Sex och dravel tråden, hämningslöst!

ja jag får agera dräng. Dessutom har jag ju fittat till min egen tidsplan, så himlans ovanligt kl är efter 02 och min dator är igång, jag sitter vid den och sängen är absolut tom.

Så nu tänker jag strax stänga av utan pardon mot mig själv. Måste vända tillbaka dygnet. Skall på kalas kl 14 imorgon och dessutom kommer avkomman hem också så.

Och det där med sex kan jag nog glömma till minst nästa helg *suck*

Nej jag behöver inte medlidande, jo alltså för att jag är sjuk möjligen men inte för att jag inte får sex. Sist jag kollade var jag ingen martyr iaf och jag tycker inte synd om mig själv. Det var mer en kanske lite uppgiven suck blandad med en nypa muttrande över ödets ironi.

Nej det är inte ett skit synd om mig på det planet. Hade jag haft turen att faktiskt bli kär i någon och någon i mig så kanske livet sett annorlunda ut, men nu är det inte så och då får det vara bra som det är.

Nu skall jag gå ut en snabbis med min knäppa hund och ge min om möjligt mer knäppa mördarkanin lite hö. Den knäppa katten sover Sov gott när du tumlar in.

Så kände jag igår, läste en del politik trådar och en del i sex och samlevnad och kände mest hopplöshet över mänskligheten.

Samtidigt så tänker jag att om man själv har gnälliga saker, hur mycket är det i förhållande till det som är bra, i min värld ganska lite. Så de bör således finns mer positiva saker än negativa egentligen. Bara att man sällan har behov av att gnälla om bra saker

Så nej jag tror inte ens det är nästan så bittert i svenska hem som trådarna här inne ibland kan få det att kännas som.

Låter som en underbar helg vännen

Ja då där med blicken i golvet känns igen. Ändå är vår "kattunge" två år nu och precis lika liten som han var när han var ett år, tror han har någon dvärgkatts-gen alltså OCH han är uppenbarligen trög för jag trampar/ snubblar på honom minst en gång om dagen. Hur kommer det sig att visa bara inte lär sig att kasta sig vid någons fötter när denne går är förenat med livsfara??  Högst troligen jag som kommer slå ihjäl mig då.

Fick ringt min syrra nyss och sagt att jag inte kommer på kalaset. Ringde för en stund sen men ingen svarade, tänkte kollat om svågern kunde hämta mig. Men sen insåg jag att jag börjar hosta varje gång jag rör mig nästan och är långt ifrån kry eller ens mänsklig. Känns så jävla tråkigt, jag hade gärna gått på kalas men va fan smitta dem vill jag inte och hur kul är det att konstant sitta och hosta och snörvla. Jag hoppas verkligen det här är en sån där from hell dag innan det vänder och jag vips blir frisk. Riktigt trött på detta nu. Jag behöver städa och skit, men varje gång jag ens försöker så viks jag dubbel av hosta.

hahahaha den delen köper jag dock

Min granne har ett äppleträd och för några år sen så pekar jag på det och säger till min svåger, kolla J är det inte fräckt att trädet har röda äpplen på ena sidan och gröna på andra. Han tittar på mig som en fågelholk och säger och hur fan tänkte du jag skulle se skillnaden på dem? Jag ser ett träd med massor av äpplen i. Han är färgblind han med. En annan gång när han var här och grävde efter mask så kom han in och du kan du hjälpa mig hitta locket till burken, det är rött men det ser ju fan inte jag mot gräset. 

Du förväntas hålla dig ur vägen, inte knacka på och inte fråga om ett skit. är du hungrig, ät, men fråga inte om de vill ha, skit i bullar och te om du nu inte vips är jävligt sugen på det. Är de sugna så kommer lukten locka ut dem och de kommer förse sig själva med te och bullar och mumla ett tack på sin höjd, ja lite så.

*gissar vilt*

Jag var en sån där svärmorsdröm på den tiden, ja senare också, fan jag har nog alltid varit en svärmorsdröm har i vilket fall alltid kommit överens med den regerande kvinnan i hushållet helt enkelt och jag har ju fortfarande kontakt med mitt ex mamma.

