Pluttemor skrev 2014-05-08 11:58:51 följande:
Sen har jag fått reda på att jag från och med vecka 20 måste ta 100mg järn varannan dag
mina järndepåer e med andra ord inte bra. Och jag måste fortsätta fram till födseln. Jag blir bara så himla dålig i magen och blir så gott som förstoppad
någon mer som äter eller kommer behöva äta järn?
Det gör jag redan också, Niferex, och nej, det är inte kul men men! Försök också äta lite rött kött, linser, spenat osv, finns mycket järn i det. Och paltbröd fick jag som tips av läkaren också!
johjen skrev 2014-05-08 13:10:19 följande:
Tjihoo det blir med största sannolikhet en kille!! Allt såg bra ut på RUL! Jag börjar äntligen fatta att jag äntligen ska bli mamma, om allt går bra.. Lägger in bild lite senare.
Kram
Stort grattis!!
Redan47 skrev 2014-05-08 12:46:00 följande:
Lelle: hur barn reagerar beror på hur föräldraskapet utövas. Är du trygg med ditt val så kommer barnet känna sig trygg med sin tillkomst.
Sen finns det ju ixå det tabu att vi inte pratar om sex som njutning och sex som fortplantning. Så frågan hur kom du till? Är väl inte den vi tar på 3-fikat. Det är inte många som berättar ens om ivf... Jag tror det tolkas som en personligt nederlag att ej fixa fortplantning, mycket skuld ich skam. Lika med det...tystnaden skaver mer än om vi är öppna. De som dömer...kan vi välja bort från nära och givande relationer .
Vi lever i en global värld, där äggdonation har funnits längre än i Sverige och varje dag skapas det nya barn med ivf/ÄD i Europa. Som är längre fram i utvecklingen. Det jag säger är, att vår öppenhet kommer öppna fler dörrar för andra som ej vågar ännu gå emot strömmen. Där samhällets norm för när ich hur vi ska få fortplanta oss förgiftar vår fria vilja. Jag tror inte det är okey, eller rumsrent att svensk myndighet uppmanar gynläkare att ej undersöka ej heller skriva ut medicin till ÄD patienter 38+. Undrar vad EU säger om det??? Så vi kan stolt säga att detta var så viktigt för oss - att sätta dig till världen - att vi gått mot svenska överförmyndarfasonser!
Våra barn kommer genom FB , Google, youtube och många fler siter som kommer att utvecklas att finna gemenskap globalt. Precis som det finns föreningar för tvillingar...
Tänker i precis samma banor som du. För mig hardetvarit viktigt attvara öppen om hela processen, den blev naturligt i och med att min sterilitet tros vara en följd av min cellegiftsbehandling.
Jag har bara blivit bemöttmed respekt och beundran för att jagvågade berätta. Det finns ingen skam i att behöva hjälp för att skaffa barn. Det är helt enkelt otur, och ingenting som vi ska behöva känna skuld inför.
Om vår behandling i Spanien hade fungerat hadevi också berättat för barnet, för att det är oerhört viktigt för oss.
Precis som Vsg skriver också, så finns det här ingen trauma i att någon har blivit lämnad som i adoptions fall. Tvärtom är det en människa med mycket empati som harvelat hjälpa till ett annat par på vägen. Vi är de biologiska mammorna, bara inte de genetiska. Vi har burit vårt barn, och det är en viktig del i det hela.
Under resans gång har många öppnat sig förmig och berättatatt deras barn kom via IVF eller om en lång kamp innan testen visade +. Men det hade förmodligen inte kommit fram om jag inte hade varit så öppen om vår situation.
Det är idag så mycket vanligare än man tror, och våra barn kommer att träffa andra i samma sist omde behöver hjälp för att hantera situationen.
(
.
)