Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Vad gör man när i ens projektgrupp är INTP's inklusive en själv? Hade deadline för 40 minuter sen och den enda jag sett röken av sen 22:a december var sjuk idag..

Man gör som följande: Kör projektet själv och skulle man fastna så ber man andra som kan tänkas förstå vad det handlar om om hjälp.

Vill du komma på fest?

Ja, nej, jag ska lägga mig i sängen och försöka skriva lite... eh..... yaoi =P

Så, jag delar med mig av senaste sidan, när jag ändå är i delar-tagen....

When Sora woke next morning, really rather late, he lay alone next to Aito. Kana was already up, he could hear the murmur of voices from the living room. Trying to make no noise, Sora snuck to the bedroom door to listen. 

Apparently, half of the Others council was there. Makoto Hirasawa sounded angry when she spoke:

"I don't see how one kid's life can be more important than that of the 300 who would have benefited from that lost medical shipment."

Kana met her gaze steadily. His hazel eyes unnervingly thoughtful.

"That kid", he said quietly, "is one of our most capable agents. His life is worth that of 300. Without him, we lose thousands of lives and countless connections, that are keeping even more lives safe and important information flowing in our direction. If you think I chose to save him soley on a whim of love, you are sorely mistaken."

Sora felt a moments confusion. Since when was Aito anything other than their lover? But then, he realized that Kana was lying to appease the Others. Politics. Sora wasn't good with politics, he was to honest. 

"No one would fault you for a mistake brought on by youthful love", another, deeper voice Sora couldn't identify said. "As all young men, you are passionate, and I am the first to laud you for that, but this is war, and war means sacrifice."

Ignoring his ally's misheld belief that he was younger than him, Kana replied:

"You might see my decision to save Aito as a mistake, but I stand by it. And you will respect it, whatever you might feel about it. I do what is best for our little rebellion, as have all Dragons done for the past 400 years. "

Dagens fråga: Vill jag bli gruppchef? Lilla jag? Chefen sa bland annat att folk stramar upp sig när jag kommer in i ett sammanhang. Sammanhang? Är det nån ny managementfloskel? Skulle gladeligen tacka ja om jag fått frågan därför att jag är inspirerande (gammal managementfloskel) och för att folk har förtroende för mig. Jag vet att mina kollegor har förtroende för mig, precis som jag har för dem, så att nu sitter jag här och vet varken ut eller in. Vill inte bli chef för att folk stramar upp sig. Det finns ingen som behöver strama upp sig på mitt jobb! Vet inte vad chefen fått det ifrån! Ska inte sticka under stol med att det är ett ganska angenämt problem att trilskas med, men jag är mer illa till mods och nervös än uppåt och glad. På måndag måste jag lämna besked. Jobbet innebär personalansvar för 11 pers, budget, planering och delegering. Jag kommer inte att hinna jobba så mycket med projekt som jag tycker är så jäkla kul. Kommer inte att kunna sova för alla tankar som far omkring i skallen. Mammaaaaaaaa!!!

Jag uttryckte mig kanske luddigt. Så här tänker jag: Det hade varit roligare om chefen sagt att han ville ha mig som gruppchef för att jag är inspirerande och inger förtroende. Men anledning till erbjudandet var att folk stramar upp sig när jag är med. Ska jag vara chef vill jag att folk ska vara avspända med mig för jag tror att man jobbar bättre då. Det hänger kvar i skallen det en kollega sa till mig för ett tag sedan också, det där med att folk känner sig obekväma med mig för att jag ser så sträng, sammanbiten och missnöjd ut. Jag måste ta ett snack till imorgon med chefen, känner jag. Det blir kanske jättekul och löneskillnaden blir rejäl, 5-siffrig skillnad!

Japp, lyssna på ugglan Signe!

Let me raise you one...

[quote=74691862][quote-nick]Schna skrev 2015-01-16 01:18:41 följande:[/quote-nick][/quote]

Haha! Guh vad söt! Ser förbannad ut, men söt!

Rugguggla?

Kan du inte knacka på hos en granne och låna kanel? Mina grannar och jag lånar grejer av varandra hela tiden: proppar, kaffe, vin, glödlampor, batterier, folie, dammsugarpåsar, ströbröd, servettringar. Det är ett jävla spring i trapphuset hela tiden.

Själv åt jag kombinerad lunch/middag nyss... och så undrar jag varför min mage är kaiko?

Imorgon kommer en nära vän till mannen på besök så här ska det dukas upp med brunch, fika och middag.. Jag vill helst sova tills nästa söndag.. typ..

Åååh! Muffins!

intj eller vad var du?

intj eller vad var du?

intp..

"Umgås" med min extremt intj-väninna vilket innebär att jag håller låda tills jag storknar och sedan är hon uppslukad av något "projekt" och jag får roa mig själv. Tur att jag är van, vi har varit kompisar sedan vi var små.

Extremt dum fråga: Hur stor är en pärlplatta?

Jag sa ju att det var en extremt dun fråga....

Jag sitter med ett program där man kan göra om foton/bilder till pärlplattemönster. Den pärlplattan den använder är 30x30 pärlor, men det säger mig nada. Så frågan är vad den är i cm..... och om 210x210 pärlor är extremt mycket......

Jag vill veta hur det gått för Signe. Tog hon jobbet eller tackade hon nej?

Någon av er som testat fitbit flex? Jag vill ha något för att hålla koll på min sömn, eller kanske mer brist på den...