att ständigt bära honom på armen pga min impingementskada. Hade det inte varit för den så hade jag skaffat mig ett bälte där jag kunnat sätta fast hundarnas koppel och gått ut med ungen i famnen. Men nu är inte det ett alternativ.

Livet måste fortfarande fortsätta trots att man skaffar barn och jag är inte villig att ge upp mina hundar. Så enkelt är det. Men tack för dina upplyftande ord!

Flickan och kråkan: Jag har provat att sätta honom i grodposition på magen och nu senast på höften. Detta har jag testat i både sele och sjal. Oftast sätter jag honom i bådadera inomhus men har även provat utomhus. Någon enstaka gång har det fungerat om jag har stressat ut genom dörren så fort jag har fått dit honom. Men så fort han inte känner för att sitta där längre så skriker han och slår hejdlöst tills jag plockar ur honom igen.

Jag fattar inte! ...

Ellie: Den tanken har slagit mig - att be någon i närheten om hjälp med promenader. Det kanske är den enda lösningen. Anledningen till att jag inte har gjort det än är för att det är kamphundar jag har och det känns inte bra att släppa iväg dem med vemsomhelst. Men jag kanske måste försöka leta upp någon som verkar vettig för det jobbet iallafall.

Nej, inga leksaker i vagnen. Det gjorde honom bara hyper och till sist slog det över och han blev otröstlig istället.

Hemma bär jag honom i famnen eller bara löst i sjalen (med armarna fria). Då accepterar han det ett tag så länge jag är i rörelse. Sitter jag still så ska han vara fri i famnen eller ligga på en filt/på soffan.

Jo, jag vet att det inte är för evigt men jag ser hur hundarna lider (och jag med då jag är van att röra mig mycket).
Men det kanske är som du säger... Att leja bort hundpromenaderna och bara fokusera på hur jag ska bära honom under en tid.

Tack!

nevermind: Att låta honom skrika är inte ett alternativ. Det har jag redan konstaterat i mitt ursprungliga inlägg.

scanmia: Jo, jag har provat det. Ibland har det fungerat men långt ifrån alltid. När det väl fungerar så finns ändå rädslan där för att han ska vakna när vi väl är ute för då skriker han tills jag har tagit mig hem och kan plocka ur honom. Jag skulle önska att han gillade att hänga med i selen/sjalen men det verkar han inte göra. Han kan ju ändå se sig omkring lite (speciellt i selen) men det verkar inte hjälpa ett dugg.
Djupa knäböj när jag ska plocka bajs är inte ett problem. ;) Jag ser det som extra träning.
Tyvärr så har jag aldrig ammat. Det fungerade aldrig då jag genomgick ett urakut snitt och han började matas med kopp varannan timme eftersom han var så himla liten. Så att amma i sjalen är heller inget alternativ. :/

Flickan med kråkan: Jag ska prova att dra ihop dragkedjan. Han är ju ändå ganska stabil i nacken så det kan fungera. Jag ska även kolla upp hur man sätter ungen i buddahposition i sjalen. Han verkar gilla bäst att sitta utåtvänd även i famnen så det KAN fungera. Tack!!

En blå giraff: Nej, tyvärr. Napp har han alltid ratat. Och tro mig, jag har försökt. Det vore skönt med en "ljuddämpare" ibland. ;) 
Som det är nu så har han ju varit missnöjd i sjalen när hundarna ska ut eftersom att...de MÅSTE ut. Och ja, det är otroligt stressande men jag har ändå tyckt att det har varit bättre att han har varit missnöjd nära mig än i vagnen (av någon anledning). Det blir ju dock inga promenader att prata om utan mest ut, kissa och sedan in igen. Men det är väl så att jag får acceptera det. Hundarna får sina långa promenader på kvällarna som det är nu. Det är värre när jag ska till BVC och MÅSTE gå en bit med en skrikande unge i sjalen. :/

Ja, det är fruktansvärt när man även har djur att ta hänsyn till. Jag var förberedd på att behöva offra en hel del men att jag inte skulle kunna gå ut var inget jag hade ägnat en orolig tanke åt! Den vetskapen kom som en fet käftsmäll.. :/

De gånger han har somnat har jag bäddat ner honom i vagnen med filtar (även runt huvudet då han även blir galen när jag drar på honom mössan) och smugit ut med vagnen och hundar. I sjalen kan han enbart somna (nån enstaka gång) om jag går ut genom dörren genast. Ja, det är verkligen påfrestande. Jag har varit så van att röra mig ute flera timmar om dagen då jag har hundar som kräver det så den här omställningen (att bara vandra runt inomhus) har tärt oerhört på psyket. Att leja ut rastningen är en bra idé om jag kan hitta rätt person för jobbet. Det är inga taxar jag har utan starka och aktiva Amstaffs. Jag vill inte att fel person ska gå runt och "leka cool" med den typen av hundar. Det slutar aldrig bra... Men jag får börja undersöka det alternativet. :/

Att bära honom framåtvänd i famnen är det som alltid har fungerat bäst så jag ska se över de alternativet i sjalen. Intrycken är jag inte så orolig för då han mest kommer se träd och vatten. Dessutom så handlar det inte om att jag prompt MÅSTE vara ute timtals på dagen (jag har gett upp den tanken). Jag vill bara kunna vara ute en stund i lugn och ro utan skrik och tjaffs. :/ Man behöver ju även rensa tankarna själv och det är ju omöjligt med en skrikande bebis... :/

Jag har visst läst instruktionerna lite för dåligt. Grabben är lång men liten så senast jag provade Manducan så använde jag fortfarande spädbarnsinlägget. Jag behövde liksom höjden för att han skulle få stöd bakom huvudet ordentligt. Men jag ska prova utan och med kedjan ihopdragen. Det kanske fungerar bättre. Ja, buddha ser onekligen skitflummigt ut men det spelar ingen roll. Jag ska prova. Är ungen nöjd så så får det va så! :)

Jag tror säkert att han överlever men om jag tyckt att det var okej att låta honom skrika så hade jag inte haft ett problem (och hade inte bett om hjälp. Jag har en vagn, jag har en skrikande bebis = inget problem. :/

Nä, de kanske har lättare att anpassa sig än vad jag har. Ångest för de jag bryr mig om är mitt mellannamn så det är svårt att inte tänka på det. Men du kanske har rätt. Jag får göra vardagen inomhus för dem så rolig jag bara kan. Tack.

Läser du svaren i tråden så har jag fått flera förslag på andra alternativ så... 'Nuff said!

Tack! Jag ska se om jag hittar nån att låna eller till en billig peng om inget annat fungerar. Jag har egentligen också ratat BB men som du säger...korta stunder.

Jag hade liksom aldrig ens tänkt tanken på att det fanns barn som vägrade åka vagn. Den biten missade jag heeeelt. Nu i efterhand kan jag väl ha större förståelse men det gör inte saken lättare. Alltid lär man sig nåt under tidens gång... Hoppas min lilla kille är tidig och börjar gå fort. Det skulle göra mitt liv lite lättare. :)