Förstföderska; Fostervattenavgång eller flytningar?

Jag tycker att du kan ringa direkt till förlossningen och rådfråga med dom :) 

Ja prata med förlossningen. Tror bara det är vattniga flytningar, det hade jag med.

Pratat med förlossningsavdelningen nu...

Ärligt talat; kände nästan lite som jag skämdes för det. Inget negativt menat men jag har alltid varit lite kanske tar saker ganska lugnt medan andra ser ju som i den här situationen att man alltid ska vara exakt uppmärksam och kolla upp vad som händer.

I alla fall fick jag tipset att ta en ren binda och se om det fortsätter efter ett par timmar.

Om det gör det ska jag ringa tillbaka.

Hmm; blir påmind om det ofta :) men blev lite som... Man tänker "Man ringer dit för en så liten sak. Jag är nog nojig är du vet en liten ofarlig sak". Samtidigt som nog andra typ ringer om att t.ex. att de ska komma dit för förlossning.

Då känner man sig lite sådär.

Sen... kan var lite att jag tänker alt. i min familj är det maximalt varit att barnen född i ungefär v. 30 och familjemedlemmar är lite som man ska vara så mycket mer uppmärksamt.

"Det ligger i släkt; kommer inte gå mer än så mycket etc."

Samtidigt har en man som är frånvarande och blir typ panikslagen något verkar vara på gång och känner sig besviken på att han är inte här för att hjälpa till.

Skäms inte! Jag fick så mycket skit av min barnmorska när jag klagade på ryggont och feber. Nästa dag var febern högre och jag spydde för första gången. Ringde förlossningen och fick komma in direkt två timmar senare var min son född med katastrof snitt i v31.

Våga stå på dig! Om du känner dig orolig så ring och våga kräva saker. Det är så mycket jag önskar att jag vetat innan allt det här. Antagligen så är det bara flytningar men det är bättre att ha fått en ordentlig undersökning än att ångra det senare.

Hoppas allt går bra och håller tummarna för vanliga flytningar!

Kom ihåg att personalen tycker inte att det är några dumma frågor eller ett dugg pinsamt de får flera såna frågor varje dag! Men våga stå på dig du känner din kropp bäst!

Kan känna igen mig i det du säger... Ena säger ett och den andra något annat. Hade en annan barnmorska t.ex. från början och skillnaden är mer än slående. Ena var som en vålnad och den andra är mycket engagerad. Det enda nu är väl det lite roliga i den situationen är det är den barnmorskan som min mor hade när hon fick mig.... Hmm; skrämmande ;)

Vet det nämndes tidigare att inte skämmas för t.ex. att ringa....

Följde rådet och nu efter ett par timmar är det som innan.... (Ska inte låta deppig...)

Vill nästan inte ringa och säga till dem... kanske nästan som ångest; aldrig haft det förut men ändå...

Kanske orolig för kanske ev. de skulle säga man ska komma in och göra en undersökning.

Inte så för att jag skulle ha som sjukhusrädsla eller kanske något liknande.

Kanske nog enbart den där tanken att något skulle stå riktigt fel.

Samtidigt som den lokaliseringen jag har nu skulle jag nog inte ha möjligheten att komma in (Ha inte körkort eller alt. skjuts i så fall).

Kom det nå mer i bindan?

Ja; som tidigare har man inte kanske riktigt tänkt så mycket på det som för två sagt sen men som det fortsätter och så då kan man börja tänka över vad som händer. Som första gången så är man så "grön" på allt som ev. uppstår.