Bell13

Äldre 19 Sep 09:58

12415 svar

Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

villsågärna38 skrev 2014-09-19 08:48:47 följande:

Hej Bell!

Jag var ju 43 år vid vårt kub-test den här gången. Vid 43 är risken 40 ggr högre än vid 40 års ålder och 90 ggr högre än vid 38 års ålder så risken ökar rätt dramatiskt efter 40. Vid 40 är den åldersrelaterade risken hög men fortfarande har man chans att få ett jättebra resultat. Vi fick 1/20000 med dottern (ÄD) och var inställda på mkt sämre resultat men blev ändå lite chockade då vi fick 1/600 samtidigt som vi var överlyckliga över att bebisen levde då vi även varit med om ett KUB där fostret dött. Allt är relativt här så man ska inte hissa upp sig för mkt så länge man ligger över det som definieras som hög risk.

Efter ett bra samtal med vår ultraljudsbarnmorska så förstod vi att det inte alls var så tokigt med 1/600 vid 43-års ålder. Med samma blodprov och nackspalt (vi hade en jättebra smal spalt och proverna var bra) så hade jag haft toppresultat om jag varit 38 el 40 och den åldersrelaterade faktorn är ju trots allt en grov teoretisk sådan. I Stockholm rek man fostervatten el moderkaksprov från 1/200 så vi valde inte att göra det. Vid 1/200 sk hög risk är det ju trots allt bara 0,5% som har kromosomavvikelser och tänker man efter så är ju även 1/600 ett rätt bra resultat.

Tror du ska vara förberedd på att du kan få ett resultat som är sämre än 1/20000 men det betyder inte att det behöver vara dåligt. Det är trots allt en teoretisk modell och man ska ha lite koll på vad som är vad här. Alla våra ul efteråt har varit jättebra t ex.

Kram och lycka till!

Här kan du läsa mer om kub och riskprocent osv.

www.emmaultraljudsklinik.se/index.php&view=article&id=105&Itemid=62

Hej, kommer ihåg att du skrivit om ditt kub tidigare och att det var ett väldigt bra resultat. Jag är beredd på att få en mycket lägre siffra än 1/20000.

Med tanke på mina missfall är ul väldigt stressande och läskigt. Ul vi gjorde i

V 9 såg bra ut men har i bakhuvudet att det inte är någon garanti. Med tanke på hur dåligt jag mått vill jag tro att fostret har växt och att organen har utvecklats som de ska.

De senaste dagarna har jag mått bättre illamåendet har avtagit, mindre trött osv. Mina ömma bröst kvarstår och de har växt från 75c till 75d och är verkligen enorma. Min bm sa att jag inte skulle bli rädd om symptomen avtar och jag inte känner mig gravid längre. Idag går jag in i v 13 och ännu en milstolpe är avklarad, om nu allt står rätt till.

Tack för ditt utförliga svar.

Bell13

Äldre 19 Sep 11:20

#6480

Lillebrorsfaster skrev 2014-09-19 10:52:40 följande:

Hänger med lite halvt i allt som skrivs...

Danisen, trist att du inte mått så bra, hoppas du känner dig bättre. Inte långt kvar, försöker tänka så. Men det blir jobbigare och jobbigare när det blir tyngre och tyngre och hormonerna florerar förmodligen duktigt! Känner mig också mest less - så du är inte ensam! Stor kram!

Bell, håller tummarna för kub. Alltid nervigt, men jag hoppas verkligen att det går bra! Har ju dessvärre, liksom villsågärna, också ett dött foster på kub i bagaget - vill inte skrämmas. Men har nog blivit en pessimist. I de allra flesta fall går det ju jättebra! Som sagt, håller tummarna stenhårt på tisdag!

VIllsågärna, inte snyggt med whisky när du börjar få känningar...skönt att ni "blev vänner igen". Och visst kan hormonerna spela in, men det var ju kanske lite onödigt. Å andra sidan kanske han blev nervös och behövde "stärka sig". Funderar själv på när min käre make kommer få alkoholförbud..och hur han kommer ställa sig till det... Men va fasiken, om vi bär runt på dem i 9 månader och rättar hela våra liv efter livet i magen (mer än gärna förstås) så tycker jag att de kan hoppa ölen och whiskyn!

Härligt med fredag, hoppas ni får en fin helg!