Jag tror det går lite i perioder det där, alltså sommaren är slut hösten här, det börjar bli mörkare, många får en kortare dystrare period, höst deppiga kanske och sen vips vänder det bara igen.

Ibland försöker ju folk starta positiva trådar, glada kvinnor och män som lyckats få orgasm ihop, andra som hittat kärleken, en bar kk osv. Men andra människor är inte lika duktiga på att fånga upp det och göra en positiv rolig tråd ihop av det. Så dessa glada trådar blir oftast inte så långa, till skillnad från trådar där folk kan kasta allsköns skit på varandra. Dessutom är vi på nätet och folk verkar ha ännu lättare för att bara visa sin sämsta sida då överlag, liksom mata och föda den och odla den till någon form av fulländning. Skit trist men absolut mänskligt.

Jag tror alla har sina ryggsäckar och erfarenheter, det är få som passerar 30 utan att ha råkat ut för något tråkigt någon gång under livet, var man inte ödmjuk innan så brukar man lära sig det då och i samma veva även odla förmågan att försöka sätta sig in i andras känslor efter en upplevelse även om det dåliga man själv upplevt inte är samma så kan man sätta sig in i känslan av hur det känns när livet för tillfället är skit. Andra i sin tur är aldrig intresserade av att ha någon form av panoramaseende varken gällande sig själv, andra eller världen i övrigt, skygglappar på och så kör vi tunnel rakt fram utan att tveka.

Ja man reser sig, lappar ihop sig och slickar sina sår och går vidare. Hur man än gör så är det viktiga att man väljer att gå framåt och inte så kvar och trampa i den där jävla pölen i all evighet.

Jag kan se dig kasta in färdiga frysa bullar i ugnen, ja Bake up liksom i sann seven eleven anda!

Tror inte du hade behövt stänga av musiken. Musik kan agera som hmm ljudförvärngare ja eller nått sånt. Jag älskade när Mr tall dark and handsomes mamma hade sina dagar och spelade musik, när de andra barnen var hos sin pappa och det bara var sonen jag och mamman hemma. Ibland kom hennes särbo också. Han var för jävla rolig den gubben, de är ihop ännu, vilket också är jäkligt kul. Han kunde vråla genom huset OM NI VILL HA MAT IDAG SÅ ROPA JAAAAAAA högt så steker jag köttbullar till er också.... OCH vi vrålade JAaaaaaa i kör från vår del av huset Han hade egna barn, ett par söner, äldre än oss, gissar att han övat en del på det där innan haha

Skydd är ju alltid bra att gå igenom, men det är han väl gammal nog att ha koll på själv nu för tiden? Hemma hos oss var det jag som hade kondomskålen eller det var en burk och min mamma var den som gick och norpade där i Min lillebror var senare den som samlade på kondomer han också och så rart prackade på mig ett gäng när jag skulle ut och festa som vuxen och han var typ 13-14 och han tryckte lika många i min tjejkompis händer som i mina med orden ha en fantastisk kväll nu Hon blev lika generad varje gång och han hade lika roligt år det varje gång och jag med fast jag höll masken  Tror han hade som sport att få henne generad, jag såg aldrig någon kille som lyckades få henne generad annars, men min bror han lyckades med det jämt hehe.

Det fick aldrig någon chans att bli något. Han hann aldrig växa ikapp och bli vuxen. Min vän dog av en hjärntumör 22/10 2004 22 år gammal.  De hade nog passat bra ihop om hon bara lagt sin kaxighet på hyllan, samtidigt så funkade ju inte den kaxigheten som försvar mot min bror eftersom han aldrig brydde sig om den och alltid överrumplade henne med sina frågor eller svar på det hon själv haspat ur sig Vi pratade aldrig om det, alltså jag och hon och inte jag och min bror heller. Jag och denna tjej bodde ihop och delade på ett hus. det var en rolig tid på absolut många sätt och vis, jag hade inte velat vara utan den.

