Någon som testat positivt på Ureaplasma? Penicillin hur länge, o hjälpte det?

Sådär...

Ni anar inte hur glad jag är över att ha hittat en tråd om ureaplasma. För tre år sen förlorade jag mina tvillingar i vecka 22. Enda eventuella förklaringen kan vara ett positivt test på ureaplasma parvum. Blev gravid 4 månader senare. Blev akut inlagd i vecka 22+3 då jag höll på att föda igen. Även denna gång testade jag positivt på ureaplasma parvum. Fick antibiotika och en mängd andra mediciner och var sängliggande. Till slut kom sonen i vecka 38+0. 

Nu är jag gravid för tredje gången och är faktiskt på BF idag. Inga positiva tester på ureaplasman den här gången. 

Jag hoppas bara att det går bra för er och att ni får all hjälp ni kan få med ordentliga urinodlingar. Som sagt, ureaplasman är lömsk och märks inte på vanliga urinstickor utan måste odlas speciellt. 

Vet ni vad skilladen är mellan ureaplasma parvum och så fanns det en till sort som jag inte minns nu, jag testade positivt för den ena sorten men inte den andra. Hur har det sett ut för er?

Det enda Serum skrev till mig var positivt test på "Ureaplasma species". Dvs ingen info om vilken sort. Enligt Penny kollar de inte heller mängden bakterier, då det är irrelevant. Små mängder kan enl info göra lika stor skada som stora. Man behöver inte heller återtestas efter avslutad kur, då hon skrev att bakterien är ytterst svårutrotad.. så det känns lite moment 22, särskilt som vi nog har gått runt med den länge. Hur vet man om / när man är "safe" för ett nytt IVF?

Min största skräck är att bakterien ställt till med stor skada på livmoderslemhinna, ärrvbildning som förhindrar implantation o sån skit. Då är hysteroskopi på Serum enda lösningen. Men efter idogt googlande har jag inte sett några belägg för detta vad gäller just ureaplasma, och Penny sa inget om det heller.

Det tycks mer som Clamydia (testade minus på den) kan ge ärrbildning och äggstocksproblem - men vad vet man egentligen.. lömska små kryp.

Beklagar din förlust av tvillingarna, måste varit fruktansvärt!!  Tyvärr är det inte ovanligt med ureaplasma och missfall, när man googlar runt. Vilken tur att du fick antibiotika med sonen! Och skönt att bakterien tycks vara borta.

Jag har skickat mensblod till Serum, då de anser den metoden är säkrast för att upptäcka bakterien.

Kgv; jag tror inte det att förställa sig vilken otrolig smärta du genomgått att mista era barn mitt i graviditeten. Det gör mig oxå arg och ledsen att man inte undersöker denna så vanliga bakterie mycket oftare och så fort det är missfall med i bilden.

Vad jag förstått så är det säkrare att testa med den vävnad som finns i livmoder, blodet blir då det enklaste. Urinprov är inte tillräckligt tillförlitligt. Ej heller en "svamp" prov i slidan.

Det som går att läsa är att de flesta utländska fertilitetskliniker behandlar med antibiotika förebyggande och en bit in efter transfer p g à dessa bakterier.

Så fort vi tycker vårt mensblod är skumt- ska vi ta kontakt med någon läk för att få medicin- för risken är stor att det handlar om bakterier.

Jag måste också ha haft bakterien i flera år men har ändå lycktas bli gravid vid varje försök, så inplantation kan kanske ske ändå. Hur ser man om man har fått ärrbildning osv, kan man få det av bakterien? Alla läkare brukar säga att det ser ovanligt fint ut där inne. Men de kanske inte kollar så noga. Jag förstod inte riktigt det där du skrev, menar du att efter avslutad kur så behöver man inte testa igen pga av bakterieren är ytterst svårutrotad? Det låter ju som om att bakterien inte går att utrota och varför tar man i sådana fall antibiotika? En annan gyn som jag har här i sverige sa han aldrig testar detta då det ändå är så svårt att bli av med och man får oftast tillbaka det..

Jag är osäker på om ureaplasma kan ge ärrbildning, men det kan enl info ge inflammation i livmoderslemhinna, som förhindrar implantation. Och även i värsta fall ta död på embryor / foster.  

Jag har suttit massor och googlat på detta nu, och vad jag hittills fått fram är att sk Aqua scan eller sonohysterography (tror det är samma sak) är den säkraste metoden för att kolla livmoderstatus. Om undersökningen visar bla brist på elasticitet i slemhinnan, är hysteroskopi nästa steg.

Serum i Aten verkar kunna detta bäst när man läser runt. Vissa på Serum har haft tjocka lager med ärrvävnad, som enligt Penny helt omöjliggjort implantation. En del har genomgått hysteroskopi i sina hemländer, där detta helt missats!

Somliga patienter har gjort flera misslyckade IVF med fina embryor innan, fått höra att slemhinnan är tjock o fin. Men då KAN det i värsta fall vara ärrvävnaden som är "tjock och fin" - men embryor behöver blod och frisk vävnad för att implantera, och ärrvävnad lägger sig som ett lager ovanpå, och i värsta fall helt förhindrar vidhäftningen.

Penny har föreslagit mig en aqua scan för att kolla livmoderstatus. Det behövs inte hysteroskopi om allt ser bra ut på den, enl henne. Men hon rekommenderar det ändå pga implanteringssnittet de gör samtidigt - ökar chansen till implantation. Väger för och emot nu!

Jag blev också minst sagt förvånad när Penny skrev så, men som jag förstår det så dödar antibiotikan bakterien effektivt, men det kan finnas enstaka kvar ändå... och vissa behöver isf ta antibiotika i månader eller t o m år. Då är frågan om det är så nyttigt?

Ju längre man gått med bakterien, desto svårare att få bort den helt har jag läst. Vissa lyckas få negativt på tester efter en kur, för att testa positivt igen några månader senare.

Fattar inte heller riktigt. Ska maila Penny för ett förtydligande. Man ska också komma ihåg att läkares åsikter om ureaplasma går isär.

Återkom gärna når du har fått ett svar :)

Ska maila i morgon, vet att hon jobbar dygnet runt i princip, svarar på alla mejl även på helgerna.