Vi runt 35 år som väntar barn
Idag är jag 15 (!) långa dagar över tiden Jag försöker vila och äta med hopp om att något ska starta. Men jag är så ledsen hela tiden att jag bara gett upp, på allt...
Idag är jag 15 (!) långa dagar över tiden Jag försöker vila och äta med hopp om att något ska starta. Men jag är så ledsen hela tiden att jag bara gett upp, på allt...
Det ÄR fruktansvärt jobbigt, både fysiskt och psykiskt
Ja det sa min BM också men när jag kom till BB fick jag beskedet att dom helst väntar till vecka 42+4 innan dom sätter igång en pga de flesta startar av sig själv innan dess.
16 dagar över tiden nu och nytt besök idag på BB. Undersökningen visade att hinnsvepningen i fredags inte hade gjort någon nytta alls så det gjordes en ny idag (fruktansvärt smärtsam). CTG visade på en väldigt livlig bebis, så livlig att en mätning inte kunde göras idag så vi ska tillbaka imorgon för ett nytt försök. Blodtryck såg bra ut iallafall och knappt några sammandragningar alls. Så väntan fortsätter
Men lite av slemproppen har släppt ikväll och smärtan efter hinnsvepningen sitter i så kanske att något händer nu...
Hur går det!? Håller tummarna för att det är igång nu :)
Trodde att de alltid satte igång efter två veckor. Fy vad tråkigt att gå så länge. Stackars dig.
20 dagar över tiden så kom hon. En vacker och välskapt tjej som är det finaste jag sett
Hon kom 04.35 imorse och strax ska jag åka hem. Längtar efter min familj! Skriver mer sen
Kl 11 befann vi oss på förlossningen för att bli igångsatt. 12.15 fick jag första dosen, efter 2 timmar blev jag kollad med ctg innan det var dags för nästa dos. Så höll det på fram till runt 22 tiden då jag bad BM kolla för att se om något hänt. Hon grävde runt och jag hade börjat öppna mig så smått men inte mycket. Jag började få lite värkar därefter men nu var bebisen uppstressad så ingen mer dos... Kl 23.55 tog dom hål på hinnorna, satte EDA och värkstimulerande dropp. Vid 4 fick jag en kort paus mellan värkarna och ca 4.20 började krystvärkarna. 4.35 hade jag henne på bröstet.
Det var smärtsamt, konstant och inte en upplevelse jag vill rekommendera till någon. Men hon är sååå värd alltihop! Vi njuter och bara tar det lugnt nu
Tack Hon är precis så fin som jag föreställde mig, om inte finare
jamieblue; Ja denna förlossningen var mycket värre Med sonen graderade jag förlossningen med en 8 på en skala från 0-10. Denna fick en 3... Jag var öppen 4-5 när dom tog hål på hinnorna och sen fick jag värkstimulerande dropp på det. Dubbelt upp av allt vill jag lova.
Men nu är hon här och vi bara njuter
Här är allt bara bra Allt flyter på med tösen, amningen och storebror. En mycket stolt storebror får jag tillägga
Mannen ska snart börja jobba igen och jag känner lite panik över hur fort tiden gått. Snart julafton och ovanpå allt är tösen redan 11 (!) dagar gammal. Imorgon ska det sista inhandlas och förberedas, plus att en massa ärenden ska uträttas.
Så hinner jag inte titta in önskar jag er alla en riktigt God Jul
Oj vad tiden går fort! Imorgon blir tösen hela 3 (!) veckor gammal och hon är underbar Hennes storebror avgudar henne och kan inte låta bli henne, många kramar & pussar blir det...
Jag ammar på och någon gång har det hänt att hon fått ersättning, speciellt på natten så jag får sova. Men hon är snäll och numer kommer det många leenden som gör att man smälter
Vill passa på och önska er ett Gott Nytt År och jag hoppas ni alla får en bra nyårsafton
Mon bébé 81; Nej du är inte överkänslig! Sätt gränser och visa att du menar allvar med det du säger. Vi satte gränser och rutiner med grabben ganska fort och dom flesta accepterade det tidigt. Vi lämnade ifrån oss honom när vi var redo för det. Det är ert barn och det är ni som bestämmer.
