Ja, Claes är bra! :) Och jag håller med, det är skönt att få ventilera. Fast för mig går det lite i vågor. Ibland känner jag snarare att jag blir mer besatt och tokig av att ständigt sitta och läsa på forum och jämföra med andras erfarenheter osv. så jag har behövt ta pauser från FamiljeLiv ibland. Men håller jag mig till några få trådar går det bättre, så jag ska försöka göra det nu i sommar. :)
attlangta01: För mig är det ganska blandat, vissa bekanta har blivit gravida helt normalt och andra har behövt hjälp, så det är en rätt bra mix antar jag. :P Min pappa och hans fru gick på Sophiahemmet och gjorde hormonstimuleringar för att få sitt första barn. Hon är 4 år nu. :) De gick där igen för andra barnet, men blev gravida i december när kliniken var stängd (efter flera månader hormonbehandlingar under hösten)! Och den lillan är 1,5 år nu (exakt sex månader äldre än min knodd). Min pappas fru tyckte också bäst om Claes, berättade hon igår. :D
Tesen83: Jag hoppas verkligen att du får ditt plus! Låter ju som att det kan vara så i alla fall, om du fått lite slag. Hoppas bara inte det är Ovitrellehormonerna som spökar. Men vänta, stänger inte din klinik under sommaren? Lyx! Jag skulle lägga om ALLA planer om det betydde att jag kunde köra på med stimuleringarna direkt. Inte för att jag har några planer... Men OM jag hade. :P
Åh, hopas att ni blir gravida naturligt!
Jag kör inte några ÄL-test eftersom de tydligen kan visa falskt om man har PCO. Däremot tempar jag, i hopp om att få ÄL naturligt, och försöker ha sex regelbundet. Sambon har dock varit dunderförkyld de senaste veckorna så det har gått sådär halvbra. :p
Åh, Tesen83, hoppas hoppas! Jag hade inte vågat lita helt på det men de säger väl att Ovitrellesprutan kan visa falskt negativt i tio dagar, så det BORDE ju inte vara den som spökar! Förstår att du inte vågar hoppas, men jag tror nog att du har ett litet knytt i magen... :)
Åh vad jobbigt, Tesen83! Inte kul med "dubbla budskap". :( Jag håller tummarna för att det bara är nidblödning. Det är väl lite för tidigt för mens?
attlangta01: Jo, det är faktiskt skönt att ha någon att prata med som förstår hur det känns. Men som du säger, "mirakel" KAN faktiskt ske! Nu minns jag inte om jag kanske redan berättat det här men i så fall får ni ha överseende. :P Min pappa och hans fru gjorde hormonbehandlingar på Sophiahemmet och blev gravid min första dottern (4 år gammal nu). Sen när de ville ha ett till barn satte de igång. De gjorde hormonbehandlingar hela hösten utan resultat. Sen var det ju stängt i december så då blev det inga hormoner. DÅ blev hon gravid. Den lilla pluttan är 1,5 år nu. :)
Jag har i alla fall ställt in mig på att det ska bli knott i magen i år. Det taggar mig och får mig att orka med att träna varje dag och försöka äta nyttigt för det mesta osv. "Det här ökar chanserna för att bli gravid/bebis ska må bra i magen." Tänker jag hela tiden och för mig hjälper det att hålla humöret uppe. Hoppet är det sista som lämnar en, som sagt! :)
Här är det för övrigt fortfarande ingen mens. Försöker med tempmetoden nu men temperaturen hoppar upp och ner från dag till dag så det verkar lite svårt att se något, även om jag mot förmodan SKULLE få ÄL spontant.
Åh, nu är jag nojjig. Mina flytningar har blivit mer och mer genomskinliga de senaste dagarna. Nu ligger jag här i sängen och det typ hugger och molar omvartannat på vänster sida. Det känns typ som mensvärk, fast bara på ena sidan, vilket jag inte är van vid. Om det bara hade varit på andra sidan så hade jag verkligen börjat hoppas på ÄL, men äggblåsan som Claes såg på ultraljudet var ju på höger sida... :( So confusing! Det är för övrigt åtta dagar sedan UL:et, och då var äggblåsan 10 mm. Så OM det kanske fanns någon på vänster sida också i ungefär samma storlek så SKULLE det ju kunna vara ägglossning nu...
Jisses vad överdrivet analyserande man blir av sånt här!
Ja nu är det nog försent i så fall. Har inga ÄL-tester heller. Men jag hade inte fått någon höjning på tempen idag så jag inbillade mig nog bara... Men lite spännande är det ändå. :)
attlangta01: Jag känner precis som du! Det är så påsfrestande, och stressande, att inte kunna göra något åt det. Att allt ligger i slumpens (och läkarnas) händer. Själv bara är man. Går och hoppas och önskar och längtar men ändå blir man besviken gång på gång. Medan "alla" omkring en blir på smällen bara av att titta på ett par kalsonger. :P Flera av de mammor jag umgås med försökte i 1-2 månader innan de blev gravida. Hur är det möjligt?! Nu när man vet hur svårt det faktiskt är att bli gravid (och hur dåliga oddsen är ÄVEN för de utan fertilitetsproblem) funderar man över hur nån över huvud taget kan bli gravid. Jag menar ÄVEN om man prickar in rätt dag(ar) så är det vad jag förstår knappt 20% att det lyckas, och 20% av de som gör det, får missfall. Jag kan verkligen inte förstå hur alla tycks bli gravida utan att knappt ha försökt. Varför ska det vara så himla svårt för oss? Orättvist är verkligen rätt ord för den här situationen men befinner sig i nu.
Ingen har frågat mig om vi vill ha fler barn snart, men å andra sidan vet ju alla som jag känner att vi fick kämpa några år och gå igenom IVF för att bli gravida med vårt första barn. Så då finns kanske en större känslighet för ämnet, jag vet inte? Hur var det med din son, attlangta01, blev du gravid spontant eller med fertilitetshjälp?
Det verkar banne mig helt jäkla omöjligt att "sexa på" just nu! Min sambo är hur trött som helst, hela tiden. :( Så frustrerande, när man går och hoppas på ägglossning!