IVF under 2014
Hejsan! Jag är ny här på FL, men kände nu att det finns ju fler där ute som sitter i samma båt så varför inte dela sin historia. Intressant att läsa andras inlägg som beskriver exakt med samma ord hur jag känner. Jag och min man sen fyra år tillbaka drömmer om ett barn. Försökte i ett år och lyckades, dessvärre slutade det i MF i vecka 11. Detta var i mars 2012. sedan dess är det helt dött på den fronten. Vi sökte hjälp. Men dom hittar inget fel på någon av oss. Svaret efter ultraljud med kontrast var att "Eftersom det inte är något fel på er så kan ni försöka i minst 3 månader till, händer det inte något så ställer vi er på kö till IVF." Så hur ska man tänka nu, bara vänta på att 3 mån ska gå eller totalanalysera sin kropp som jag gjort det senaste året, bara räkna dagar och analysera sekret för att dra iväg ett sms så att mannen kan komma hem från jobbet så vi hinner ta en snabbis, ligga kvar i sängen och bara hoppas att denna gång tar det sig. Vänta och känna efter och överanalysera alla konstiga känslor i kroppen till att bli totalt nersågad när den rosa flytningen blir till mens. Många tårar är fällda, många negativa tankar, mycket upplevd orättvisa mot par som gör aborter eller bara klagar på sin graviditet. Jag bara längtar till morgonillamående, molvärk i magen, bristningar, svårt att sova för att magen är ivägen, förlossning, barnskrik och allt annat som hör till. Lyckan att få ett plus är efterlängtad! Lycka till alla där ute som önskar barn!