När du hade dött foster på kub hade det sett normalt ut på vul eller ul innan då? Har ju två missfall vid ivf och då har det inte sett bra ut i v 8 fostret har varit för litet för aktuell vecka och hjärtslagen har varit svaga. Sist hann vi inte ens med ul då jag fick blödning i v 7+3 och när vi kom in till ivfkliniken två dagar senare var det tomt fanns inget kvar.

När ditt foster var dött vid kub hade du då mycket symptom innan som illamående och trötthet osv...

Tänker att nu har vi lyckats bli gravida spontant och att det är ett guldägg.

Bell13

Äldre 19 Sep 11:22

#6481

villsågärna38 skrev 2014-09-19 08:48:47 följande:

Hej Bell!

Jag var ju 43 år vid vårt kub-test den här gången. Vid 43 är risken 40 ggr högre än vid 40 års ålder och 90 ggr högre än vid 38 års ålder så risken ökar rätt dramatiskt efter 40. Vid 40 är den åldersrelaterade risken hög men fortfarande har man chans att få ett jättebra resultat. Vi fick 1/20000 med dottern (ÄD) och var inställda på mkt sämre resultat men blev ändå lite chockade då vi fick 1/600 samtidigt som vi var överlyckliga över att bebisen levde då vi även varit med om ett KUB där fostret dött. Allt är relativt här så man ska inte hissa upp sig för mkt så länge man ligger över det som definieras som hög risk.

Efter ett bra samtal med vår ultraljudsbarnmorska så förstod vi att det inte alls var så tokigt med 1/600 vid 43-års ålder. Med samma blodprov och nackspalt (vi hade en jättebra smal spalt och proverna var bra) så hade jag haft toppresultat om jag varit 38 el 40 och den åldersrelaterade faktorn är ju trots allt en grov teoretisk sådan. I Stockholm rek man fostervatten el moderkaksprov från 1/200 så vi valde inte att göra det. Vid 1/200 sk hög risk är det ju trots allt bara 0,5% som har kromosomavvikelser och tänker man efter så är ju även 1/600 ett rätt bra resultat.

Tror du ska vara förberedd på att du kan få ett resultat som är sämre än 1/20000 men det betyder inte att det behöver vara dåligt. Det är trots allt en teoretisk modell och man ska ha lite koll på vad som är vad här. Alla våra ul efteråt har varit jättebra t ex.

Kram och lycka till!

Här kan du läsa mer om kub och riskprocent osv.

www.emmaultraljudsklinik.se/index.php&view=article&id=105&Itemid=62

När ditt foster var dött vid kub, hade du symptom då innan? Vid mina missfall har det aldrig känts som vid graviditeter där det gått bra. Bara svagt illamående osv och inte så mycket trötthet.

Bell13

Äldre 20 Sep 07:53

#6504

villsågärna38 skrev 2014-09-19 12:15:10 följande:

Vi gjorde vul i 9+2 och då såg allt normalt ut. Var vårt andra ivf-försök (2008). En vecka efter vulet slutade jag att må illa men trodde att det var normalt. Det var det inte, var då lilla bebben dog

Sen gjorde vi inte KUB förrän i v 14 ( 13+) och jag hade inte börjat blöda innan dess så vi var helt oförberedda på vad som hände. Hade en brun flytning kvällen innan bara men alla sa att det var ok eftersom det inte var rött blod. Nu vet jag att det inte spelar någon roll. De två kub vi gjort efter det har eg mest handlat om att då se ett levande foster. Som Lillebrorsfaster skriver så är det dock väldigt ovanligt att detta händer så jag tror inte det är nån fara även om jag förstår att du är orolig. Det är man ju oftast mkt mer om man har mf/MA i bagaget. Håller tummarna stenhårt för dig och hoppas och tror att allt ska gå bra! Kram

Tack för att du delade med dig. Jag tror att det kommer gå bra på kubet och då menar jag att fostret lever fortfarande. Jag har tänkt väldigt mycket på svaret vi kommer att få och vilken siffra det blir. Tror att alla är mer eller mindre nervös inför en sådan undersökning.

Känner igen mig i det du skriver gällande ert döda foster som upptäcktes på kub. Så var det när jag hade MA och det var ju en chock i sig.

Jag hoppas också att det går bra med ditt vändningsförsök och att du får föda snart. Om det inte går bra vad händer då? Kommer det att bli snitt ganska omgående då eftersom du är rätt långt gången nu?

