Vi som äntligen är gravida efter IVF/ÄD 2014/2015

Tjoho! Idag var vi på vårt planerade VUL och vi fick se en liten pärla som växt fint sen förra veckan och hjärtat slog så tydligt och bra! Skönt efter en vecka med blod hit och dit, illamående och nu dessutom konstaterad UVI som jag misstänkte redan förra veckan. Men med ett litet tickande hjärta, antibiotika och de fantastiska armbanden mot illamående så känns livet härligt igen. Tänker njuta tills jag börjar nojja för nästa grej ;-P Imorgon ska jag anmäla mig till mödravården!

Tack alla för värmande tankar.

Det har varit den allra jobbigaste eftermiddagen och kvällen. Vet inte om jag någonsin gråtit så mycket. (eller så kommer jag bara inte ihåg). Men det känns lite bättre nu i allafall. Vi har varandra och det är det bästa och viktigaste. Trots allt har jag ju norpat den bästa mannen i världen och det är något att vara tacksam för.

Det kommer vara jobbigt framöver, men vi har redan bestämt att vi ska försöka igen med vårt frysta lilla embryo så fort kroppen och våra psyken är redo. Innan sommaren helst. Men först smälta detta som hänt och låta oss vara ledsna ett tag.

Har också avstyrt en massa möten och kommer kunna ha ledigt till lördag i allafall (jobba delvis hemma) och sen i helgen får jag se om jag ska jobba eller inte. Kanske jag sjukskriver mig, kanske inte. Kan vara skönt att inte bara häcka hemma också. Har dessutom berättat för en på jobbet vilket också känns som en lättnad.

Jag är faktiskt glad för att vi har berättat om både ivf och graviditeten för så många i familjen och för nära vänner så tidigt. Skönt att veta att så många är på vår sida och vill stötta oss! Det är ett otroligt stöd. Jag vet att jag är en sån person som kommer vilja processa detta, vilja prata om det. Det är så jag går vidare. Min sambo känner likadant.

Kram till er alla, och snälla var inte för oroliga om ni blöder. Det var ju att jag både märkte att symptomen försvann och att jag blödde. Det var flera saker ihop som gjorde mig orolig. Och jag kände det bara på mig på något sätt. Men det verkar alltid vara individuellt så var inte oroliga.

Illamående och gnagande trötthet som bortblåst under dagen! Hulkade en del i morse men när jag kom till jobbet köpte jag en halvliter Coca Cola efter BMs rekommendation och drack lite då och då. Efter lunch mådde jag nästan som vanligt och ikväll har jag känt mig mer pigg än vad jag har gjort på flera veckor. Kan Coca Colan verkligen gett denna effekt? Har ju givetvis kompltetterat med att äta ngt varannan, var tredje timme och sov ganska ok i natt men ändå? Dricker dock inget kaffe sedan några månader tillbaka så koffeinet i Colan kan ju påverka att jag är piggare men det är verkligen natt och dag mot hur jag mådde igår! Kan ju inte låta bli att oroa mig över att något är fel när det ändrar sig så drastiskt.. Ja ja aldrig är man nöjd!!

Jag är livrädd Testade idag igen efter att och hållit upp i 3 dagar. Mina streck är inte starkare nu, utan precis samma. Blir alltid ljusare under testtiden- på 3 min och sedan lika starka efter typ 10, men då får man inte läsa av. Har fortfarande inga gravid symtom förutom ytterst lite i magen. Vill bara veta, hur det än går.

Känslor som blir handikappande i vardagen måste hanteras på något sätt. Sedan finns det olika sätt att hantera dem på. Antingen kan du ju på något sätt komma till ett ultraljud, skrik, ljug be på bara knän. Vad ditt samvete tål. Jag skulle inte rösta på att ljuga för det gör dig illa och du kommer må sämre av det. Eller så kan du välja vad dina känslor ska få göra med ditt liv. Känslor är inte handlingar. Du kan välja vad du gör. Jag fick tipset att flytta på känslorna som var jobbiga till vissa tidpunkter. Jag hade ångest på jobbet. Så jag fick tipset att om jag kände ånget så skulle jag säga till mig själv att ja, jag noterar min ångest men du får faktikst vänta på din tid och det är efter lunch tio minuter. Så fort jag kände någon ångest så tänkte jag så och efter lunchen så kunde jag gå undan och tänka bara på ångesten i tio minuter. På så sätt komprimerar man och tillåter sig sina kännslor men hindrar dem från att bli alltför handikappande. Och det fungerar! 

Hej på er och tack för eran stöttning.

Vi fick se en liten böna med ett tickande hjärta 

Tack för omtanken. Det finns liksom ingenting å göra ändå om det skulle gå fel, så det är, precis som ni säger, bara leva på som vanligt å vara extra snäll mot sig själv. Hamnade i en depression efter vårt sista försök 2012 och behöver verkligen hålla mig i för att inte ramla ner i hålet igen. Ska nog lyda rådet å ta en paus från allt som har med graviditet å göra. Önskar er alla stort lycka till med era små underverk så kanske jag dyker upp igen längre fram å berättar hur det gått. Stor kram till er allihopa

Är det någon som vet hur länge lutinusen sitter i. Tänker att den borde vara borta efter något dygn? Eller kan man fortfarande ha biverkningar i någon vecka efter? Börjar liksom fundera på vad som är graviditetstecken och vad som är lutinus "fel"?

Här kommer jag med ytterligare frågor haha detta är helt nytt för mig aldrig plussat någon gång i mitt liv och vet inte mycket alls. Tur det finns sådana här trådar :)
När fick ni era första "riktiga" grav symtom? Är nu i vecka 5 (4 +3) och har inga symtom alls...är det vanligt? Hur var det för er? :D