Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Jag är genomförkyld och tycker olidligt synd om mig själv.. Saknar min kärlek, men vi bor ju på olika platser i Sverige just nu, så det är bara ligga här alldeles ensam å härda ut. Önskar att någon kunde köpa glass åt mig å göra Tea. Buhuhu...

Ryggskott igen

Det här med hjärtaktivitet kanske inte är helt ovillkorat att risken för missfall skulle minska drastiskt. Det kanske är så att det måste vara i v 8 eller senare som vul görs, att man ska höra hjärtljuden (läste det i en artikel, vet inte hur ordagrannt man ska tolka det, på mitt vul lyssnade de aldrig på hjärtljuden) och hjärtslagen kanske ska ha en viss frekvens... Har börjat nojja igen för jag tycker kroppen ger mig fel (eller för lite) signaler. Det som hängt i hela tiden är att brösten varit ömma och att jag varit väldigt kvällstrött men det känns som om det blivit bättre det senaste dygnet, och känner mig ganska ogravid som vanligt. Har googlat på för litet embryo och det känns som minst 50 procent av liknande fall har slutat med missfall. Vet inte om jag orkar med det en gång till! Varför kan det aldrig bara få lyckas?? Varför ska det vara så vansinnigt svårt för vissa att få ett endaste barn?

Ställer min fråga här också. Hur många försök tog det innan ni blev gravida? Var de andra försöken i Sverige? Varför fungerade inte de andra försöken osv osv. / en nyfiken som står i kön men inte vill hoppas för mycket.

Villsågärna: om värken inte släpper idag eller senare till kvällen så måste jag söka! Kan inte hålla så med ryggen frågan e hur mycket en kiropraktor kan göra?

Tack Lillebrorsfaster, Villsågärna och Thesse för era svar och ert stöd. Så skönt att kunna vända sig hit med sin ångest. Är det någon som vet hur lång tid det vanligtvis tar från att embryot dör tills kroppen har fattat det och stöter ut det som missfall?

Känns skönt att få era svar i denna väntan i kön. Livet är inte rättvist. Jag kom in i förtidigt klimakterie som 13 åring. Hade mens ett år men den försvann plötsligt och har inte fått tillbaka den på 12 år. Gick utredning direkt så nu när sambon och jag bestämt oss för barn så sattes vi i kön till äggdonation direkt. Ibland känns allt hopplöst. Är rädd att våra framtida behandlingar inte ska ta sig. Känns skönt att få lite hopp ifrån er