Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Jo, jag inser ju själv att det bästa är att ignorera och försöka sova mellan SD. Om det är 10 min mellan och man är avslappnad och trött, så hinner man faktiskt slumra till igen. kollar absolut inte på klockan eller försöker gå igång med en massa tankar.

Det där med käkarna är jättebra/viktigt och jag tänker på det hela tiden. Dessutom brukar jag tänka att mitt underliv/bäcken är lika stort som omkretsen på en 10-litershink. Alltså släppa ner, slappna av, göra plats o.s.v. Jag vill ju att kroppen skall vidga/mjuka upp sig.

Åhhh. Moolie! Stackare!

Har haft det precis som du och jag önskar att jag orkade ge dig ett långt svar, men det får bli senare...

Sammanfattat blev jag bra på medicin, samtal och sjukskrivning. Inte minst medicinen gjorde stor skillnad för mig och det var med STOR tveksamhet som jag gick med på det... Såhär i efterhand var det nog tur.

Tack för peppningen!

Till er andra kan jag bara säga att jag önskar att jag kunde bemöta var och en av er. Det händer mycket nu i tråden i alla olika stadier vi är i, men idag är en tröttdag.

I morse kom det lite färskt blod ihop med slem, så nog verkar det gå åt rätt håll alla fall. Säkert därför jag är så trött och inåtvänd med. Skall passa på att ta vara på detta tillstånd och vila mig.

Ringde förlossningen för att rapportera och BM där sa något i stil med att vi ses antingen snart eller om några dagar Låter bra tycker jag.

Skönt med egen hejarklack!

Började faktiskt få lite ont för ett par timmar sedan, men ännu är det ingen ko på isen så att säga. Det är 2 min ihållande grejor med 10 min mellanrum och det lättar när jag rör mig, så än är vi inte inne i de riktiga värkarna.

Lite skönt på sätt och vis så man hinner vänja sig på något sätt. Känns som att kroppen och skallen har en chans att hänga med. Nu har bebis hicka

Tycker dock det är svårt att känna några förändrade fosterrörelser. Alltså jag menar om hen rör sig som vanligt. När magen är stenhård så ofta och man har ont har man ju fullt upp med det. Dessutom vet man ju inte om man har ont för att det trycker på för nr 2 heller... Så jag brukar ta mig till toan lite då och då och lätta på alla tryck som tillåts lätta på liksom.

Sambon börjar yra här om att gå och sova (att jag skall), men just nu är jag inte trött, så det får räcka med vila. Dessutom tänkte jag äta innan, men vid 20:00 brukar jag vara trött, så då skall jag passa på.

Hej!

Vi har fått en son! Kom vid 20-tiden i måndags kväll. Satte igång vid 22:30 i söndags kväll och vid tvåtiden var det tre minuter mellan. Kom in 5:30. Sen gick det bra ett tag på slutet blev det segt. Stod i 10 cm så länge att vi fick kasta in handuken, så nu känns det som att ha skitit ut ett bowlingklot OCH en bukoperation. Skriver mer sen

Hej alla!

Har inte läst bakåt i tråden och missat massor förstås! Hoppas på positiva saker som jag missat såklart! Fler som fött kanske?

Äntligen en stund över. Om en kvart ca blir William fyra dygn och jag är fast i amningsträsket... Mina bröst har gett bra med mjölk hela tiden med tanke på vilken dag jag varit på (enligt BB), men nu i kväll gick beställningen på storproduktion över till dem uppenbarligen, för fasen vad det spränger i dem nu.

Trots "lyckad" amning, ger brösten inte tillräckligt ännu för att göra William nöjd, så de senaste två nätterna har vi varit tvungna att ge tillägg. Han blir totalt tokig av att inte få den mat han behöver, så det blir bara en ond cirkel. Barnläkaren som tittat på honom (för vi trodde det var fel på honom helt seriöst. Han fick spasmer, ryckningar o.s.v.) sa att ju större barnen är när de föds, desto större behov har de. Så snart vänder det och till dess får det bli lite Hipp ersättning. Typ 50 ml per natt uppdelat i smådoser. Calma nappflaska ratar han också när han får sina hungerattacker eftersom det är samma teknik som amning, så det är koppning eller vanlig flaska som gäller. Fort måste det gå enligt honom Dagtid går det bättre. Då har han mer tålamod och vi kan amma hela dagarna utan problem. Så då kör jag stenhårt för att brösten skall ställa in sig. Kräkningar finns inte i vår värld ännu

Naturligtvis är vår son helt underbar! Finast av alla på BB såklart

Lägger in en bild när jag har möjlighet.

