Hmm, näe så har inte jag frucgsvensson. Alltså oftast är det ju en äggblåsa som "drar ifrån" medan de andra slutar växa, så det borde väl inte innebära något större problem. Däremot får du ju färre potentiella äggblåor om bara ena äggstocken svarar, antar jag. Men har du lyckats få en fin äggblåsa och sen kunnat ägglossa innan? I så fall tänker jag att det inte borde vara något större problem.
frucgsvensson: Nej det var jag som var otydlig. :) Jag menade alltså om du ägglossat MED Ovitrelle (kan inte hålla reda på allas bakgrundshistorier i den här tråden längre :S). För om du har det är det ju uppenbarligen inget problem?
Hmm. Fast med IVF tar du så himla höga doser (när jag gjorde IVF fick jag 125 IE Puregon, normalt sett tar jag mellan 25-75, utan IVF alltså). Jag undrar om inte det skulle kicka igång båda äggstockarna. Eller trodde läkaren att din ena äggstock inte får några äggblåsor alls? Jag vet inte, men om det skulle vara så och de från början vet att du bara har en fungerande äggstock kanske du får högre dos för att stimulera den "bra" äggstocken extra mycket? Bara en idé, vet inte alls om det funkar så. Men jag tror inte du ska vara så orolig. IVF is the shit. Vi blev ju gravida med sonen på första försöket så jag sätter å andra sidan IVF väldigt högt.
Jo, jag vet precis hur du menar! Gud vad man kan tänka och vrida och vända på all information man har!
Jag sitter just nu och "glädjer" mig över att brösten är ömma och känns "svullna". Tänker att ju mer graviditetssymptom jag får, desto mer sannolikt är det att det fortfarande är en graviditet på gång där inne (är så himla rädd för missfall så jag kan inte riktigt glädja mig ännu). Med första barnet hade jag dock aldrig några känningar i brösten under graviditeten, så det är som sagt verkligen inget måste för att man ska vara gravid (för er som letar symptom).
EnBoll: Tack! :)
Jag vet precis hur du känner dig! Det är så himla deppigt att gång på gång behöva bli besviken. Vet inte riktigt vad jag kan ge för råd eller tips, förutom att hålla ut och fortsätta försöka. Tre försök är ju trots inte jättemycket, även om det känns som det. De säger att man har ungefär samma chans när man tar ägglossningsspruta, som en "normalfertil" kvinna har varje månad. Och för en normalfertil kvinna är det normalt att det tar uppemot ett år, dvs. 10-12 ägglossningar, innan man lyckas. Ska man se till procentchansen tror jag att det vi gör ger ungefär 20% chans per gång, men det verkar vara lite olika siffror från olika håll. Enligt den siffran skulle man bli gravid på 1 av 5 försök. Så även om tre känns mycket, tror jag det är helt normalt att det inte "tar" direkt.
Och välkommen tillbaka. <3
JenMark, ta kontakt med kliniken och be att få ett VUL! För mig hände ju samma sak i juni och det var väldigt konstigt och förvirrande. Jag förklarar kort igen, om du inte läst om det ovan. Jag fick alltså ägglossningsspruta, väntade till 14 dagar efter förmodad ÄL, testade. Negativt. Fortsatte vänta i närmare två veckor tror jag, men ingen mens och inga positiva test heller. Tillslut ringde jag och fick komma in för VUL. Det visade sig att den stora äggblåsan som jag haft innan Ovitrellesprutan HADE släppt som den skulle, så jag hade haft ägglossning. Men när den släppt, då hade någon eller några av de mindre äggblåsorna på äggstocken fått för sig att börja växa och bilda hormon. Detta hormonet hindrade mensen från att komma, trots att det ägg som lossade inte hade blivit befruktat. Claes på Sophiahemmet som jag träffade den gången sa att det inte var särskilt vanligt, men att det kan hända.
Men det är ju ändå bra nyheter, frucgsvensson! Förstår att det måste varit lite pinsamt, så tänkte jag också första gångerna. Nu är jag van och kan fläka upp mig för vem som helst i läkarkläder. xD Håller tummarna för att det snart blir ägglossning och bebisverkstad! :)
Nu är det exakt en vecka till mitt ultraljud. Försöker att inte hoppas för mycket innan jag varit där och fått se ett hjärtslag, men gud vad svårt det är. Någonstans har man redan ställt in sig på att man ska få en till. Har inte laddat ner några gravidappar eller nånting. Det gjorde jag direkt med förra graviditeten och det var så jobbigt att behöva ta bort dem efter missfallet.
Kan bara hålla med - Claes är min favorit också! Önskar att han skulle göra mitt UL på tisdag, men tydligen är det ens ansvarsläkare som måste göra det och för mig är det Lena. Jag visste inte ens att man hade en speciell ansvarsläkare! Jag har ju träffat typ alla, olika varje gång liksom.
Vad skumt det där med ansvarsläkare och vem man gör ultraljud hos... När jag ringde och berättade att jag var gravid så sa hon (Katarina tror jag det var) att vi skulle boka tid för ultraljud, och hon kollade vem som var min läkare och så sa hon "ja, jag kan få in dig den 18:e december, hon är väldigt uppbokad ser jag". Det var jag inte alls nöjd med för det kändes oändligt långt bort. Då hittade hon en tid den 2:a istället. Det jag oroar mig för nu är att det ska vara så pass tidigt att man inte kan se några hjärtslag. Kommer vara i vecka 6+2 och det verkar vara väldigt olika hur tidigt man ser hjärtslag. Ibland i vecka sex och ibland först i vecka nio. Om vi inte ser nåt kommer jag ju bli ännu mer rädd för att det är ett missfall på gång. Men det är ju bara att vänta och se. Kan inte göra nåt.
Håller tummarna för er som närmar sig BIM, och alla andra med förstås. :) Skulle vara så härligt om vi fick plussa allihop nu på kort tid!