Jehovas Vittnen

Hela Jvs policy och filosofi kring blod i medicinen är hyckleri. Man har tydligt framhållit att blod inte får användas alls, att det bara har sin exklusiva plats på altaret. Att därför i praktiken samtidigt godkänna att blod delas upp och att tolerera intag av blodbeståndsdelar är höjden av oärlighet. Särskilt som man fortfarande förbjuder intag av vissa blodbeståndsdelar. Det finns ingenting i Bibeln om att vissa blodbeståndsdelar kan tolereras, men inte andra. Det är helt och hållet Jv-ledningens godtycke som avgör dessa frågor för Jv, inte Bibeln. Det som är blod enligt Bibeln är helblod, någon uppdelning talas det aldrig om. Om man ändå vill strunta i att blod enligt läran inte får användas alls, alltså inte ens delas upp för medinskt användande - man säger att blodet tillhör Gud - så måste man rimligen dra gränsen när helblodet delas upp. Det gör inte Jv. De säger det som erhålls  att vid den första separationen fortfarande är blod och att det är Bibelns lära.  Det kan det inte vara eftersom ingen separation av blod någonsin nämnsi Bibeln. 

Det är helt rätt att en person som skrivit här fram till nu  och undertecknad har diskuterat förut, och inte så lite heller. Det är  emellertid absolut lögn att jag "gör allt för att smutskasta med lögner, halvsanningar, förvrängningar och överdrifter". Ingen har någonsin lyckats visa att jag ljuger eller förvränger angående Jv. Sanningen är att den att min opponent inte förmått att vederlägga de fakta jag presenterat. Han har upprepade gånger påstått att han skulle återkomma med svar i vissa ämnen men aldrig gjort det. Som alla andra Jv kan vederbörande inte ta ett nederlag utan går till personangrepp och drar sig undan. Nåväl, något annat har inte varit väntat. När Jvs falsklheter dyker upp här kommer jag att fortsätta att agera med fakta.  Och när Jv har angripits orättfärdigt har jag inte sällan försvarat dem och kan göra det även här.

Det är min erfarenhet sedan tidigare att en individ som trots allt fortsätter att skriva här inte kunde svara för sig. Utlovade svar kom aldrig. Och vilka det är som är "notoriska lögnare" har läsare på andra håll och nu även här haft goda tillfällen att avgöra.

Detta är inte anledningen. Anledningen är att man aldrig kan erkänna att man har fel, så när man inte kan svara gömmer man sig bakom ledningens argument. Så länge man tror att man har ett övertag och kan klara av diskussionerna så sätter man sig över ledningens synpunkter och diskuterar också med "motståndare". Jag har haft långa diskussioner med flera Jv och först när de inser att de inte klarar sig drar de sig ur, även när de lovat att återkomma med svar. De återkommer aldrig med svar på svåra frågor fast de sagt att de skall det.

Det är bra att du bekänner färg. Men det är ju lite övermaga att tala om dig själv i majestätsplural. Du är bara en individ och alltså bara en avfälling, fastän en riktig sådan.

Det här är ju häpnadsveckande. Vi vet att namnet inte har använts i NT eftersom det inte finns ett enda fall av Namnet ens i något fragment av en enda handskrift till NT. Inte ett enda! Eftersom Gud  har vakat över avskrivningen så har inget gått förlorat i denna. Dessutom framgår det på flera ställen att både Jesus och apostlarna undvek att använda Namnet och i stället använde ersättningsord.

Här måste jag framföra det mycket förnuftiga resonemang som Jvs ledning förde fram i den senaste reviderade upplagan på engelska av Nya Världens översättning, den från 2013. På sid. 1727 liknar man avskrifterna av bibeltexterna vid avskrifter som 100 studenter kan göra av ett kapitel i en bok. Varje avskrivare skulle kunna göra några avskrivningsfel, men det är synnerligen osannolikt att eleverna skulle göra exakt samma skrivfel. En jämförelse av de hundra elevernas kopior skulle möjliggöra en rekonstruktion av kapitlet även om det skulle ha gått förlorat.

Detta sunda resonemang var avsett att visa att forskningen som jämfört avskrifter till Bibeln har kunnat slå fast den ursprungliga lydelsen även om originalen inte f n är tillgängliga.

Det är precis samma resonemang som användes i artikeln "Behöver vi verkligen originalen?" i  Vakttornet 15 juli 1990. Man visade att det stora antalet kopior gör det möjligt att fastställa den ursprungliga texten:

"De judiska och kristna avskrivarna var naturligtvis inte ofelbara, och vissa fel smög sig därför in i texten. Det stora antalet avskrifter som bevarats fram till vår tid hjälper oss emellertid att spåra upp dessa fel. På vilket sätt? Genom att olika avskrivare gjorde olika fel." (s. 29)

Jvs uppslagsverk INSIKT I SKRIFTERNA, 2007, s. 302,303 fastslår därför helt korrekt:

Avskrifter och gamla översättningar av Bibeln grekiska skrifter utgör ett obestridligt vittnesbörd om att den delen av Guds ord på ett förunderligt sätt har bevarats och förmedlats exakt. Det kan därför sägas att vi nu har en autentisk och tillförlitlig bibeltext."

