Förstföderska; Fostervattenavgång eller flytningar?

Pratat med förlossningsavdelningen nu...

Ärligt talat; kände nästan lite som jag skämdes för det. Inget negativt menat men jag har alltid varit lite kanske tar saker ganska lugnt medan andra ser ju som i den här situationen att man alltid ska vara exakt uppmärksam och kolla upp vad som händer.

I alla fall fick jag tipset att ta en ren binda och se om det fortsätter efter ett par timmar.

Om det gör det ska jag ringa tillbaka.

Hmm; blir påmind om det ofta :) men blev lite som... Man tänker "Man ringer dit för en så liten sak. Jag är nog nojig är du vet en liten ofarlig sak". Samtidigt som nog andra typ ringer om att t.ex. att de ska komma dit för förlossning.

Då känner man sig lite sådär.

Sen... kan var lite att jag tänker alt. i min familj är det maximalt varit att barnen född i ungefär v. 30 och familjemedlemmar är lite som man ska vara så mycket mer uppmärksamt.

"Det ligger i släkt; kommer inte gå mer än så mycket etc."

Samtidigt har en man som är frånvarande och blir typ panikslagen något verkar vara på gång och känner sig besviken på att han är inte här för att hjälpa till.

Kan känna igen mig i det du säger... Ena säger ett och den andra något annat. Hade en annan barnmorska t.ex. från början och skillnaden är mer än slående. Ena var som en vålnad och den andra är mycket engagerad. Det enda nu är väl det lite roliga i den situationen är det är den barnmorskan som min mor hade när hon fick mig.... Hmm; skrämmande ;)

Vet det nämndes tidigare att inte skämmas för t.ex. att ringa....

Följde rådet och nu efter ett par timmar är det som innan.... (Ska inte låta deppig...)

Vill nästan inte ringa och säga till dem... kanske nästan som ångest; aldrig haft det förut men ändå...

Kanske orolig för kanske ev. de skulle säga man ska komma in och göra en undersökning.

Inte så för att jag skulle ha som sjukhusrädsla eller kanske något liknande.

Kanske nog enbart den där tanken att något skulle stå riktigt fel.

Samtidigt som den lokaliseringen jag har nu skulle jag nog inte ha möjligheten att komma in (Ha inte körkort eller alt. skjuts i så fall).

Ja; som tidigare har man inte kanske riktigt tänkt så mycket på det som för två sagt sen men som det fortsätter och så då kan man börja tänka över vad som händer. Som första gången så är man så "grön" på allt som ev. uppstår.

Hmm....egentligen inte så långt. Tror väl med bil är det kanske mellan 60-90 minuter så det är inte farligt. Sen får se med skjuts. Alt. kontakter jag har tillgängliga är tyvärr inte nog lämpliga att göra. Börjar bli riktigt orolig för en gångs skull. Alltid varit en lugn person... Samtidigt sen tidigare minskat i hjärtljud och knappt/inga rörelser som jag känner av.

I så fall gällande som tips med som kökshandduk... Då skulle jag nog säga att det är fostervatten. Inte urin och inte som flytningar som är kladdiga eller liknande.

Gällande fosterrörelser; som nu kan knappt känna av hjärtslag och inga fosterrörelser.

Ursäktar sent gensvar...

Var tvungen att vänta tills måndagen och komma in. Undersökningen gick hyfsat bra (en del saker var mindre trevliga)...

De kollade sammandragningar, barnets hjärtljud, ultraljud samt gynekologisk undersökning. Barnet låg som man nog säger... "fixerat" med huvudet nedåt, ingen slempropp men de såg det som ganska bra mängd med fostervatten och den mängd som hade läckt var en "ok" mängd...???

De bad mig att återkomma om det fortsatte.

Nu efteråt har det inte riktigt varit någon ökning på vattnet. Alt. lite mindre fosterrörelser men detta antydde min barnmorska enbart på att det börjar blir "trångt" för barnet i livmodern.

Får ser hur detta går framöver... nästan som "följer det med spänning"...typ...

Fick inget utskrivet som antibiotika eller något annat utan bara som... komma dit, undersökning och skickades hem. Hmm... lite roligt nästan. Men de konstaterade att jag läckte fostervatten men de såg det som ok.