Bell13

Äldre 20 Sep 08:04

#6505

Lillebrorsfaster skrev 2014-09-19 11:45:13 följande:

Ja, i vecka 7-8 såg det fint ut och hjärtat slog och det var så stort som det "skulle". Läste någonstans då, i missfallssorgen, att 2% drabbas av missfall efter tidigt VUL där allt ser bra ut. Så risken är minimal. Är väl bitter över att vi tillhörde de där 2 %, men det är ju en nästintill obefintlig risk för er! Det var inte en ivf-graviditet, utan då lyckades vi själva.

Jag hade inte mycket symptom, det enda jag hade direkt var foglossning. Och så var det denna gång också, har inte mått illa, och i början var det bara foglossning även denna gång. Foglossningen försvann vid missfallet, men det förstod jag inte förrän vi hade fått det bekräftat - såväl att det var foglossning som att den försvunnit när embryot dog...

Min ivfdoktor Claes Gottlieb sa till mig att om det ser bra ut i v 8 dvs att hjärtat slår med fin rytm och att embryot är av rätt storlek så går det bra för de allra flesta.

När jag gjorde ul i v 9 den här graviditeten så såg allt fint ut. Jag har haft så mycket illamående tiden efter och extrem trötthet så jag vill ju tro att det är som det ska där inne i magen

har ju MA och MF i bagaget så jag vet att risken finns där även om det också varit väldigt annorlunda vid de graviditeterna.

Mitt illamående började avta för några dagar sedan och det är ju iofs helt normalt att det gör det i slutet av v 12 (är nu i v 12+1 alltså v 13)

Försöker att hålla mig relativt lugn till på tisdag 14.30 smäller det. Kan ju ändå inte göra något om det skulle vara så att nåt är fel.

Bell13

Äldre 21 Sep 06:39

#6547

Moolie skrev 2014-09-20 23:04:44 följande:

Jag är sur, vresig, ältande, lättretlig... Ja, full med hormoner...

Tidigare i veckan hade jag det riktigt jobbigt med mina hormoner. Bara grät och var sjukt elak mot min sambo som blev helt förstörd.

Nu känner jag mig lugn och harmonisk. Mitt illamående har nästan släppt helt och jag är piggare dagtid. Tidigare var jag tvungen att sova mitt på dagen, nu klarar jag att vara vaken och somnar runt 21.00. Vaknar två ggr på natten för att kissa och vaknar sedan vid 06.00 och går upp.

Du är väl i tidig graviditet nu om jag inte minns fel? Jag är i v 13 och det är ju också tidigt men tycker ändå att jag kommit en bit på väg.

Bell13

Äldre 21 Sep 08:34

#6554

MiWe skrev 2014-09-21 07:47:00 följande:

Hej, från vilken vecka får man vara med i denna tråd? :)

Testade positivt på TD igår (RD 25), så är på v5 (4+4) idag då. Eftersom det är helg vet jag inget datum för VUL än.

Grattis. Jag är i början av min graviditet v 13 :) välkommen hit

Bell13

Äldre 21 Sep 08:39

#6557

Moolie skrev 2014-09-21 08:13:05 följande:

När helst du känner att du vill vara med!! :)) Fritt fram! Välkommen hit och grattis till ditt plus!! :D

Bell13 skrev 2014-09-21 06:39:30 följande:

Tidigare i veckan hade jag det riktigt jobbigt med mina hormoner. Bara grät och var sjukt elak mot min sambo som blev helt förstörd.

Nu känner jag mig lugn och harmonisk. Mitt illamående har nästan släppt helt och jag är piggare dagtid. Tidigare var jag tvungen att sova mitt på dagen, nu klarar jag att vara vaken och somnar runt 21.00. Vaknar två ggr på natten för att kissa och vaknar sedan vid 06.00 och går upp.

Du är väl i tidig graviditet nu om jag inte minns fel? Jag är i v 13 och det är ju också tidigt men tycker ändå att jag kommit en bit på väg.

Idag går jag in i v7! :) Så ja, det är riktigt tidigt i graviditeten. Men förra graviditeten kände jag mig inte såhär krasslig... Men sedan slutade vår graviditet i v8 med... Konstaterat MA i v10 och det kom ut i v12...

Nu vill jag bara åka på vårt VUL den 3e!!! Inte långt kvar nu! :)Ja fy! Hoppas man kan skratta åt det i efterhand! ;) HAHAHAHA!

