Vattenliljan: jag hoppas verkligen att det är så. Men hur som helst så känns det ju lite som att vi har sumpat chanserna betydligt, men det kan ju även vara det som kan hjälpa också. Att man inte känner den här stressen liksom inför planerat sex och det.
Åh! Vad jobbigt med gallproblem. Har inte haft det själv men jag kan tänka mig att det är jobbigt!! Vad gör man åt det då, under en graviditet?
Lycka till på UL! :)
EnBoll: så har jag haft nästan alla gånger då jag sprutat med menopur. Frågade läkaren vad det kan vara och han sa att äggstockarna förbereder sig för att börja "jobba". :)
Är på dag 26 idag. Tog ovitrelle på dag 18. Känner NADA. Har inte ens ont i brösten och det brukar jag få dagen efter ovitrelle. Blev en väldigt konstig omgång denna månad med VUL, sex och allt därtill. Förväntar mig definitivt mensen denna gång. Inte ett gnutta hopp!
14 dagar efter ägglossnibg
Attlangta01: varför är den här gången "viktigare" än andra? Är det ett sista försök eller hur menar du? Hoppas att du törs testa dig, att du får ett positivt test.
Enligt min kalender är jag på BIM idag. Ingen mens. Men, jag tror att äl skett senare så jag antar att mensen kommer i helgen eller senast måndag. Tänkte INTE testa. Jag väntar in mensen istället.
Annaw85: för mig så hittade vi rätt på en gång. Men andra gången vi körde fick jag höja dosen lite grann och då hände det mycket på bara några dagar. Ibland kan kroppen vara segstartad
Det behöver inte se ut som ett pärlband heller. Jag har inte så. Jag har bara en massa små ägg överallt i stockarna, inga som satt sig som ett pärlband.
Vi har också bestämt oss för att gå vidare med IVF. Pratade med kliniken innan jul och vi skulle fundera över jul. Har mailat och bett dem skicka remissen. De kunde gå rätt fort tydligen för oss att få börja då vi provat ett gäng med pergotime och hormonsprutor (4 st). Jag svarar bra och har fått äl på alla kurer men det har inte tagit sig. Så vi går vidare nu. Lycka till allihopa. Kommer leta mig vidare till en IVFgrupp när det börjar närma sig.
Vi får också landstingsförsök, tre stycken. Vi får via en provat klinik som har avtal med landstinget. Kommer dock behöva åka till Falun (bor i sundsvall) för att göra ivf.
Jenmark: ja! Det gör jag! Jasså, vad kul! Var bor ni? Vi bor i sundsvall.
Decibel84- du har inte funderat över att kanske ta tag i vikten då så att du får göra en ivf? Det känns som att det är det alternativet som finns? Det, eller hormonbehandlingar med sprutor eller pergotime kanske? Prata med din läkare om det. Det är ju dom som vet bäst.
okej, förlåt om jag förolämpade dig på något vis. Det var inte min mening.
Har du mycket kvar att gå ner innan du kan vara lämpad för en ivf? Jag brukar sällan tycka att man ska jämföra sig med andra människor. Jag har PCOS likt många andra, men vi har ju alla olika symtom och reagerar olika på mediciner och resultat. Kan du inte gå och få en second opinion hos en annan läkare? Hur det är så borde ni få en chans till att prova NÅNTING tycker jag. Och om läkaren du träffade anser med hjälp av provsvar osv att det faktiskt inte finns någon chans, så borde h*n ju säga det på ett schysst sätt. Men det verkar ju ändå som att en IVF verkar lämpligast? Jag vet inte din bakgrund alls och hur gammal du är osv, men KAN det inte finnas en möjlighet i framtiden att du kan komma ner till ett bra BMI så en ivf är möjlig?
Nä, det är klart. Jag tycker ändå som att det låter som att det är vikten som ställer till det. Du hade ägglossning? Å din partner har bra spermier? Mediciner för att få mer ägg finns nog inte heller eftersom vi föds med ett visst antal och sen tappar man ju vanligtvis ägg varje månad. Sen är det ju viktigt att man orkar bära barnet osv OCKSÅ. Det är ju inte bara att bli gravid och sen löser sig resten. Det finns ju massor med risker oavsett om man är överviktig eller ej, men kanske än mer som överviktig. Hoppas att du hittar nått alternativ för er. Råder er att få en second opinion iallafall.
O ja! Mååånga gånger! Jag hamnar i detta ofta, det djupa mörka hålet. Många gånger räddar jobbet upp det för då får man lite annat att tänka på. Sen har jag ljugit så mycket för de nära runt omkring (vi vill inte berätta för någon om vårat problem) att jag nästan börjat trott på mig själv... Typ som "nä, vi vill inte ha barn än. Det blir kanske inga heller" osv.
Men vi ska börja med ivf nu snart. Läskigt!
Det är just därför jag/vi inte vill berätta något om den här situationen, fastän min mamma å pappa inte hade det lätt att få oss heller. Dock så va mamma gravid när de skulle påbörja utredningen.
Vi ska skicka en remiss med blodprover ner till kliniken i Härnösand. De testar för HIV/syfilis osv.. Sen skickas provsvaren och hela utredningen ner till Falun där vi kommer att göra IVF. Det kunde ta 1-3 månader innan vi bli kallad för samtal och start. Vi kommer att gå på alla kontroller och så på vår klinik vi går till nu. Det enda vi gör i Falun är äggplock och insättning.
Attlangta01: mja. Jag känner att jag inte vill blotta mig så mycket. Jag vill att det ska bli en överraskning till mina föräldrar när (OM!) det nu blir nått barn. Vet inte, men jag vill samtidigt att folk ska gå och tycka synd om mig och fråga en massa saker. Hittills har det fungerat bra att hålla det för oss själva, nog för att man då och då bryter ihop, men det tror jag att jag skulle göra även om jag kunde lätta hjärtat liksom. Jo, det blir ju långt för oss också, fast längre för er förstås. Jag vet inte när vi börjar. Vi har fått hem remiss till VC här för att lämna blodprover. Sen skickas svaren med i remissen till Falun. Så 1-3 månader efter att remissen är skickad blir det ju.