Det innebär att den autentiska texten till NT INTE innehåller Namnet JVWH. Den tillförlitliga, bevarade texten saknar helt Namnet JHWH. De som nedtecknade NT ignorerade alltså Namnet JHWH.

Att säga att N T inte bevarats korrekt pga eftersom det ser ut som vi bara har kopior bevarade är alltså fullständigt ohederligt, när man betänker hur Jv allmänt har argumenterat angåenden textens tillförlitlighet. Textkritiskt är detta förkastande av bevarad text också ohållbar. Avskrivarna kunde göra fel, men de gjorde inte samma fel utan textforskare kan idag fastställa hur grundtexten såg ut. Denna grundtext finns nu i grekiska textupplagor. Dessa innehåller inte Namnet JHWH en enda gång. Anledningen är att detta Namn aldrig användes i originalen.

Den korrekta betydelsen i Mos. 3:15 är i stället den som den svenska NV-översättningen av 2003 gav angående tidsbegreppet. Den säger korrekt att det skulle vara hans namn "till oöverskådlig tid", inte till evig eller oändlig tid. Det hebreiska grundordet är inte mer precist än så. NT kallar Gud för Fadern och Herre i stället för att använda JHWH. Det är faktum och vi kan inte göra någonting åt det.

Monte Pythons uppgift är helt ohistorisk. Ingen historisk källa  anger att det var dödsstraff på att uttala Namnet. Men på Jesu tid var det starkt  ogillat att man uttalade det. De religiösa ledarna uttalade det inte. Jesus kritiserade dem inte för detta och de kritiserade inte heller Jesus för att inte uttala det. Och såväl Jesus som apostlarna undvek att uttala det. I Mark. 14:62 använde Jesus uttrycket "Makten" i sitt anförande av Ps. 110:1 i stället för Namnet. Jv jag har diskuterat med har lovat att tackla denna och liknande texter men har inte gjort det. Och det är fullt förståeligt, för dessa texter förintar Jvs uppfattning.

Det har alltid varit min policy att inte gå in på min religiösa bakgrund, vad jag har varit eller inte varit. Det har förekommit olika helt irrelevanta förslag till vad jag varit och det har jag inte kommenterat. Vad jag vill framhålla är att stora delar av min släkt varit Jv och att jag därför under mycket lång tid varit utsatt för Jvs särskila propaganda. Denna är jag därför synnerligen insatt i.

Festligt att du skriver "spårat ur". Jag har inte "spårat ur". Jvs föreställningar om Jesus och Namnet är fullständigt ohållbara. Det var Bibelforskarna som 1931 "spårade ur" och de är fortfarande ur spår.

Att Jesus uppenbarade Guds Namn betyder inte att han uttalade tetragrammet, JHWH. Detta behövde inte uppenbaras, för det var känt för alla judar som besökte templet vid de årliga högtiderna. Namnet fick bara uttalas där, och bara av prästerna. Men besökarna i templet - Israels förgård - hörde det och kände därför till det.

Du kan lätt se att Jesus inte använde Namnet en enda gång i sina många böner som finns nedtecknade i NT. Inte ens i mönsterbönen "Fader Vår" använde han Namnet fastän denna skulle tjäna som en förebild till kristna böner. Han lärde efterföljarna att be om att Guds Namn skulle helgas, men Namnet JHWH uttalas inte i bönen. Så är det också i judarnas samtida bön, Kaddish, som fortfarande används: Man ber att Namnet skall helgas men uttalar inte JHWH. Bland skriftfynden från Döda Havet, som går tillbaka både till Jesu tid och tidigare, finns en hel psalm som om och om igen prisar Guds Namn. Men JHWH är inte den benämning som används.

Att Jesus "uppenbarade" Faderns namn (Joh. 17:6, 1917) betydde att han både i ord och gärning gav en fullständig uppenbarelse av Gud och hans egenskaper. Det betydde inte att han puffade för att tetragrammet skulle uttalas. Hans budskap var förknippat med en omskrivning av detta namn, nämligen "himlarna". Så han förkunnade om "himlarnas rike", inte om "Jehovas rike". Hade han gjort det sistnämnda skulle de ha blivit så stort tumult att det skulle ha avspeglats i dispyterna med fariseerna och andra religiösa ledare. Men dessa ledare anklagade honom aldrig för att uttala Namnet, och Jesus anklagade inte heller fariseerna och andra för att undvika att uttala Namnet. Det fanns ingen skillnad i uppfattning när det gällde Namnet. Detta fick inte uttalas utanför templet.

En förkristen judisk församlingsordning som hittades vid Döda Havet anger att vem som helst som uttalat Namnet skulle bli utesluten från samfundet och aldrig mer få återvända dit.