Så där som du beskriver var det för mig också, mina två senaste graviditeter slutade i ma och mf och jag mådde lite för bra. Illamåendet och tröttheten var väldigt lamt och det gick ju inte hela vägen heller. Den här gången har jag mått illa deluxe och varit lamslagen av trötthet :)

Vi har kub på tisdag och just nu längtar jag efter att få se vårt lilla pyre på skärmen igen

Bell13

Äldre 21 Sep 10:30

#6566

Moolie skrev 2014-09-21 09:17:42 följande:

Allt dåligt mående känns så bortkastat när man inte får någon utdelning... Sist var vi så glada... Att man har alla symptom borde ju betyda att allt är bra... Men icke... Detta är bara vårt andra försök... Vi har ett färskt och ett frys kvar om detta misslyckas... Vi tog den sista från frysen för detta försöket... Jag kommer nog inte orka med mer än de försöken vi betalt för...

Här sitter jag och tar ut saker i förskott... Men fy vad jobbig vår vi haft... Jag vill inte uppleva det igen... :(

Vi har gjort tre ivf:er och ett frysförsök. Nu blev vi gravida spontant.

Första ivf negativt gravtest

Andra ivf gravid men dessvärre ingen hjärtaktivitet i v 10. I v 8 konstateras hjärtaktivitet, svag sådan och ett 1 v för litet foster. Vår läkare säger att vi ska vara beredda på att det kan stanna av. Jag kommer ihåg att jag tänkte att hon inte vet vad hon pratar om. Började blöda på julaftonskvällen.

Tredje ivf gravid men börjar blöda i v 7+3 fyra dagar senare konstateras det på ivfkliniken att det är tomt i livmodern.

Frysförsök gravid på gravtest men negativt på testdag. Måste testat nån dag för tidigt då jag fick många hcgsprutor.

Månaden efter blev vi gravida spontant. Trodde först att jag hamnat i klimakteriet, att jag kunde vara gravid nej den tanken slog mig inte. Vi gjorde ett tidigt ul i v 9 för vi ville se att allt såg så fint ut som det går. Hjärtat slog jättetydligt och fostret var 17,3 mm långt i v 8+2 och lyckan var total.

Ibland kommer jag på mig själv med att jag oroar mig för missfall. Försöker alltid tänka positivt och inser att äggen som blev befruktade på ivf:erna var det kromosomfel på och de var aldrig ämnade att bli barn.

Bell13

Äldre 22 Sep 19:29

#6682

johjen skrev 2014-09-22 19:02:22 följande:

Usch min mamma och hennes man har precis varit här och det hela slutade i en mindre diskussion och min mamma blev sur. Har ju skrivit om detta förut och har insett under min graviditet att jag inte kommer så bra överens med min mamma och stör mig på typ allt hon gör. Känner mig jätte hemsk och tårarna rinner ner för mina kinder nu och mamma framställer mig som att jag är otacksam och gnällig och kanske jag är det mot henne? Måste ju ligga något annat bakom tänker jag och hon är ju en person som alltid ska vara så himla god samtidigt som hon är puschig och saker ska ske på hennes villkor. Nu hade hon köpt ytterligare saker till bebisen och jag sa innan de skulle åka att det är bättre att hon köper ngt rejält istället för en massa småprylar då vi inte har så mkt plats. Då fräste hon i från och tyckte att allt hon gör är fel och att jag bara kritiserade henne hela tiden när hon bara vill hjälpa till. Hennes man tyckte också att jag var otacksam då de hade köpt några filtar sist som var väldigt stora och jag hade sagt att vi saknade små filtar när de frågade vad de skulle köpa. Reagerade när jag såg filtarna att oj vad stora de var, svårt att ha dem till ett spädbarn, och då var jag otacksam, vilket jag säkert var.. Usch känner mig så frustrerad över den här situationen och känns som jag inte vill umgås med dem något mer. Går ju inte heller att prata med henne, har försökt men når inte fram.

Jag vill bara säga att jag förstår dig, min mamma har ett liknande beteende. Hon kan allt och vet allt och det går inte att "säga till" henne. Hon vill gärna sticka tröjor och allt möjligt skit till barnen inclusive den lilla i magen. Har vänligt men bestämt sagt att jag undanber mig akryl och sådant som jag inte behöver. Jag kommer inte överens med min mamma och umgås således inte med henne heller. Tycker inte att jag eller nån annan heller ska behöva ta en massa oförtjänt skit under sin graviditet för det är viktigt att må bra och inte utsättas för onödig stress då.

Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

INNEHÅLL