Och så kör vi med napp då och då. Gud förbjude!

Nappen är sambons instrument för att slippa högljutt skrik när jag behöver en toapaus t.ex. Så gör den även att han håller sig så pass lugn att han kan ta bröstet när jag kommer tillbaka...

Hej tjejer!

He, he. Får skylla på amningshormoner när jag glömde det viktigaste. Vikten!

Det visade sig att det viktskattning som läkaren gjorde (gjorde ju fyra stycken. En av läkare och tre av BM) endast slog fel på 35 gram! 0,8% blir väl det?! Han var den som gjorde den lägsta uppskattningen på 4 100 g och han vägde 4 135 g. Min magkänsla sa väl hela tiden att den där inne skulle väga max 4 400 g och inte de där 4 800 g som det uppskattades av BM.

Hursomhelst så gjorde fosterläget (vidöppet, man brukar skojsamt kalla barnen stjärnkikare, då de har ansiktet uppåt i stället för nacken och det kräver lite rymligare bäcken) tillsammans med vikten (vilken var helt normal) och förmodligen lite mindre mått i mitt bäcken att han inte kom ut. Därför blev det akutsnitt efter 14 timmar. Läkaren sa att min förlossning förmodligen hade gått perfekt med rätt bjudning och ett mindre barn, då min kropp öppnade sig jättefint och jag inte behövde värkstimulerande trots EDA och det känns lite som en "seger".

Det är klart att man är väldigt mörbultad både vaginalt och i buken. Men jag har inga bristningar, så de vaginala "problemen" försvann snabbt. Tog nog bara tre-fyra dagar så hade kroppen återhämtat sig där.

Vad gäller buken så trodde jag det skulle vara värre än vad det är faktiskt. Hade hört värsta skräckhistorierna hur man mår efter snitt. Men tilläggas kan ju att jag var i bra form innan och är ganska vig, så det underlättar. Hosta, nya , skratta, snyta sig är det som är värst Nr2 fungerar jättebra om man ser till att magen är välsmord och trycker en handduk eller något mot magen när man tar i.

Jag har nog snarare gjort för mycket med min bukmuskulatur och jag hoppas att det inte straffar sig. Men hur lätt är det när man skall amma, resa sig med bebis o.s.v. För att klara någonting är det nog lätt att man gör lite för mycket. Gå är också problematiskt. Man får gå sakta och så korta sträckor som möjligt. Knipövningar sägs vara bra för att återhämta sig snabbare, men de har jag liksom glömt bort

Vi är faktiskt hemma! William har hela tiden mått utmärkt, så de ville bara kolla att jag kunde gå på toa själv och kunna amma, så fick vi åka hem. Kan säga att det var jätteskönt! Jag grät i bilen på vägen hem. Så glad var jag att få åka därifrån.

Jag var 10 cm öppen och han nådde aldrig bäckenbotten så att jag kunde börja krysta. De satte in värkstimulerande och vi försökte 3-4 timmar till. När jag åkte in till snittet trodde jag att man aldrig kunde vara så slut. När jag åkte ut därifrån insåg jag att det kunde man visst... Mitt snitt gick jättebra, men jag tålde inte spinalbedövningen och besparar er detaljerna. Men idag mår jag bra om vi säger så.

Man är ju rolig som förälder

Först oroar man sig för att ungen får för lite mat och är helt rabiat. När man sen i ren desperation tillslut efter en helkvälls amning häller i honom lite ersättning och han fortfarande inte är nöjd, häller i så mycket han vill ha på vinst och förlust, så att han blir jättenöjd och somnar som en stock och sover SJU timmar i sträck, jaha, då är inte det heller bra. För så bra får man ju inte sova...

Varför kan man inte ta denna underbara natt och bara konstatera. Ja tack! Det var mycket välbehövligt för min kropp att få vila och läka. Nej, nu skall man oroa sig för att det blev för mycket sömn för lite herren som är helt nöjd nu igen efter en rejäl morgonamning.

Igår var det vägning och han har vänt och gått upp 100 g, så vad sjutton bryr jag mig för? Det här med ersättning/amning måste vara en av de grejor som ger föräldrar mest dåligt samvete på något sätt. Jag blir så trött på mig själv att jag rycks med av allt tyckande och får dåligt samvete. Vi har ju hittat ett sätt som för tillfället funkar i vår lilla familj och William mår ju bra!