pappan dricker...

Men vadå är det för att han dricker hon inte vill vara där eller vad säger hon?

Tror det är mest för att han dricker som hon inte vill vara där...

Tror? Vad man tror är ju inte alltid sant.. Vad säger hon själv?

att hon inte vlll vara hos sin pappa för att han dricker.

Vet han om det?

Jag känner så väl igen mig i din dotters känsla. Felet var väl bara att mina föräldrar bodde ihop. Min pappa "drack inte" och han "var aldrig full". Eh.... JO! Som en jäkla pirat. Han märkte det ju inte själv, för han var onykter 24/7. Sen är barn också lojala mot sina föräldrar, så att hon överhuvudtaget har berättat det lilla hon gjort säger en del. Det KAN vara så att han är mer eller mindre redlös när hon är där, särskillt sent på kvällen, så han hinner "sova ruset av sig" till nästa dag (säger inte att det ÄR så, men det KAN vara så). Min pappa var också jättebra på att vara "städad" när han inte var hemma/hade besök av "viktiga" människor. 

Din dotter ska inte vara där varannan vecka om hon inte vill, hon måste få komma hem till dig om/när han dricker. Säg att hon åker hem till honom på måndagen och han dricker sig onykter på onsdagen, då måste hon ha någonstans att ta vägen. Helst hem till dig, för hos dig är hon väl trygg? Så kan hon kanske åka tillbaka om han är nykter igen på torsdagen. Det får ni lösa. Och hon ska definitivt få prata med någon. Skolkuratorn eller vem som helst,

Nej, jag har pratat med honom om hans drickande men han vet inte om att hans dotter inte vill vara hos honom för att han dricker.
Det borde han nog förstå tycker jag ändå.

Tycker du borde säga det till honom

Män är inte takeläsare.... Särskillt inte onyktra män. Du får nog slå honom i skallen med att dottern inte vill vara där för att han dricker. 

Ja, ska göra det. Vad har man för rätt att ha henne heltid hos mig om hennes pappa dricker??

Jag vet inte vad som händer där på kvällarna, men jag har hört från bekanta som sett och träffat honom att han häller i sig vin när ingen ser, fast ALLA ser...

Min dotter far  ju illa utav detta, hos mig är hon trygg. Vill ha henne på heltid.
Men vill samtidigt att hon ska träffa sin pappa, men inte om han är onykter.

Jag har i perioder valt att inte träffa min pappa av diverse anledningar. Tillslut kontaktade min mamma bup. Hon frågade om jag kände att jag behövde prata med någon och jag sa ja. Så gick där något år och fick prata om allt. Visst löste det inget men jag fick hjälpa att lufta mina tankar och lära mig att hantera min känslor runt allt som hände.

Om han är alkoholist är ju det inget han kommer att erkänna. Förnekelse är en stor del utav själva beroendet. När man är tio har jag svårt att tänka mig att man hittar på en sån sak om det inte är något som hon hört av andra vuxna är dåligt och skulle kunna få henne att slippa om det nu är så att det är något annat som är problemet.

Kan för övrigt tillägga att jag och min pappa har en okej relation idag.

Är rädd att din rätt inte är större än hans om inte någon med myndighetsfunktion kommit fram till att han är olämplig.

Först borde du prata med pappan. Om han inte kan erkänna att han dricker så ta en vända i familjerätten. Låt dottern berätta hur det är hos pappa. Du kan begära att han inte är onykter när han har dotter (utom möjligtvis någon fredag om han har en middag och dricker ett glas vin). Sen behöver säkert han hjälp också att bryta sitt beroende.

Du kan i dagsläget inte hindra att hon är där varannan vecka (om ni har en dom på det, har ni inte det så kan ni göra som ni vill). MEN du kan tala om för henne att hon får komma hem när hon vill om han börjar dricka. Kanske dags att ge henne en mobil om hon inte har en, så hon kan "panikringa" klockan 10 på kvällen och kanske behöver hjälp att komma hem till dig.

Mammans rätt är inte större än pappans, nej, men BARNET har rätt att vara trygg i sin hemmiljö. En full pappa varje dag är inte en trygg hemmiljö. Mamman har dessutom en skyldighet att skydda sin dotter. Om pappan och dotter är ensamma och pappan är full så är det en risk för barnets hälsa.