Tjejen är nu snart 5 veckor gammal. Helt otroligt vad tiden går! Skrattar, pratar och är underbar. Sömnen är sisådär. Nu tar hon endast power-naps på 20 minuter och det måste vara i någons famn. Ammar gör jag fortfarande men ger ersättning då och då. Tex för att få sova
Tragedierna avbyter varandra här hemma. För fyra månader sedan gick svärfar bort och i helgen somnade min mamma plötsligt in Det är jobbigt och tufft just nu med det mesta. Och nu hade jag behövt henne... Så nu är det ytterligare en begravning som ska ordnas.
Jag är tacksam för att hon fick träffa sina barnbarn en sista gång...
Tack för er omtanke
Det har varit (och är) jättetufft alltihop. Men tack vare barnen så går det runt. Men nu är det färdigt med Fonus och vi håller på och tömmer mammas lägenhet. Så ledsamt att "rota" i alla sakerna I början på februari blir det begravning.
Ang sömnen. Tösen är nu snart 6 veckor och nu är hon mer vaken än innan.
Hon har en lång sömnperiod vid denna tiden, mellan 19-23 men ibland längre. Ibland blir det 21-03 kanske. Mat och sedan sover hon 3-4 timmar till. På dagarna brukar hon äta, vara vaken 30 min till en 1 timme och sedan sova 1-2 timmar på det.
Men numer på kvällarna är hon helt övertrött och skriker mycket. Tar mycket på krafterna att vyssja och lugna henne. Brukar vara runt 16 tiden hon sätter igång och sedan går det i perioder. Ska prata med BVC om det igen. Hon har ingen kolik, Minifom och Sempers magdroppar funkar inte. Så vi tror att hon är lite mörkrädd eller något.
Hej på er
Har varit mycket på kort tid men nu börjar man finna en vardag igen.
Tjejen här hemma är nu 3 månader och 3 veckor gammal. Tänder på G så supergnällig stundvis men annars är hon superglad. Har visat sig att hon är lite av en kräkis, kan lätt kräka ner 4-5 klädesplagg om dagen. Lika många för oss ibland
Men hon får sista målet vid 18.30 på kvällen och sen sover hon gott. Några nätter vaknar hon vid 23 tiden och sedan igen vid 5-6. Andra nätter sover hon hela natten och vaknar inte förrän runt 7 på morgonen. Med ett stort leende på läpparna!
Vänder sig gör hon hela tiden, även i sömnen så ibland vaknar hon av att hon ligger på mage eller rygg. Testar rösten och snackar konstant. Jisses vilken volym hon har!
Så det går bra för oss och syskonkärleken finns fortfarande kvar, i stora lass. Storebror tycker att lillasyster är den vackraste bebisen som finns och han ska inte ha några barn själv. Han har ju henne
Hej allihop!
Några "känner" jag sedan tidigare och jag är så glad att äntligen, äntligen, äntligen ta ett försiktigt skutt in i den här gruppen. Efter tre års försök och två missfall (varav ett naturligt, ett via IVF/ICSI) är vi nu gravida igen med hjälp av IVF/ICSI. Vi plussade för en vecka sedan och jag konstaterar dag för dag att stickorna går åt rätt håll. Har även tagit två hCG-prov på vdc och även de ser bra ut.
Om allt går som det ska är det BF den 13/3 2016, första barnet. Jag är 34, maken 31 och vi bor strax söder om Sthlm (jag kommer dock från Skåne).
Stort grattis Håller tummarna att allt kommer gå bra för dig
Jag bor i Skåne, är 35 och fick mitt andra barn för snart 7 månader sedan. Finns inga planer på fler men man vet ju aldrig hur man känner om något/några år
Lillskruttan är snart 7 månader och mår överlag bra. Har varit krångel med hennes mat och hon dalade lite på sin kurva hos BVC. Men nu börjar det lossna mer och mer med mat så nu är vi på rätt väg
Hon ålar sig fram för tillfället, lär nog krypa vilken dag som helst. Ställer sig upp mot en eller möbler och tar små steg men sätter sig snabbt på rumpan igen.
Hon skrattar, jollrar och leker massvis med sin storebror. Dom hänger med varandra så fort dom kan. Dom är som gladast när dom får vara tillsammans
Annars njuter vi av semestern och solen (fast idag har det regnat)!
Imorgon ska jag iväg helt själv med vänner på fika och det längtar jag efter. Jag älskar och avgudar mina barn men ibland behöver man bara vara, tanka lite energi