Sex och dravel tråden, hämningslöst!

Javisst vilken väldans tur, verkligen, du är ju pälsig som en Yeti eller nått sånt.

Ja så är det ju. Är så oerhört glad för din skull 

Alltså jag hade säkert funkat som poly eller i en öppen relation, har aldrig testat så jag kan inte säga bu eller bä. Men skulle jag träffa någon som är poly och allt klaffar så skulle jag ju ta den delen då. Jag skulle ju inte rata mannen enbart för att han är poly så att säga. Finns ju inte heller något som säger att man måste olika saker osv. Finns folk i öppna relationer som ändå aldrig legat med någon annan, för de helt enkelt inte träffat någon de vill lilla med. Människor som egentligen är Ploy men lever i en monogam relation. Jag tror man löser saker längs vägen och väljer hur man själv vill prioritera det hela.

Som tex detta med en primär partner och sen sekundära / sekundär. Och andra har sina partners som samma lika rakt igenom och det fungerar för dem.

Mycket beror väl på vart man står i livet, hur man är osv. Vill man vara sambo så känns det ju logiskt att den personen är ens primära partner och andra sekundära. PÅ samma sätt som någon som bor själv och aldrig vill bo ihop med någon kanske har lättare för att se sina partners som lika samma och odla alla relationer lika mycket eller iaf jag finner det hela logiskt haha

Om man kan tänka för mycket på alldeles för mycket saker ungefär hela tiden, ja då lider jag av den åkomman Grovt!

Hahahhaha. Ponytail?

Ja men absolut, håller med dig. Däremot så har jag gränser för vad jag delar med vem och ser ingen som helst mening med att låta någon jag bara har en sexuell relation med få någon full insikt i mig. Det är nämligen det jag anser vara intimitet. Men jag bollar helt enkelt inte mina mål, fasor, drömma och önskningar med en kk. Ser det som helt meningslöst. Sånt kan jag bolla med mina vänner om jag känner att jag har ett problem, tänker galet eller annat. Det är ju just därför jag tror jag kan bolla med han som är gift, för jag vet att det inte kommer bli känslomässigt alls från något håll. Män som är singlar OCH detta är en fördom absolut. Verkar ha väldigt svårt att förstå att man kan vara själslig utan att för den delen vara kär eller känslomässigt intresserad av dem alls. Min fördom baserar jag på mina egna erfarenheter helt enkelt och inget annat. Men i vilket fall efter att man stött på x antal män som så fint säger vad du än gör bli inte kär i mig, nej då ingen risk svarar jag ( för det är helt ärligt ingen risk för det ) och sen börjar de bli knasiga och de uppför sig precis som att man vore känslomässig fast man inte är det eller de uppför sig själv genom att vilja ställa mer krav, högre krav, ensamrätt osv. Där tar det slut, för där bryter jag det hela. Sån skit vill jag helt enkelt inte ha eller tänker ta. Man säger inte åt mig att ge fan i känslor och sen uppför sig som en tok själv. Varje gång har det senare kommit fram att dessa män fått känslor för mig. Varför de sen börjar uppföra sig märkligt på det vis jag skrivit kan de nog bara svara på själva om de kan det. Men jag klarar inte av svartsjuka tendenser, ägandebehov av mig och i samma andetag ett krav på att det inga känslor skall finnas från min sida, att de inte vill bli jagade, få krav på sig själva osv. I min värld blir det dubbelmoral. Det är helt okej för mig att vara kk utan krav på mer än att man ses när man kan och vill och lyckas få ihop det. Jag jagar ingen och jag tänker inte messa ihjäl någon heller. Jag hör av mig när jag kan eller vill ses, kan inte den andra så kan den inte, så enkelt är det i min värld.

Det kanske är fel metod, man kanske skall jaga män och bekräfta dem på det viset eller nått, fan vet hur män funkar haha. Nej jag vet allt att ni män inte heller är likadana, alla är individer oavsett kön.

Jag blir ju sällan kär alls :-/ Hade gärna blivit det då jag tycker det är en absolut mysig känsla och underbart att känna sig förälskad. Det är inte ens viktigt att det besvaras, jag gillar känslan ändå och kan njuta av den iaf. Skulle jag tycka att det är svårt att umgås med någon som jag är förälskad i och som inte känner samma så hade jag inte umgåtts med personen. Ingen annan kan eller skall behöva ta ansvar för mina känslor.  Är jag knäpp här eller??

Mina murar är så höga och hårda och jag vet om det. Ibland stör det mig och ibland tycker jag det är absolut bra att de är det. Men jag tänker bara inte riva dom eller banka hål i dom ytan vettigt skäl eller mål. De har sin funktion och vikt för mig. I mitt störda huvud tänker jag att kan en man inte skrapa på den där ytan och dra någon slutsats eller analysera det så är det inte rätt man för mig. Jag kan inte dela mitt liv med någon som inte kan ställa mig mot väggen ibland eller ställa krav, kräva svar osv. Det går inte, för hur knäppt de än låter så ger de egenskaperna mig trygghet och trygghet bygger tillit för min del. Jag har slagits så hårt för att komma dit jag är idag med mig själv, för att bli den människa jag är, för att jobba på den jag vill vara, på att utvecklas och gå framåt, på att orka stå, slåss för mig själv istället för att lägga mig ner och självdö så har jag slagits för mig själv, min existens, min rätt till olika för andra helt normala saker.

Jag vet att många andra också krigat och att få människors liv är en dans på rosor, det är jag helt medveten om och det finns mängder med människor som har haft ett hårdare liv än mitt, det gör inte mina upplevelser mindre värda eller viktiga, på samma sätt som jag inte anser att andras är det heller.

Jag tycker om mig, i det stora hela så tycker jag om mig själv och tycker att jag har ett värde för mig själv och för andra. Någon enkel människa kommer jag väl aldrig bli, men jag är inte så jäkla komplicerad heller, jag ljuger inte för mig själv och inte för någon annan heller. Ställer man rätt fråga så får man absolut ett ärligt svar på den. Noter rätt fråga, fel frågor kan jag slingra mig ifrån till fan löser av mig

Det är nog fan inte bra för mig att känna mig krasslig, jag tänker för mycket. Blir för seriös och allvarlig hahaha. Jävla knäppo e jag. Måste fixa nått ätbart tror jag. 

hahahahha nå jag är idioten då som går i tofs. Förstår att jag måste byta stil om jag skall fånga en man. Så du store guru hjälp mig här lite va! 

Precis folk är olika även om de har samma livsstil eller delar bitar av den. Jag tänker mig att jag skulle vara som du om jag levde så, jag hade nog inte kunnat säga att en kärlek var viktigare än den andre, tror jag i vart fall.

Frida och Joanna känns rätt för min del då! Så jag väljer helt enkelt ett alternativ du inte ens nämnt

Och ibland som tex just nu önskar jag att jag var som folk är mest och hade ett fullt fungerande jävla filter!

*slår mig i skallen med handloven och förbannar mig själv lite*  ( hade jag vetat hur man gör den röda arga gubben så hade jag gjort en sån!!)

Ditt val ju, det kändes bara rätt i min skalle.

Förresten så älskar jag din sidfot!