Jag ska prata med honom och håller min dotter hos mig tills det blir bättre. Detta är inte första gången, snaraste 100:e gången och jag har trott att det har blivit bättre.

Ska även ringa till BUP och boka tid till min dotter också tror jag. När hon är där så är jag såå orolig.
Hon är inte samma tjej där som här...mer reserverad och vill ha sällskap.

Jag måste väl få ha henne hos mig, då det är tryggare för henne och hon själv vill det. Känns ju som jag sviker henne om hon är där mot sin vilja.

Har ni ett domstolsbeslut på varannan vecka eller har ni "bara" kommit överens om det själva? Har ni domstolsbeslut "måste" du skicka dit henne när hans vecka börjar. Men hon har all rätt att ta sig därifrån om det inte funkar. Tills domstolsbeslutet är ändrat, vilket jag skulle försöka få gjort så snrat som möjligt om flickan mår dåligt.

Vi har inget domstolsbeslut på hur hon ska bo utan vi har kommer överrens om det själva.

Dåså, då gör du och dottern som ni vill. Och var beredd på att pappan börjar bråka.

Fast bäst då är att pappan och dottern har en stående dejt ett par gånger i veckan (tisdagar, torsdagar och varannan fredag eller nåt) så att de inte tappar kokntakten. Kräv att han är nykter coh att de gör något "ute" till att börja med. Så kan de göra något kul tillsammans, så hon får ha bra saker med honom också. Har hon några aktiviteter så kanske han ska föja med på det och sedan äta på stan då och då. Gå på bio tillsammans med honom någon gång i månaden. Sitta på något kafe och göra läxor. Kanske du också skulle behöva göra sånt med henne? Bara för att det är roligt.

Under förutsättningen at han är nykter, alltså.

Bra att du har tänkt ringa BUP. Förutom BUP kan man ju även låta barnet träffa skolsköterskan/skolkuratorn/skolpsykologen, men jag (erfaren av alla tre alternativen) har alltid föredragit att gå till BUP. Jag ville liksom aldrig ha min "talkontakt" i skolan.

Att er dotter inte vill vara hos pappan eftersom han dricker känns ganska förståeligt. När mina föräldrar bodde tillsammans kände jag aldrig riktigt något förtroende för pappa. När jag var liten visste jag inte att han var en alkoholist, men jag visste att mamma gick att lita på bättre än pappa. När jag kom fram till att det var alkoholen som gjorde honom "dålig" började jag hälla ut den eller gömma den för honom... Mina föräldrar separerade i alla fall när jag var omkring 12 år på grund av pappas alkoholism. Då valde jag faktiskt att bo hos pappa ett tag. Jag tyckte mamma lämnade oss, för då tyckte jag att hon tillsammans med mig hade ett ansvar för att få pappa att sluta dricka. Det tog inte lång tid innan jag flyttade till mamma i alla fall. Jag klarade inte av att vara hos pappa själv. Ett barn ska inte behöva se någon av sina föräldrar svepa sprit, vingla omkring eller ha den där tomma blanka blicken. Känner jag doften av öl idag tänker jag rent instinktivt på min pappa, det är så hemskt att jag nästan börjar gråta varje gång...

Prata med dotterns pappa om detta. Det är jätteviktigt att han själv vet om att hans dotter inte vill bo där på grund av hans drickande. Han måste förstå att det inte är okej. Därefter får han själv göra valet om han tycker alkoholen är viktigare än dottern.

(Min och min pappas relation är ibland toppen och ibland botten. Det finaste han gjort och det jag är mest stolt över är hans nyktra år. Han tog antabus och drack inte ett smack. Det var ett magiskt år. När han sedan skulle göra blodprov och de skulle se om medicinen hade påverkat honom negativt så fick han sluta med antabuset. Det höll på att ta kål på honom. Ibland lyckas han vara nykter ändå, ibland inte. Dricker han så brukar han göra det under perioder och då brukar jag undvika honom till 100 %. Är han nykter passar jag på att träffa honom, för det är liksom min-nyktra-pappa som är min riktiga pappa. När han dricker blir han någon annan som jag inte alls vill veta av.)