Det här är ju ohållbart. Gud har inte haft med Bibel 2000 att göra, varken beträffande Namnet eller det myckna fusk denna översättning serverar om de messianska profetiorna. Det är inte Bibel 2000 folk i allmänhet och Jv i synnerhet talar om när de säger att Gud har skyddat sitt Ord. Detta skydd gäller avskrifterna på originalspråken, som moderna grekiska textupplagor är baserade på. Det är dessa avskrifter som Jv syftade på vid jämförelsen med en lärare som gav 100 elever i uppgift att skriva av ett bokkapitel och att alla avskrivningsfel till trots det ursprungliga kapitlet fullständigt skulle kunna rekonstrueras med hjälp av avskrifterna, även om kapitlet hade gått förlorat. (NWT 2013, s. 1727) Och den text som man är överens om som en grekisk standardtext av NT - alltså den ursprungliga texten som bevarats av Gud - innehåller INTE Namnet, utan ersättningsorden Herren och Gud. Det är uppenbart att Jv är ohederliga eftersom de inte vill veta av konsekvenserna av sina egna argument utan både vill äta upp kakan och ha den kvar. Namnets ersättande med "Herren" och "Gud" i NT gäller också i citat från GT, där Namnet fanns i den hebreiska texten.

Detta framgår å det klaraste av Rom. 10:13. Den grekiska texten har "Kyrios", Herren, inte Jehova eller JHWH.
Sammanhanget avgör detta bortom allt tvivel. Det handlar om "Herren" (Kyrios) från Rom. 10:9 t o m. Rom. 10:13. Och det är samma "Herre" som avses i Rom. 10:9, 12 och 13. Skriftbeviset från Joel 2:32 avser att just knyta an till och bevisa de tidigare påståendena om "Herren". Det är därför som Rom. 10:13 börjar med det sammanknytande ordet "Ty", som avser det tidigare nämnda. Och eftersom Paulus använt ordet "Herren" i både vers 9 och vers 12, så är det "Herren" (Kyrios) han använder i 10:13 också. Annars skulle hela argumentering spricka. Han skrev det uttal av tetragrammaton som judar använde vid denna tid, alltså uttalet "Herren". Detta gjorde Paulus inte på eget bevåg utan under den helige Andes ledning och inspiration.

Ändringar av citaten i ur-NT är ganska många och spänner över fler områden än frågan om Namnet. Det går att skriva hela inlägg bara om detta. Också Jv har erkänt att NTs skribenter  helt legitimt har ändrat i citaten från GT. Exempel på detta är den läsvärda artikeln i Vakna! 22 februari 1969 betitlad "Citerade skribenten rätt?" och artikeln "Motsäger bibeln verkligen sig själv?" i Vakttornet 1 februari 1988.

Det är inte sant att utvecklingen rörande Septuaginta (LXX) spillde över på Nya Testamentet (NT). LXX slutade inte helt med att använda tetragrammet. Detta användes långt fram i tiden i vissa handskrifter av LXX. Hade NT blivit påverkat av LXX i denna fråga skulle det ha funnits handskrifter och fragment också av NT som innehöll Namnet. Det gör det inte. Kyrkofadern Origines skrev att de äldsta och bästa LXX-texterna använde tetragrammet, men sade inget sådant om de äldsta och bästa NT-texterna.

I stället för att LXX skulle ha influerat NT när det gäller Namnet, är det i stället NT som har influerat en del kristna exemplar av LXX. Eftersom NT använde "Herren" i stället för tetragrammaton, låg det mycket nära att kristna avskrivare av LXX skulle påverkas av språkbruket i NT. Men detta skedde inte fullständigt.

Jv griper efter halmstrån när de vill nedvärdera de många avskrifterna till NT på grekiska. I inlägget som jag svarar på talades det om "300-talet" fastän det finns avskrifter av NT-delar som är avsevärt äldre, men som ändå inte använder Namnet. P46, P66 och P75 är MYCKET äldre, men de innehåller inte Namnet en enda gång. Tendensen är att man uppfattar dessa papyrer som allt äldre. En kinesisk forskare omdaterade hela P46 till det första århundradet. Denna samling av Paulus-brev innehåller förvisso inte namnet så mycket som en enda gång.

Att Namnet spårlöst skulle ha kunnat ersättas av alla avskrivare av NT är en omöjlighet. Ingen skulle kunna kontrollera en sådan process, så Namnet skulle ha bevarats i en del avskrifter även om det skulle ha funnits en komplott, vilket vi inte kan räkna med.

Att vägra gå ut i krig är berömvärt, men om kärleken inskränker sig till det är den inte mycket att skryta med. Jag har sett skräckexempel på bristande kärlek på nära håll i samband med Jv-släktingar. Med en viss överdrift kan det sägas att kärleken bland Jv åtminstone finns i munnen på talaren i Rikets Sal.

Det har blivit allt lättare att tala om krigsvägran i västvärlden, där krig numera knappast äger rum. Det krävs därför mycket mer om man vill höja sig till den kärlek Jesus talade om.