Det hade aldrig stört mig om någon av mina vänner ville ha min bror oavsett om det var för att knulla skiten ur honom eller för att leva lyckliga resten av livet ihop med honom. Min bror är så härdad man kan bli när det gäller kvinnor, yngst med tre systrar och uppväxt ihop med dem och sin mamma. Han var den där grabben med koll liksom.

Jag har fått höra ge fan i min bror och besvarat det med hell no. Vi är fortfarande vänner är ju visserligen vän med brodern också så. Det är ju inte riktigt så att jag tvingade ner hennes bror i min säng, snarare tvärtom om han som tvingade in sig själv i mitt liv och till slut landade i min säng och vi hade kul och inget mer än så. 

Jag är storasyster men jag har nästan aldrig lagt näsan i blöt i mina småsyskons liv, däremot har jag absolut förklarat att de är dumma i huvudet ibland Vilket de absolut varit och jag med. Som senast i förrgår fick en skrapa av både ena syrran och min mamma och fick ringa min bror och be om ursäkt för mina förhastade och absolut överilade ord och reaktion. Ingen big deal alltså. Jag har slagits för mina syskon och jag har hotat andra i försvar av mina syskon, det är en instinkt hos mig OCH jag får lust än idag att göra så, men jag gör det inte, för de är vuxna och de får vackert fitta till sina liv själva och sen reda ut dem, vill de ha hjälp så finns jag här, vill de gapa och gnälla så lyssnar jag, vill de ha råd så talar jag. De ber dock aldrig om min mening om de inte är beredda på att få ett rakt igenom ärligt svar på vad jag tycker och tänker. Detta vill de inte alltid ha och kan mycket väl starta samtalet med jag vill inte veta din ärliga åsikt utan just nu vill jag bara bli klappad medhårs och älskad. Det är okej, jag älskar dem alltid.

Jag tror den där reaktionen på just sina syskon och en vän till en själv kan vara svår, mycket beror nog på vilken rätt man anser sig ha som syskon att lägga sig i. Någonstans måste man lära sig att va fan mitt syskon är en fri människa med en fungerande hjärna och den måste få lov att begå sina egna misstag. Samma med barn.
Jag kan försöka linda in mitt barn i bomull och skydda henne från allt. Men i sista änden måste jag fråga mig själv om jag verkligen tror att det gynnar henne själv i det långa loppet och det tror jag inte. Jag kan guida, finnas här, ställa reglerna, lära ut moral, etik och samtidigt lära henne tänka själv och dra sina egna slutsatser. Jag kan rusta henne för vuxenlivet, för världen, men hon måste snubbla runt lite själv för att inse att de finns en poäng i allt det jag försöker lära henne. Hon måste på klanta till det, begå fel och misstag, bli älskad oavsett, förlåten och kramad. Bryta sig loss och ut, flyga och vara fri men veta att hon kan komma tillbaka och kraschlanda om så behövs och hon kommer kraschlanda. Hon kommer bita av navelsträngen och rusa ut i livet. Hata mig, förbanna mig, slå sig fri. När hon gjort det, ramlat, slagit sig, rest sig så kommer hon dra slutsatser av det, lärdom, vara vuxen och inse att om hon vill ha en vän så finns jag här oavsett vad fan hon ställer till med.

OCH jag kan lova att hon kommer ställa till med ett helt helvete innan hon blivit vuxen på riktigt Gör hon det inte så är det jag som kommer så som en fågelholk och undra vart det gick fel

Du skall avsluta helgen med att spela trummor? Kul =)

Jag har aldrig ätit isterband, är det verkligen gott? Har fått för mig att det är vidrigt och då är det ju såklart vidrigt liksom Hur smakar det? Dillstuvad potatis däremot MUMS det kan jag nog äa ihjäl mig på gärna till gravad lax

Förstår att det känns jobbig och att en diagnos till inte känns kul. Samtidigt så kan det ge svar och även om det nu blir en till så är det ju fortfarande något du redan är van vid bara att den delen hädanefter har ett namn. Du är ju fortfarande du hur fan du än vrider på det och vi andra gillar du oavsett om du är du plus en diagnos till.